Europadomstolens dom i ett ärende som gäller vård och medicinsk behandling oberoende av patientens vilja samt muntlig förhandling i förvaltningsdomstolen

Europadomstolen (EIT) meddelade den 9 december 2025 en dom som gäller Finland i ett ärende som gäller vård och medicinsk behandling oberoende av patientens vilja samt muntlig förhandling i förvaltningsdomstolen. EIT har ansett enhälligt att artikel 5 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EIS), som gäller rätten till frihet och säkerhet, hade kränkts när förvaltningsdomstolen inte hade ordnat någon muntlig förhandling i ett ärende som handlade om beslut om psykiatrisk vård oberoende av patientens vilja. I fråga om artiklarna 8 (rätt till skydd för privat- och familjeliv) och 13 (rätt till ett effektivt rättsmedel) i EIS har EIT inte tagit upp klagomålet till prövning.

Hen som hade lämnat överklagandet hade förordnats till psykiatrisk vård oberoende av sin vilja. Enligt hen hade hen under vården också fått medicinsk behandling mot sin vilja. Hen hade begärt omprövning av beslutet om vård och medicinsk behandling hos förvaltningsdomstolen och krävt en muntlig förhandling. Förvaltningsdomstolen hade avslagit besvären och kraven på muntlig förhandling och hade inte heller tagit frågan om medicinsk behandling till prövning.  Högsta förvaltningsdomstolen hade inte beviljat besvärstillstånd.

I överklagandet till Europadomstolen har hen som hade lämnat överklagandet hänvisat till artiklarna 8 och 13 i EIS och påstått att hens rättigheter hade överträtts när hen under vården hade fått medicinsk behandling mot sin vilja och att hen inte hade haft något effektivt rättsmedel för att ingripa i den medicinska behandlingen.  Ytterligare har hen som överklagat hänvisat till artikel 6 i EIS (rätt till en rättvis rättegång) och ansett att hen inte fått en rättvis rättegång eftersom förvaltningsdomstolen flera gånger hade vägrat att hålla en muntlig förhandling och höra de åberopade vittnen.

När det gäller påståendena om muntlig förhandling har EIS behandlat klagomålet med stöd av artikel 5.4 i EIS eftersom förfarandena för beslut om vård oberoende av patientens vilja handlar om frihetsberövande. EIT har också beaktat bland annat att hen som hade lämnat överklagandet hade förordnats till vård oberoende av sin vilja och upprepade gånger med relativt korta mellanrum skrivits ut från vården, vilket i någon mån kan leda till osäkerhet om åtgärdernas nödvändighet och berättigande. Hen hade också fått medicinsk behandling mot sin vilja. EIT har också noterat bland annat att hen som lämnat överklagandet inte hade hörts på flera år och att det senaste hörandet hade skett i ett annat förfarande än det som detta ärende gäller. Enligt EIT skulle ett rättvist förfarande ha krävt att hen som hade lämnat överklagandet hade hörts i förvaltningsdomstolen antingen personligen eller genom en företrädare. Att inte ordna ett sådant hörande har försämrat domstolskontrollens effektivitet enligt artikel 5.4 i EIS.

Enligt EIT:s avgörande ska staten betala hen som överklagat 9 000 euro i skälig gottgörelse för immateriell skada och 2 900 euro som ersättning för rättegångskostnader.

I fråga om artiklarna 8 och 13 i EIS har EIT beslutat avvisa överklagandet eftersom hen som lämnat överklagandet inte längre ansågs vara offer för överträdelsen av artiklarna i konventionen.

Domen kan läsas i databasen HUDOC på engelska.