Rättighetsperspektivet i Finlands utvecklingssamarbete syns både i ord och handlingar
En färsk utvärdering visar att Finlands utvecklingssamarbete har bidragit till rättigheterna i synnerhet för marginaliserade personer i samarbetsländerna. Engagemanget för rättighetsperspektivet har varit starkt. Det finns fortfarande vissa problem när det gäller att följa upp och rapportera om tillämpningen av metoden samt när det handlar om utmaningar kopplade till riskhanteringen.
Den färska utvärderingen redogör för hur rättighetsperspektivet har tillämpats i utvecklingssamarbetet som får finansiering från utrikesministeriet.
De mänskliga rättigheterna och rättighetsperspektivet är en integrerad del av Finlands utrikes- och säkerhetspolitik, inklusive utvecklingspolitiken. Av all finansierad verksamhet förutsätts åtminstone att den är sensitiv i fråga om de mänskliga rättigheterna, vilket bland annat innebär att människorättsläget i omvärlden har kartlagts och att verksamheten inte orsakar skada.
Enligt utvärderingen har Finland lyckats etablera de mänskliga rättigheterna som en av de viktigaste principerna i sin utvecklingspolitik och sitt utvecklingssamarbete. Projektplanerna återspeglar väl projektens mål att främja rättighetsperspektivet i verksamheten.
Utsatta personers rättigheter har förbättrats
Resultat har uppnåtts särskilt när det gäller att tillgodose de mest utsatta människogruppernas rättigheter och stärka deras förmåga att kräva att ansvarspersonerna vidtar åtgärder för att de mänskliga rättigheterna ska tillgodoses. Finlands stöd hjälper till exempel personer med funktionsnedsättning att på ett kraftigare och mer enat sätt agera för sina rättigheter i samarbetsområdena. Rättighetsperspektivet har också bidragit stort till att man slutat betrakta utvecklingssamarbetet som välgörenhet. Det har också gett en bindande rättslig grund för utvecklingspolitiken och utvecklingssamarbetet.
Utvärderingen rekommenderar att rättighetsperspektivet fortsätter att vara en central vägledande grundprincip. De mänskliga rättigheterna bör synas ännu tydligare i verksamhetens mål och processer. Ministeriet bör bättre identifiera sådana samarbetsparter som ännu inte når upp till en nivå som beaktar de mänskliga rättigheterna. Det ska fästas större vikt vid tillämpningen och uppföljningen, och vidare ska man stärka verksamhetens kunskapsunderlag till exempel genom analyser av mänskliga rättigheter och konflikter.
Rättighetsperspektivet bidrar till hållbar utveckling och sakägarskap
Utvärderingens resultat presenterades vid ett öppet diskussionsmöte den 26 oktober 2023.
Peggy Hicks, chef för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR), gratulerade Finland till de framsteg som Finland gjort för att främja rättighetsperspektivet och berättade att även andra aktörer har stor nytta av rapporten.
”De mänskliga rättigheterna kan hjälpa oss att uppnå målen för hållbar utveckling. Vi vet att utvecklingssamarbete som beaktar de mänskliga rättigheterna är rättvisare och hållbarare”, påpekade hon.
Birgitta Weibahr, äldre rådgivare vid Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (SIDA), berättade om Sveriges erfarenheter av tillämpningen av rättighetsperspektivet. Hon berättade att det stärker det lokala sakägarskapet och hjälper till att identifiera de underliggande orsakerna.
Paul Dalton, ledande rådgivare vid Danmarks institut för mänskliga rättigheter, kommenterade diskussionen. ”Finlands bidrag till arbetet med rättighetsperspektivet får inte underskattas. Den metod som Finland utvecklat är väldigt innovativ och viktig när det gäller att tillämpa rättighetsperspektivet. Det inspirerar också andra internationella aktörer”, sade han.
Det är viktigt att Finland stärker sitt engagemang ytterligare
Riksdagsledamot Hilkka Kemppi betonade att riksdagens förståelse för rättighetsperspektivet och samförståndet om det bör stärkas. Enligt henne ska rättighetsperspektivet beaktas i samband med den kommande handels- och utvecklingsredogörelsen.
Erik Lundberg, biträdande avdelningschef vid utrikesministeriets politiska avdelning, påpekade att det fortfarande finns behov av att få de mänskliga rättigheterna tillgodosedda, också bland unga i Afrika.
”Vi går framåt med att koppla samman utrikespolitiken och utvecklingssamarbetet på ett mer sammanhängande sätt. Vi måste göra vårt bästa för att se till att de mänskliga rättigheterna står i centrum i det arbetet. Vi har också samarbetat länge med civilsamhällesorganisationer”, sade han.
Katja Ilppola, sakkunnig i människorättsfrågor vid Civilsamhällesorganisationernas stiftelse för mänskliga rättigheter (KIOS), betonade organisationernas betydelse, men ansåg det vara viktigt att också den privata sektorn agerar mer för att främja de mänskliga rättigheterna.