Mottagare av bostadsbidrag bör inte koncentreras till ARA-hyresbostäder

Mångfalden i invånarstrukturen i hyreshus och bostadsområden bör bibehållas för att förhindra en uppdelning i bättre och sämre bostadsområden. Redan nu är de allra fattigaste invånarna med de lägsta inkomsterna koncentrerade till de statligt understödda hyresbostäderna.

Därför lämnade företrädare för miljöministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet, Helsingfors stad och Kervo stad in en gemensam avvikande åsikt från TARMO-arbetsgruppens rapport, där man utredde främjandet av en ändamålsenlig användning av det statligt understödda bostadsbeståndet. Arbetsgruppens uppdrag gällde personer som under en lång tid har fått allmänt bostadsbidrag. Målet var att en större andel av dessa människor skulle bo i statligt understödda hyresbostäder. De ställningstaganden som presenteras i rapporten och sekretariatets promemoria representerar finansministeriets synpunkter och man har inte tagit hänsyn till avvikande åsikter som uttryckts på mötena bland de övriga medlemmarna i arbetsgruppen.

Till de statligt understödda bostäderna strävar man efter att välja fattiga sökande med små inkomster, det vill säga de som är i störst behov av bostad. Samtidigt försöker man att skapa socialt balanserade bostadsområden och en mångsidig invånarstruktur i hyreshusen. Man måste kunna erbjuda hyresbostäder även till sökande som arbetar, men har små inkomster. Eftersom det behövs fler yrkesmän i tillväxtcentra och i synnerhet i huvudstadsregionen främjar utbudet av hyreslägenheter sysselsättningen, vilket har en positiv inverkan på utvecklingen i hela regionen.

Den regionala segregationen skulle öka

I Finland har bostadsområdena ännu inte blivit segregerade på ett tydligt sätt. I huvudstadsregionen anhopas emellertid personer som har det sämre ställt i vissa områden. ARA-hyresbostadsbeståndet är koncentrerat till just dessa områden. Risken är att det skapas en spiral av problem som leder till att invånarna får det ännu sämre ställt och samlas på samma ställen.

Genom val av boende kan kommunerna förebygga segregering av hyreshus och -områden. Detta är viktigt och enligt internationella undersökningar mer förmånligt och lönsamt än att man försöker återställa mångfalden i områdena och korrigera problemen i efterhand.

Nyproduktionen av hyresbostäder skulle minska

På marknaden för hyresbostäder behövs det nya producenter av bostäder och större konkurrens, så att priserna och hyrorna på bostäder hålls på en rimlig nivå. Om man drar in på rätten för dem som äger hyresbostäderna att själva välja vilka som ska bo där minskar intresset för att bygga hyresbostäder. En större likriktning i invånarstrukturen kan också leda till att byggherrarnas intresse för ARA-produktion minskar ännu mer. De experter som arbetsgruppen har talat med från Asunto-, toimitila- ja rakennuttajaliitto RAKLI ry och Finlands kommunförbund ansluter sig till dessa synpunkter.

I tillväxtcentra och i synnerhet i huvudstadsregionen är det stor efterfrågan på hyreslägenheter. Efterfrågan är som störst på små lägenheter. Om byggherrarna upphör med att bygga ARA-hyresbostäder skärps läget på hyresmarknaden ytterligare. Det innebär kraftigt försämrade möjligheter att hitta en bostad, särskilt för personer med små inkomster.

ARA-hyresgästernas boendetrygghet bör bevaras

ARA-hyresbostäder betraktas inte som en tillfällig boendeform utan som ett fast hem som det är tryggt att bo i utan hot om uppsägning. De boende som får högre inkomster kan välja att bo kvar i ARA-hyresbostaden, vilket bidrar till att förhindra att bostadsområdet får en särskild stämpel och förslummas.

Om hyresavtalet enbart gällde för en viss tid eller om man krävde att hyresgästerna flyttade ut när de fick högre inkomster skulle boendetryggheten försämras betydligt. Hyresbostäderna skulle förvandlas till genomfartslägenheter och det skulle bli oroligt i hyreshusen, vilket skulle leda till att deras status minskade och de sociala problemen i bostadsområdena skulle öka på grund av segregation. Om man var tvungen att flytta vid ökade inkomster skulle det även skapa en inkomstfälla, eftersom man för att behålla sin lägenhet skulle behöva ha tillräckligt små inkomster – i praktiken vara arbetslös. Det finns inte heller tillräckligt stort utbud av hyreslägenheter som sådana utflyttare skulle ha råd med, i synnerhet inte i huvudstadsregionen.

Ett kompletterande utkomststöd är inte en bra lösning för att täcka regelbundna boendekostnader

I arbetsgruppens uppdrag ville man flytta över de boendekostnader som överstiger normerna i lagen om bostadsbidrag från grundläggande utkomststöd till ett kompletterande utkomststöd. Det kan inte anses godtagbart, för boendekostnaderna bör främst täckas genom bostadsbidraget. I praktiken skulle den föreslagna förändringen minska inkomsterna för de boende med allra lägst inkomster och deras boendetrygghet samt förändra strukturen på utkomststödet.

Ytterligare information:

Regeringsråd Liisa Linna-Angelvuo, miljöministeriet, tfn 0400 143 869, [email protected]

Direktör Jarmo Lindén, Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet, tfn 040 517 3379, [email protected]