EU-domstolens dom i ett mål som gäller ansökan om uppehållstillstånd
Europeiska unionens domstol ger torsdagen den 6 december sin dom i två finländska ärenden gällande begäran om förhandsavgörande. Det är fråga om tredjelandsmedborgares ansökan om uppehållstillstånd och möjligheter till familjeåterförening i en situation där sökandens maka har vårdnaden om ett barn som är unionsmedborgare. Det är framför allt fråga om tolkningen av artikel 20 och 21 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Genom dessa artiklar infördes unionsmedborgarskapet.
Målen som är anhängiga vid högsta förvaltningsdomstolen (HFD) gäller huruvida det att en tredjelandsmedborgare vars maka är bosatt i Finland och har vårdnad om ett barn har vägrats uppehållstillstånd, direkt påverkar barnets, som är unionsmedborgare, möjligheter att använda sig av de flesta av de rättigheter som barnet har som unionsmedborgare, dvs. kan en rättighet härledas enligt artikel 20 och 21 i FEUF för en tredjelandsmedborgare att få rätt till inresa till landet på grund av det faktum att det finns ett barn som maken eller makan till den sökande har vårdnad om.
HFD har i båda målen hänskjutit två frågor till unionens domstol för förhandsavgörande. Genom dessa vill HFD för det första få klarhet i om artiklarna 20 och 21 i FEUF utgör ett hinder för att vägra en tredjelandsmedborgare uppehållstillstånd p.g.a. att han eller hon inte har tillräckliga medel för att försörja sig, i en situation där tredjelandsmedborgarens make eller maka är vårdnadshavare till ett barn som är unionsmedborgare. För det andra frågar HFD om sådana omständigheter som berör personernas familjesituation, bl.a. att personerna bor tillsammans, har någon betydelse i målen.
I de skriftliga anmärkningarna som Finland har framfört i målet har man i första hand ansett att artikel 20 eller 21 i FEUF inte utgör hinder för att vägra tredjelandsmedborgare uppehållstillstånd i sådana situationer som i de huvudmål som nu behandlas. Vägrande av uppehållstillstånd leder inte till det att den sökandes barn, som är unionsmedborgare, i praktiken inte skulle kunna använda de flesta av de rättigheter som barnet har som unionsmedborgare. Enligt Finlands syn hör situationen i fråga inte till unionsrättens tillämpningsområde, och därför kan vägrandet av uppehållstillstånd inte anses strida mot de rättigheter som avses i artikel 6 i EU-fördraget (FEU) och mot skyddet av familjelivet, särskilt i artikel 7 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och i artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EMK).
Om EU-domstolen anser att situationerna i huvudmålet hör till unionsrättens tillämpningsområde har Finland i sina skriftliga anmärkningar i andra hand ansett att artikel 20 eller 21 i FEUF eller artikel 7 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 8 i EMK ändå inte kan leda till att sökanden i huvudmålet har rätt att beviljas uppehållstillstånd. En sådan tolkning skulle utvidga kretsen av personer som har unionsmedborgares rättigheter oproportionerligt och på ett sätt som skyddet av familjelivet enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och EMK inte förutsätter. I fråga om den andra begäran om förhandsavgörande ansåg Finland att omständigheter som gäller personernas familjesituation inte har betydelse i bedömningen.
EU-domstolens domar kan läsas på domstolens webbplats www.curia.europa.eu, i regel på eftermiddagen den dag de avkunnats. Målet är ett förenat mål och har nummer C-356/11 och C-357/11, O. och S.
Ytterligare information: Joni Heliskoski, enhetschef, utrikesministeriet, tfn 09–1605 5709