Europadomstolens avgörande i ärenden som gäller tilläggs-skatt på pensionsinkomst

Europadomstolen meddelade den 6 mars 2025 sitt avgörande i ärenden som gäller tilläggsskatt på pensionsinkomst. Europadom-stolen har enhälligt ansett att artikel 14 i Europakonventionen (förbud mot diskriminering) och artikel 1 i protokoll 12 (allmänt förbud mot diskriminering) inte hade kränkts. I fråga om artikel 13 (rätten till ett effektivt rättsmedel) har domstolen avvisat kla-gomålet.

I sina klagomål till Europadomstolen hade ändringssökandena hänvisat till artikel 14 (förbud mot diskriminering) och artikel 1 i protokoll 12 (allmänt förbud mot diskriminering) och påstått att inkomstskattelagen orättmätigt diskriminerar pensionerade skattskyldiga, vilket de ser som åldersdiskriminering. Som pensionstagare ska de betala tilläggsskatt på pensionsinkomst enligt 6 procent av den del av inkomsten som överstiger 45 000 euro om året, medan de sysselsatta skattskyldiga betalar bara 2 procent för den del av inkomster som överstiger 100 000 euro om året. Pensionstagare betalar mer skatt på samma inkomst som sysselsatta skattebetalare. Pensionstagarnas tilläggsskatt är dessutom permanent, medan tilläggsskatten för sysselsatta skattebetalare är tillfällig.

Ändringssökandena hade också åberopat artikel 13 (rätten till ett effektivt rättsmedel) och påstått att de gällande nationella rättsmedlen har visat sig vara ineffektiva i ärendet.

På grund av att klagomålen var likartade hade Europadomstolen beslutat behandla dem samtidigt och ge ett gemensamt avgörande.  

Med beaktande av ändringssökandenas alla aspekter på ärendena har Europadomstolen i fråga om artikel 14 ansett att ändringssökandena inte lagt fram några bevis på att deras ställning som pensionstagare som är skyldiga att betala skatt på pensionsinkomsten i tillräcklig grad motsvarar ställningen för dem som är skyldiga att betala skatt på förvärvsinkomsten. Europadomstolen har således inte funnit några bevis på diskriminering. Av dessa skäl är klagomålen uppenbart ogrundade och kunde inte tas upp till sakprövning.

Eftersom ändringssökandenas klagomål som baserade sig på artikel 14 och artikel 1 i protokoll 12 till Europakonventionen uppenbart var ogrundade, har Europadomstolen ansett att ändringssökandenas yrkanden saknar grund. Artikel 13 kunde således inte tillämpas i någondera ändringssökandens ärende.

Domen kan läsas i databasen HUDOC.