Statsminister Paavo Lipponens redogörelse till Nordiska rådet inför Finlands nordiska ordförandeskap år 2001 6.11.2000

statsrådets kommunikationsavdelning
Utgivningsdatum 5.11.2000 22.00 | Publicerad på svenska 3.12.2014 kl. 7.44
Typ:Tal -

Nordiska rådets 52:a session i Reykjavik 6 - 8.11.2000

Ärade President,

Finland har valt "Nordbo 2001" till huvudtema för sin ordförandeperiod. Vår ambition är att se aktiviteterna inom alla sektorer ur den enskilda nordiska medborgarens synvinkel. Finlands val av tema är en naturlig fortsättning på det danska ordförandeskapets välfärdstema. Detta innebär att fokus flyttas från kollektivet till individen.

Det nordiska samarbetet har fortlöpande varit föremål för utvärderingar och reformer. Det här har inneburit att man på ett flexibelt sätt har kunnat svara mot de krav som förändringar i Norden och i omvärlden ställt.

Det senaste tecknet på den lyhördhet som kännetecknar det nordiska samarbetet är den färska rapport som panelen av visa män och kvinnor presenterat just före denna session. Redan rubriken "NORDEN - Öppet för världens vindar" signalerar att det nordiska samarbetet - också i en internationell jämförelse - är helt unikt. Det har starka rötter och en livskraft, som bidragit till att samarbetet fortsatt även undertider då sammanhållningen satts på prov. Under vårt ordförandeskap önskar vi synliggöra det nordiska samarbetet för den vanliga medborgaren både i nordiska sammanhang och nationellt.

Det nordiska samarbetet bygger på demokrati, identitet och gemenskap. Oberoende av de olika val våra länder gjort vad gäller tillknytning till olika internationella organisationer och till integrationen i Europa, har samarbetet på ett enastående sätt stått som ett samlande element för de fem nordiska länderna och de tre självstyrande områdena.

Från dessa utgångspunkter vill Finland under sitt ordförandeskap arbeta vidare bl.a. på basen av panelen för visa män och kvinnor för ett fördjupat samarbetet till förmån för nordborna. Vi önskar bland annat fästa uppmärksamhet vid förslaget om att sammanställa ett nordiskt 'medborgarkontrakt'. Finland kommer att väcka ett initiativ om utredning av gällande rättigheter och de största återstående hindren mellan de nordiska länderna. Projektet har klara beröringspunkter med arbetet för att avskaffa gränshinder som initierats under Sveriges nordiska ordförandeskap.

Det faktum att tre av våra nordiska länder är medlemmar i EU och två länder integrerade i det europeiska samarbetet via EES-avtalet innebär att länderna i det nordiska samarbetet måste ta hänsyn till sina olika anknytningar och förpliktelser. I mars nästa år sätts det nordiska samarbetets förhållande i relation till det europeiska på prov då man går in för att tillämpa Schengen-avtalet i alla nordiska länder. Projektet har förberetts grundligt under en följd av år och nu gäller det att förverkliga avtalet.

Alla våra länder är mitt i ett utvecklingsskede, som präglas av stora och radikala förändringar inte minst på informationssamhällets och kommunikationsteknologins område. Vi rör oss i riktning mot en värld som i allt högre grad baseras på information och kunskap. Globaliseringen och den snabba teknologiutvecklingen för med sig nya möjligheter och utmaningar, men också nya hotbilder.

Informationssamhällets utveckling omfattar alla politik- och förvaltningsområden och upptar en allt större del av den normala verksamheten. Finland vill främja samarbete som syftar till att utveckla informationssamhället genom att lyfta fram frågan i de olika ministerråden och ämbetsmannakommitteerna. På Finlands agenda står många olika projekt om IT-samarbete. Vi är också färdiga att sammankalla ett möte mellan IT-ansvariga ministrar under vårt ordförandeskap om det behövs.

Inom utbildningspolitiken prioriteras principen om livslångt lärande. Särskild uppmärksamhet skall ägnas äldre människor med svag grundutbildning och deras utbildningsbehov.

En välfungerande arbetsgemenskap och psykiskt välbefinnande på arbetsplatsen är centrala faktorer för att människor skall orka i arbetet och kunna upprätthålla sin arbetsförmåga. Finland vill i samråd med arbetsmarknadens parter arbeta för att utveckla en fungerande arbetsmarknad och en samlad syn på människans välbefinnande.

Nästa år inleds förverkligandet av det nya samarbetsprogrammet för social- och hälsovårdssektorn. Programmet fokuserar bl.a. på undanröjande av gränshinder mellan de nordiska länderna och på utveckling av de nordiska välfärdssamhällena i ett europeiskt och internationellt sammanhang.

Energisamarbetet inriktas på en stegvis avveckling av gränshindren för energimarknaden i Östersjöområdet. Norden fortsätter att agera som primus motor och medfinansiär i energisamarbetet i Östersjöområdet. Det finländska ordförandeskapet lägger särskild vikt vid följande insatsområden: utveckling av energimarknaden, energisamarbetet i Östersjöområdet, utveckling av energimarknaden i Baltikum och effektivisering av närområdessamarbetet genom bättre samordning.

Det nordiska miljösamarbetet kommer att styras av den nordiska strategin för en hållbar utveckling och av ministerrådets handlingsprogram för miljösamarbetet i Norden 2001 - 2004. Samnordiska insatser genom Nordiska miljöfinansieringsbolaget (Nefco) och Nordiska Investeringsbanken (NIB) avser att stöda bilaterala och av Europeiska unionen initierade aktiviteter i anslutning till EU-utvidgningen, handlingsprogrammet för EU:s nordliga dimension och samarbetet mellan EU och Ryssland.

Föroreningen av Östersjön väcker stor oro bland nordbor. Nationella åtgärder är inte tillräckliga. Vi behöver ett brett internationellt samarbete, i vilket vi bör engagera förutom de nordiska länderna också alla andra Östersjöstater, EU och de internationella finansieringsinstitutionerna.

Miljöfrågorna har fått en framträdande plats bland Sveriges politiska prioriteringar under det svenska EU-ordförandeskapet, som under det första halvåret 2001 tidsmässigt sammanfaller med Finlands nordiska ordförandeskap. Finland ger sitt fulla stöd åt Sverige i strävandena att under det svenska EU-ordförandeskapet ge miljöfrågorna allt större prioritet på EU:s agenda.

För närvarande är två projekt aktuella i Östersjöområdet. St. Petersburg utgör ett av de allvarligaste miljöhoten vad gäller utsläpp i Östersjön. Det reningsverk som planerats för sydvästra St. Petersburg skulle på ett avgörande sätt förbättra situationen i Östersjön.

EU har på initiativ från Finland finansierat förberedelserna av reningsverksprojektet. Detta har varit möjligt tack vare kommissionär Chris Pattens personliga engagemang i ärendet. Nu har Nordiska Investeringsbanken det allmänna koordinationsansvaret för projektet.

Beträffande planerna på en oljehamn i Primorsk har man låtit utföra en internationell miljökonsekvensbedömning av upprättandet av en oljehamn och betydelsen av ökade oljetransporter i ett ekologiskt känsligt område. Miljömyndigheterna i Finland har nyligen kunnat ta del av uppgifter från ryska myndigheter om möjliga miljökonsekvenser och håller som bäst på med att analysera dem. Det är positivt att president Putin vid toppmötet mellan EU och Ryssland senaste vecka underströk betydelsen av miljöfrågor i Östersjöområdet.

Nordiska ministerrådets närområdespolitik står inför en översyn under Finlands ordförandeperiod. En samnordisk expertgrupp har under innevarande år synat ministerrådets närområdessamarbete och pekat på strategiska mål och möjliga medel för det framtida samarbetet. Vidare skall relationerna med Ryssland stärkas. Expertgruppens rekommendationer utgör en god grund för det vidare arbetet.

Europeiska rådet antog vid sitt möte i Feira i juni detta år ett handlingsprogram för den nordliga dimensionen. Den nordliga dimensionen är ett led i EU:s gemensamma utrikespolitik och ansvaret för genomförandet vilar primärt på kommissionen. Norden deltar aktivt i detta arbete genom att samordna sina nationella insatser. Jag vill tacka alla nordiska länder och självstyrelseområden för deras stöd för utvecklandet av den nordliga dimensionen.

Sveriges EU-ordförandeskap under första halvåret 2001 ger goda möjligheter att bevaka gemensamma nordiska intressen. Sverige arrangerar en konferens på ministernivå om uppföljning av den nordliga dimensionen i april 2001. Samtliga partnerskapsländer inbjuds. Den första kompletta uppföljningsrapporten lämnas till Europeiska rådet i Göteborg.

Danmark har redan signalerat intresse för att arrangera en liknande konferens under sitt EU-ordförandeskap under senare hälften av år 2002, där det primära målet kommer att vara att driva arktiska frågor. På nationell nivå har Finland skapat ett eget forum för att konkretisera projekt inom den nordliga dimensionen. Vi ser gärna att de övriga nordiska länderna tar liknande initiativ.

Det arktiska samarbetet är viktigt för hela Norden. Finland har nyligen tagit över ordförandeskapet för Arktiska rådet efter USA. Finland har redan presenterat sina profilfrågor vid Arktiska rådets möte i Barrow i oktober.

I enlighet med förslaget till ny närområdesstrategi inleder Finland en översyn av ministerrådets arktiska program. Ministerrådets aktiviteter i Arktis bör anpassas till Arktiska rådet målsättning med ambitionen att söka synergi och undvika överlappningar.

Finland hälsar med tillfredsställelse det utvecklade och fördjupade samarbete, som sker mellan samerna i Norge, Sverige och Finland samt i nordvästra Ryssland. Under sin ordförandeperiod önskar Finland främja det nordiska samarbetet i samefrågor.


Samarbetet i EU-frågor mellan de tre nordiska EU-medlemsländerna fungerar i dag enligt min bedömning mycket väl. Utbyte av information och en mycket praktisk samverkan sker dagligen mellan länderna. Men något nordiskt block förefinns inte inom EU. Tänkande i termer av block eller snäva intressesfärer hör inte hemma i Europeiska unionen. Däremot kunde det vara naturligt med ökad information om nordiska samarbetsmodeller inom EU.

De nordiska länderna kan på ett värdefullt sätt bidra med arbetsmetoder och modeller, som i sinom tid kan bli basen för en gemensam europeisk politik. Den kanske starkaste förenande faktorn är strävan till ett beslutsfattande som är öppet, pragmatiskt och som syftar till största möjliga samförstånd.

De nordiska länderna har aktivt verkat för att förverkliga jämställdhetskraven genom att på EU:s agenda på ett permanent sätt införa sysselsättningen, den sociala dimensionen och verksamhet för att bekämpa diskriminering. Vi har fått ett brett stöd för dessa strävanden och har därför haft framgångar på dessa områden.


Utvidgningen är för närvarande EU:s viktigaste uppgift. Det är fråga om etthundra miljoner människors möjligheter att komma i åtnjutande av demokrati och yttre stabilitet. De nordiska länderna stöder kraftigt en utvidgning av unionen. De baltiska länderna bör ha - och har - samma möjligheter att ansluta sig till EU som andra ansökarländer. Estland, Lettland och Litauen har avancerat väl i sina medlemsförhandlingar. Finland tillsammans med de övriga nordiska länderna fortsätter att ge sitt aktiva stöd åt de baltiska länderna.

EU kan inte fly undan sitt ansvar för utvidgningen genom att trassla in sig i sina interna cirklar. Man bör inte under de kritiska skeden som nu ligger framför oss skapa en känsla av osäkerhet eller underblåsa en EU-fientlig atmosfär i ansökarländerna. Man bör arbeta aktivt för att utvidgningen kan förverkligas så snabbt det bara är möjligt.

Panelen av visa har föreslagit att det nordiska samarbetet kunde utvecklas i en riktning som gör det lättare att involvera också grannområden såsom Baltikum i samarbetet.

För att stöda den positiva utvecklingen i Baltikum föreslår panelen att man bör överväga att erbjuda Estland, Lettland och Litauen medlemskap i Nordiska Investeringsbanken för att underlätta finansiering av viktig infrastruktur. EU:s utvidgning och fördjupningen av unionen kräver att vi i Norden står beredda att ta ställning till nya och även radikala initiativ.

Jag tror att det är viktigt att under det kommande året diskutera om det nordiska samarbetes framtid och överväga hur man konkret kan öka samarbetet med de Baltiska länderna. Från och med nästa år gäller det att tala om samarbete mellan åtta länder, inte mellan fem plus tre. Vi behöver en öppen debatt om denna viktiga sak under vårt ordförandeskap. Finland vill också sammanföra alla åtta statsministrar i Finland under ordförandeskapet för att föra frågan vidare.