Statsminister Petteri Orpos tal vid ambassadörsmötet

Statsminister Petteri Orpos tal vid ambassadörsmötet i Helsingfors den 25 augusti 2025. Det talade ordet gäller.

Ärade ambassadörer och anställda vid utrikesministeriet!

Världen är mitt i en historisk omvälvning. Vi får bevittna det varje dag från första parkett.

Trots turbulensen är det viktigt att vi hela tiden tar hand om Finland. Vi är inte passiva åskådare – vi gör påverkansarbete, vi kämpar för Finlands intressen.

Vi har ett nätverk som omspänner hela världen. Detta nätverk är ni. Jag vet att ni dagligen kommer med rapporter, förslag och råd. Tack för det.

***

I går hade jag äran att hålla ett tal på Helsingfors domkyrkas trappa vid ett evenemang som uppmärksammade Ukrainas självständighetsdag. I år kändes det viktigare än någonsin.

Finland har i kärntruppen aktivt drivit Ukrainas sak. Jag vill särskilt lyfta fram president Stubb och hans utmärkta arbete för Ukraina och Europa. Jag tror att vi alla med stolthet har följt hur Finland än en gång har visat sig vara större än sin storlek. Det finaste är att det handlar om något som är av så stor betydelse för vår nation och som ligger alla oss finländare varmt om hjärtat.

Processen med Ukrainas säkerhetsarrangemang framskrider, och Finland deltar i arbetet med att utforma dessa. Vi finns i kärnan av såväl den militära som den politiska planeringen. När planerna preciseras kommer vi att nationellt fatta beslut om Finlands deltagande. Det är klart att Finland kommer att delta på ett sätt som passar oss själva.

I alla möjliga lösningar spelar Ukrainas egen armé och stärkandet av den naturligtvis en nyckelroll. Lika klart är det att Ryssland inte kan ges vetorätt mot Ukrainas frihet att fatta sina egna beslut.

***

Ryssland startade kriget mot Ukraina. Efter mötena i Alaska och Washington verkar det som om Ryssland inte har någon vilja att få till stånd fred. Därför måste vi öka trycket till den grad att Putin inte har något annat alternativ än att upphöra med kriget.

Finland gör insatser för detta. Även EU måste agera och ta ansvar. För mig innebär det följande:

1. EU måste vara redo att införa ytterligare sanktioner mot Ryssland för att pressa landet till eldupphör.
2. Den ukrainska armén måste stärkas. Ett steg mot detta mål är att utan dröjsmål frigöra medel från den europeiska fredsfaciliteten. Det kräver att alla medlemsstater tar sitt ansvar och att onödig blockering av fonden upphör.
3. Frysta ryska tillgångar måste förbli frysta. Ännu viktigare är det att möjliggöra användning av dessa tillgångar på 300 miljarder euro för Ukrainas återuppbyggnad och förstärkning av den ukrainska armén. Jag har upprepade gånger lyft frågan vid Europeiska rådets möten och andra förhandlingsbord och kommer att fortsätta göra det.
4. Ukrainas EU-medlemskap är en geostrategisk nödvändighet.  Finland anser att anslutningsprocessen ska grunda sig på landets egna meriter. För tillfället är det Ungern som bromsar processen. Därför anser jag att kvalificerad majoritet bör tillämpas i större utsträckning i viktiga utrikes- och säkerhetspolitiska frågor och vid inledandet av utvidgningsförhandlingar – ett starkare EU på den internationella arenan kräver smidigare interna beslutsprocesser.

Dessutom: EU:s nuvarande finansiering av Ukrainafaciliteten upphör 2027, men behovet av stöd kvarstår. Därför föreslår jag att vi skapar ett nytt långsiktigt och tillräckligt kraftfullt EU-instrument för att stödja Ukraina. Budgeten bör ligga på samma nivå som för den nuvarande Ukrainafaciliteten på 50 miljarder euro.

***

Förra hösten ville Ukrainas dåvarande premiärminister Denys Sjmyhal absolut besöka skyddsrummet i Hagnäs. Han var imponerad av det han såg. Finland har gedigen expertis på befolkningsskydd. Därför bad Ukraina oss att ta en ledande roll i utvecklingen av skyddsrummen i landet och i bildandet och drivandet av en skyddsrumskoalition. Vi gjorde snabba framsteg. En internationell skyddsrumskoalition inrättades i våras i samband med att jag själv var på besök i Kiev. Som många av er vet, bjuder vi in också andra partnerländer i koalitionen. Intresset har redan varit stort.

När ni återvänder till era stationeringsländer, vill jag att ni ser till att detta intresse blir till konkreta åtaganden.

Vi riktar också blicken mot Ukrainas framtid och återuppbyggnad. Konferensen om Ukrainas återuppbyggnad, som hölls i Rom i somras, visade att återuppbyggnaden redan har kommit i gång. Återuppbyggnaden är avgörande när det gäller att inge hopp och bygga upp resiliens. Vad vi behöver är tro på en bättre morgondag.

Ukrainas återuppbyggnad är också en chans till förnyelse. Arbetet hjälper Ukraina framåt på vägen mot EU-medlemskap och europeiska standarder.

Återuppbyggnaden kommer också att bli ett av världens största byggprojekt. Jämfört med till exempel Marshall-programmet efter andra världskriget handlar det om ett ungefär fem gånger större projekt, räknat i dagens pengar. Finländska företag har lyckligtvis noterat detta. Många viktiga finländska företag var med i delegationen till Kiev och konferensen i Rom. Det finns efterfrågan på vårt kunnande. Jag vill här och nu offentligt uppmuntra flera företag att ta vara på denna möjlighet.

**

Under den senaste tiden har vi fått bevittna ett historiskt skifte i EU:s insatser för att stärka Europas säkerhet och försvar. Den främsta drivkraften bakom detta är givetvis Ryssland. Och vi har arbetat hårt för att detta ska inses på alla håll i Europa.

Trots att man uppriktigt kan säga att varje medlemsstat inte har samma uppfattning om det existentiella hot som Ryssland utgör, är det av särskild vikt för Finland att unionen nu har åtagit sig att stärka den gemensamma säkerheten och det gemensamma försvaret på ett sätt som hade varit otänkbart för bara några år sedan. Grunden är nu lagd – Natos mål och EU:s prioriteringar är fastställda, men det praktiska arbetet återstår.

Vi finländare vet att fred i Ukraina inte betyder att Ryssland kommer att förändras. Dessutom ger en eventuell fred Putins Ryssland tillfälle att samla sina krafter. Att bemöta hotet från Ryssland är inte bara en teoretisk fråga för EU, utan rentav en förutsättning för dess existens. Därför har jag i olika EU-sammanhang framhållit att vi måste göra mer, snabbare och i full samordning med Nato.

Ute i världen får jag ofta frågan om vi i Finland är rädda på grund av vårt geografiska läge. Mitt svar är nej, det är vi inte. Vi är beredda. Finland är en supermakt inom beredskap. Samma anda efterlyser jag i Europa.

Vi är på rätt kurs. Vi har en klar vision. Vår militära kapacitet måste vara så stark att vi inte behöver spekulera om det nästa målet för ett ryskt angrepp. Vi måste inom fem år bli så entydigt starka att Ryssland inte ens överväger att pröva vår försvarsvilja och försvarsförmåga. Och vi får inte tappa fokus även om fred i Ukraina nås.

***

Natos toppmöte i Haag fastställde att målnivån för försvarsanslagen ska höjas till 5 procent. Av detta går 3,5 procent till traditionellt militärt försvar och 1,5 procent till utgifter och investeringar som stöder det. Regeringen har förbundit sig till detta mål.

I våras, i god tid före toppmötet i Haag, beslutade regeringen att nivån på försvarsanslagen ska höjas till minst 3 procent före 2029. Beslutet fattades mot bakgrund av hotbilder. Vi höjer inte försvarsutgifterna på grund av Trump, utan på grund av Putin. Beslutet gjorde det möjligt att omedelbart inleda en reform av armén – en reform som alla partier har förbundit sig till i försvarsredogörelsen.

Under våren förde vi också parlamentarisk debatt om försvarsanslagen. Jag har sett det som viktigt, eftersom jag som statsminister är väl medveten om hur stora summor det handlar om. Jag är också medveten om att dessa åtaganden inte förpliktar bara denna regering, utan också nästa regering och regeringen därefter. I frågor som är avgörande för vår säkerhet är det av största vikt att det råder en bred samsyn och finns en gemensam vilja över partigränserna.

Jag kommer att lämna statsministerns upplysning om Europas säkerhet och försvar till riksdagen genast i början av höstsessionen.

**

Förra veckan besökte jag Nylands brigad och träffade beväringar som hade inlett sin beväringstjänst på sommaren. Jag fick också själv delta i vissa övningar tillsammans med beväringarna. Det var fint att med egna ögon få se hur lärdomarna från Ukraina förankras i den finländska beväringsutbildningen. Och inte bara i beväringsutbildningen, utan inom hela försvarsmakten – från utbildning och rustning av enskilda soldater till strategisk planering. Detta är särskilt viktigt nu när vi planerar kommande investeringar i miljardklassen. Vi måste använda pengarna på rätt sätt. Jag har fört diskussioner på olika nivåer inom Försvarsmakten. Jag litar på att budskapet har gått fram och att arbetet redan har påbörjats.

Vid Nylands brigad träffade jag också en representant för den amerikanska marinen. Förenta staternas omfattande närvaro i Finland i höst är bara ett exempel på det aktiva internationella samarbete som vi målmedvetet har byggt upp med våra olika allierade, såväl inom ramen för Nato som bilateralt och multilateralt.

***

Östersjöregionen är en säkerhetspolitisk hotspot. Det gångna året har visat hur viktigt det är att vi har ett fungerande, intensivt samarbete med andra Östersjöländer. Vår kommunikation fungerar smidigt oavsett vad som händer i vårt närområde och när. Både på myndighetsnivå och på politisk nivå. Till och med på juldagen.

Att stärka NB8-samarbetet står högt på min agenda. Vi är mer än bara allierade och grannar, vi är vänner. Detta konstaterade vi senast i fredags tillsammans med Estlands premiärminister Michal.

Östersjöns allt viktigare roll har uppmärksammats också på andra håll. När Tysklands nya förbundskansler Merz besökte de nordiska statsministrarnas sommarmöte i Åbo i maj, konstaterade han att Tyskland nu blickar norrut. Polen och Tyskland har gått med i vår nordisk-baltiska grupp av stats- och regeringschefer som sammanträder inför Europeiska rådets möten i Bryssel. Detta samarbete måste vi bygga vidare på och stärka ytterligare. På alla nivåer.

***

I EU har man insett Finlands roll som Rysslands grannland: i den nästa fleråriga budgeten föreslås Finland få finansiering på 1,6 miljarder euro för gränssäkerheten. Det är över en miljard euro mer än under föregående finansieringsperiod. Detta är en viktig politisk seger och ett bevis på lyckat påverkansarbete. Jag anser att finansieringen också kan användas till att trygga livskraften i östra och norra Finland, som är en central del av vår övergripande säkerhetsstrategi.

Budgetförhandlingarna fortsätter under de kommande två åren. Försvar, gränssäkerhet och forskning är våra spetsteman. Utgångspunkten för finansieringen av EU:s försvar har varit att bemöta det bestående hot som Ryssland utgör. I finansieringskriterierna i kommissionens förslag läggs särskild vikt vid de länder som delar landgräns med Ryssland.

Horisont Europa-programmet för forskning, som är viktigt för Finland, stärks också. Dess omfattning nästan fördubblas, och till sitt innehåll är det precis vad vi varit ute efter. Dessutom satsar EU mer än någonsin på militär rörlighet och försvarsforskning. I synnerhet deltagande i projekt för militär rörlighet kan gynna Finland.

Allt detta är ett resultat av lyckad beredning och konsekvent påverkansarbete.

***

Vi ser längre bort än bara till vårt närområde. I synnerhet det katastrofala humanitära läget i Gaza är ett återkommande tema i den utrikes- och säkerhetspolitiska statsledningens diskussioner.

Jag har fördömt de senaste fortsatta krigshandlingarna i Gaza. De främjar inte fred.

Regeringen blundar inte för lidandet i Gaza. Vi kommer att avsätta ytterligare medel för att lindra den akuta krisen i Gaza. Jag har bett ministerierna att under denna vecka utreda det effektivaste sättet att hjälpa. I detta ingår också att utreda om det är möjligt för oss att ge skadade palestinska barn sjukhusvård i Finland.

Frankrikes och Saudiarabiens aktiva insatser har bidragit till en internationell diskussion om en tvåstatslösning. Det som ofta lyfts fram då är frågan om erkännandet av staten Palestina. Men den här frågan är dock bredare än så. Vi fokuserar nu på att stödja tvåstatslösningen, hur vi skapar förutsättningar för den.

Vi är aktiva i EU. Det är viktigt för oss att EU också i denna fråga bevarar sin handlingsförmåga och inte förblir en åskådare. Nästa milstolpe med tanke på det här är utrikesministrarnas Gymnichmöte i slutet av veckan.

Vi agerar globalt. Vid Palestinakonferensen på utrikesministernivå i New York i juli anslöt vi på beslut av utrikesminister Elina Valtonen till en vädjan som hade tagits fram på initiativ av Frankrike.

Vid mötet i New York var det viktigt att inflytelserika arabländer fanns bland dem som godkände ordförandenas uttalande redan i början, vilket alltså är en annan sak än den vädjan jag nyss nämnde. Jag tänker att en lyckad och hållbar tvåstatslösning kräver initiativ också från regionens arabländer.

Vi kan erkänna staten Palestina bara en enda gång och därför måste vi överväga beslutet noggrant. Detta är nu regeringens stora ansvar.

**

Sen några ord om EU-politiken.

Förutom säkerhet är strävan efter tillväxt ett av våra främsta mål inom EU-politiken. Vi satsar nu på allvar på att stärka den inre marknaden och konkurrenskraften. Onödig och tung reglering avvecklas i rekordtakt.

Vi har dock ännu inte nått Europas hela tillväxtpotential, och den borde vi få i användning. Vi har en betydande inre marknad med en enorm potential som vi måste kunna ta vara på. Om vi inte kan stärka Europas konkurrenskraft, har vi inte råd att värna om vårt försvar eller vår säkerhet.

IMF har bedömt att om vi får tio procent av hindren för den inre marknaden avlägsnade, kan detta höja EU:s bruttonationalprodukt med sju procent. Ett riktat paket för den inre marknaden, kapitalets och arbetskraftens smidigare rörlighet och djupare energiintegration, kunde öka bruttonationalprodukten med cirka tre procent och kompensera de negativa tillväxteffekterna av Förenta staternas tullar flerfaldigt. En intensivare intern handel är också tryggare handel och stärker vår resiliens. EU-regleringen har varit en central fråga under de senaste åren. Den nuvarande kommissionen strävar efter att förenkla regleringen, och Finland stödjer starkt detta arbete. Vi påskyndar också kommissionen att söka nya områden för att förenkla den reglering som är till skada för företagen, och vi kommer att lägga fram våra egna förslag i form av ett brev i höst.

***

I EU-sammanhang går den centrala skiljelinjen i konkurrenspolitiken i dagsläget mellan den så kallade traditionella och den framväxande industrin. Samtidigt som vi ser till att arbetsplatserna inom den tillverkande industrin bevaras i Europa bör vi söka ny tillväxt inom kritisk teknik. Europa släpar efter både Kina och i synnerhet Förenta staterna när det gäller att ta fram och tillämpa nya innovativa tekniska lösningar.

Europa måste nu göra ett ryck i den här tävlingen. I konkurrensen på det tekniska området har vi kommit framåt bara en liten bit och trots att våra konkurrenter är före oss på marknaden, är resultatet inte någon självklarhet. 

Finland har utmärkta trumfkort i den här tävlingen. Vi har kompetens inom nätteknik, kvantteknik, artificiell intelligens, mikrochips, rymdteknik såsom satelliter och högpresterande datorsystem. Dessa har också identifierats som EU:s kritiska tekniksektorer där EU söker tillväxt och stärker sin kompetens. I nuläget går Europa i spetsen på västra halvklotet endast i nätteknik.

Den globala konkurrensen kräver att vi är tekniskt starka. Då är det möjligt för oss att minska beroendet och få andra att lyssna på oss. Vi måste ha något som andra vill ha, och det kan inte bara vara vacker arkitektur, långa semestrar eller intressanta museer.

Men klimatpolitiken och den rena omställningen har inte försvunnit någonstans. Enligt vår strategi har vi förbundit oss till att minska utsläppen med 90 procent, vilket också är företagsvärldens konsekventa budskap. Detta ska ske smidigt och teknikneutralt med fokus på konkurrenskraften. Elektrifieringen är en megatrend som minskar beroendet av importerad energi.

***

Hittills har vi klarat oss ganska bra genom de handelspolitiska utmaningarna. EU och Förenta staterna har nått en överenskommelse om tullar som inte är perfekt, men bättre än EU fruktade. Detta avslutar inte utan startar förhandlingarna om en ny fas. Utifrån det samförståndsavtal som vi kom överens om förra veckan befinner vi oss nu i en bättre situation än för en månad sedan. Vårt mål är att säkra att finländska företag får goda förutsättningar för export och import med långsiktig förutsägbarhet.

I den handelspolitiska osäkerheten kan EU tillföra ett betydande mervärde. Nu måste vi slutföra de avtal som redan i praktiken är klara, Mercosur och Mexiko, och slå upp dörrarna till nya marknader. Förhandlingarna har framskridit väl bland annat med Indien, Australien, Indonesien och Förenade Arabemiraten, i synnerhet Indien är en viktig marknad för EU.

Denna riktning är bra för Finland. Handelsavtalen öppnar upp exportmöjligheter, förtydligar spelreglerna och undanröjer hinder för marknadstillträde just nu när många har svårare relationer med Förenta staterna. Avtalen gör produktions- och leveranskedjorna mångsidigare och stärker Finlands försörjningsberedskap.

I dagsläget är ungefär en halv miljon arbetsplatser i Finland direkt eller indirekt beroende av export till utlandet, något som handelsavtalen befrämjar.

Våra företag, vårt kunnande, har mycket att ge. Jag vill utmana er, ärade ambassadörer: hur utnyttjar Finland och våra företag denna nya handelspolitiska dynamik på bästa sätt? Varje ambassad får bedöma vilka nya möjligheter som öppnar sig och var det finns efterfrågan i ert stationeringsland. Vi behöver en klar bild av marknaden, och av hur vi kan använda våra styrkor för att skapa tillväxt.

**

Jag har haft för vana att vid detta möte gå igenom det aktuella läget i hemlandet. Jag tänkte fortsätta i samma spår också i år.

Vi har kommit halvvägs i regeringsperioden. Vi har genomfört en stor del av regeringsprogrammet. Vi har slagit vakt om vår säkerhet. Vi har sett till att utbildning och forskning, vår framtid, är tryggade. Vi har reformerat arbetsmarknaden.

Det finns två bilder av Finlands ekonomi. Våra offentliga finanser som är djupt skuldsatta kostar mer än vad vi har råd med. Problemen inom de offentliga finanserna är så djupgående och strukturella att det tar minst följande valperiod att åtgärda dem. Detta trots att regeringen redan har fattat beslut om anpassning av de offentliga finanserna till ett värde som uppgår till närmare 10 miljarder euro. Dessa beslut har förhindrat Finlands skuldsättning från att spåra ur. Efter att kreditvärderingen försämrats har vi igen börjat vidta nya anpassningsåtgärder.

Om den andra sidan, realekonomin, den ekonomiska tillväxten, har jag goda nyheter för er. Enligt sommarens siffror har ekonomin äntligen börjat växa ordentligt. Den privata konsumtionen har börjat öka, exportföretagens orderböcker har fyllts, byggbranschen har kommit över det värsta, nya investeringar har inletts och håller på att inledas.

Regeringen har fattat historiskt många beslut som stärker förutsättningarna för den ekonomiska tillväxten. Vi har reformerat arbetsmarknaden, den sociala tryggheten och beskattningen. Vi har gjort tillståndsprocesserna smidigare och snabbare och avvecklat byråkrati. Vi har satsat på ny teknik, såsom 6G, superdatorer, kvantteknik, artificiell intelligens, rymdteknik och så vidare.

Med andra ord: vi har stärkt den ekonomiska grunden. Vi har skapat förutsättningar för tillväxt.

Vid vårens ramförhandlingar kunde vi dessutom fatta ännu fler betydelsefulla beslut. Källskatten på löneinkomster för så kallade nyckelpersoner sänks till 25 procent för att våra företag ska kunna locka internationella experter på konkurrenskraftiga villkor. Även de som återvänder till Finland får ett eget skatteincitament. De högsta marginalskattegraderna i beskattningen av förvärvsinkomster sänks till 52 procent, vilket lindrar den progressiva beskattningen som är en av de strängaste i världen. Samfundsskattegraden sjunker till 18 procent för att våra företag ska kunna investera och växa. Och för att det ska vara lönsammare att investera i Finland. Regeringen har också beslutat att fortsätta skatteincitamentet för ren omställning för att vi ska klara oss i den globala konkurrensen om investeringar i industriell skala.

Vi har förbättrat utbildningsmöjligheterna på engelska och påskyndat processerna för arbetskraftsinvandring. Vi gör historiska satsningar på forskning och utveckling.

Varför berättar jag om det här för er? Eftersom här kommer mitt följande budskap till er. Vi har gjort reformer som vi önskar ska locka fler internationella investeringar och experter till Finland. Men ingen känner till de här reformerna om vi inte berättar om dem. Vi har åstadkommit mycket, det är helt tillåtet att låta sig bli inspirerad. Här får ni en uppgift. Vi har en möjlighet att få hit de mest intressanta uppstartsföretagen och de bästa experterna om vi ror det här i land.

Ärade ambassadörer!

Det är oerhört viktigt att vi håller huvudet kallt i denna globala turbulens. Ibland kräver det finsk sisu, likaså vår superkraft, sunt förnuft. Samtidigt är det dock bra att komma ihåg att ni, ärade ambassadörer, representerar världens bästa land mätt med flera olika mätare.

Vi är väl medvetna om att Finland är världens lyckligaste land för åttonde gången i rad. I sommar hade jag också glädjen att presentera Finlands Agenda 2030-landsrapport vid FN:s högnivåforum för utvärdering och uppföljning av hållbar utveckling i New York. Och jo, Finland ligger i täten också för hållbar utveckling redan för femte gången i rad. Vi har alltså många goda skäl att stolt hålla Finlands fana högt. Tack!