Ordförande Vesa Vuorenkoskis blogg, del 3
Diskussion om tidsplanen för sannings- och försoningsprocessen för döva och teckenspråkiga
Kolumn
Arbetsgruppen sammanträdde till sitt fjärde möte den 31 mars. Vid mötet diskuterades tidsplanen och målen för sannings- och försoningsprocessen för döva och teckenspråkiga. Inledandet av sannings- och försoningsprocessen bör planeras noga för att man ska kunna uppnå en hållbar lösning med tanke på såväl gemenskapen som samhället i stort.
På det här mötet höjdes röster inom gemenskapen för att skapa en klar tidsplan med en början och ett slut för sannings- och försoningsprocessen. Ett förslag var att utgå från regeringsperioden när man planerar tidtabellen. De dövas och teckenspråkigas gemenskap påpekade att ärendet brådskar med tanke på den äldre generationen. Även för barn är redan några år en lång tid.
Förutom tidsplanen lyfte gemenskapen fram processens samhälleliga betydelse, varför alla bör ges möjlighet att delta i processen. Det är särskilt viktigt att ministerierna och förvaltningsområdena förbinder sig till processen – det räcker inte att enstaka tjänstepersoner känner till ärendet på djupet.
Jag förstår mycket väl att man vill ro i land processen rätt snabbt, till exempel inom loppet av en regeringsperiod. Man diskuterade även en sex års modell som skulle innehålla regelbundna utvärderingar.
Jag tycker emellertid att det är viktigt att ge processen tid och spelrum så att den kan byggas upp på en stadig grund – nu gäller det att bygga en stenfot som håller för tidens tand och som även tål att synas i sömmarna i efterhand. Som vi har diskuterat i arbetsgruppen finns det än i dag flera utmaningar, till exempel när det gäller tillgången till tolkning. Vi beslutade att ännu hålla tidsplanen öppen.
Det konstaterades också att det är viktigt att engagera så många aktörer som möjligt i processen. Förändringar i samhället tar tid, men det gäller att tro på dem.
Tills vi ses igen!