Statsminister Sanna Marins tal på ambassadörsdagarna den 23 augusti 2022

Statsminister Sanna Marins tal på ambassadörsdagarna den 23 augusti 2022.

Bästa ambassadörer, bästa beskickningschefer,

Vi kände lättnad när semestern inleddes i juli. Natotoppmötet i Madrid i slutet av juni var kulmen på det täta samarbetet mot Finlands och Sveriges medlemskap i Nato, som inleddes när Ryssland attackerade Ukraina den 24 februari.

Det var en historisk stund vi delade med vårt viktiga grannland när vi lämnade in ansökningarna tillsammans och välkomnades av våra framtida allierade. I 30 huvudstäder har vårt medlemskap ratificerats, och vi är glada och tacksamma över dem alla.

Tyvärr var det ändå inte fråga om någon Natovår. Nöden i Ukraina är enorm. Kriget som Ryssland inlett har gjort världspolitiken kylig.

Ärande ambassadörer,

Att komma fram till beslutet om att ansöka om medlemskap tillsammans med Sverige och det arbete som gjordes i era stationeringsländer var en avsevärd ansträngning för oss alla. Finland fick mycket uppmärksamhet och får det fortfarande. Beslutet fick beröm och även på avlägset håll fanns det förståelse för det modiga valet.

Sveriges och Finlands Natomedlemskap kommer att vara ett stort steg för hela alliansen och förhoppningsvis kommer det att stärka vårt mod att stå upp för våra gemensamma värderingar och försvara dem.

Ratificeringarna är ännu inte avslutade i sju huvudstäder. Finlands långvariga vän Turkiets bekymmer har vi försökt bemöta efter bästa förmåga, eftersom vi måste ta varje allierads säkerhet på allvar, liksom vår egen. Jag hoppas att Turkiet också upplever att vi har kunnat svara på deras bekymmer.

Beslutet att ansöka om medlemskap i Nato stöddes av finländarna och en historiskt stark majoritet i riksdagen.

Medlemskapet i Nato ger Finland spelrum som annars kunde ha stängts. Vi kan utgå från att Ryssland inte inom överskådlig framtid kommer att bli en bättre granne för oss och tyvärr inte heller för andra.

Om vi skulle ha väntat på bättre tider skulle vi ha varit sårbara när Ryssland allt mer eftertryckligt kräver yttranderätt när det kommer till andra staters valfrihet.

Finland allieras med 31 länder och blir också en närmare bilateral partner med varje allierad.

 
Våren förde oss dock allra närmast den framtida allierade som vi trodde att vi redan gjort nästan allt med. Den djupa tillit som finns mellan Finland och Sverige gjorde det möjligt att vi fattade vårt beslut – när det var dags för det – självständigt, men gemensamt.  Jag uppskattar djupt statsminister Anderssons ledarskap som bidrog till att vi snabbt kom fram till samma slutsats.

Det står klart att medlemskapet i Nato också kommer att föra oss närmare Estland, som tillsammans med Kanada var det första landet som ratificerade vårt medlemskap. I vår relation till Estland vänder vi fram ett nytt blad där vi skriver ner fler gemensamma mål än vi gjort tidigare.

Jag vill ärligt erkänna att vi kunde ha lyssnat noggrannare på våra vänner i Baltikum under resans gång de senaste decennierna, i fråga om vår gemensamma säkerhet och Ryssland.

Medlemskapet i Nato öppnar möjligheter till nordiskt samarbete. Det räcker med att titta på en karta för att se att vi är nära bundna till varandras säkerhetslösningar, så att komma in under samma tak och ha samma åtaganden, strukturer och planer är en betydande förändring.

För en vecka sedan i Oslo godkände vi nordiska statsministrar en resolution som stakar ut vägen för hur Natomedlemskapet kan utnyttjas på alla nivåer i det nordiska säkerhets- och försvarssamarbetet. Vårt budskap är att vi kommer att göra enormt mycket mer tillsammans för hela alliansens säkerhet.

Under sommaren har vi bevittnat andra blivande allierades oreserverade stöd och beredvillighet, om vi skulle behöva hjälp. Våra partners närvaro har märkts av i hamnar, ovanför städer och vid övningar runt om i landet. Vi är tacksamma för det och det är bättre så här. Finländarna har tagit emot de blivande allierade väl. Det här är en familj som vi tillhör.

 
Vi har redan länge deltagit i krävande övningar med Nato och nära samarbetspartner, vilket också har förberett oss för medlemskapet under lång tid.

Det är tydligt för Finland hur vi kommer att agera i Nato. Som allierad kommer vi i princip att delta i all Natos verksamhet.

Varje Natomedlem är samtidigt också en atlantstat. Vi kommer att närma oss USA och Kanada mer än någonsin.

Europeiska unionens betydelse som säkerhetsgemenskap och som den viktigaste referensramen för vårt land betonas också i och med Natomedlemskapet.

Det är en förmån för oss att få stärka samarbetet mellan EU och Nato. Finland får fullt ut delta i diskussioner i båda dessa forum i gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska ärenden som är på agendan även inom Nato. 

Ärande ambassadörer,

Vi lever mitt i en stor förändring. Förändringen kräver uthållighet och den kommer att bli långvarig. Det är bättre att påverka den som medlem i både EU och Nato.

En värld där Ryssland vinner sitt krig ska varken möjliggöras eller accepteras. Efter kriget kommer det inte att bli som förr mellan oss och Ryssland.

Med sitt anfallskrig har Ryssland brutit mot och övergett centrala principer och åtaganden i den europeiska säkerhetsordningen. Denna verklighet står vi inför även efter att kriget är slut.

EU har svarat på kriget med omfattande sanktioner mot Ryssland. De försvagar Rysslands förmåga att finansiera kriget och upprätthålla sin militära upprustning. Vi är beredda att skärpa sanktionerna ytterligare. Även förra veckans beslut om nationella åtstramningar av turistvisum för ryssar riktades i realiteten mot Rysslands ledning, eftersom en stor del av ryssarna stöder kriget. Detta är också ett av våra sätt att informera ryssarna om Rysslands anfallskrig.

Stödet till Ukraina måste vara målmedvetet och stabilt. Finlands stöd har exempelvis omfattat sju paket med försvarsmateriel, det vill säga vapen och även tungt artilleri. Vi är redo att fortsätta med detta stöd i samarbete med våra partner och enligt Ukrainas behov.

En väsentlig del av vårt stöd är politiskt. Finland stod i främsta ledet när EU beslöt att ge Ukraina kandidatlandsstatus i våras. Under våren besökte jag Kiev och intilliggande Irpin och Butja, där ryska styrkor gjort sig skyldiga till fruktansvärda handlingar såsom massmord på civila. 

Ärande ambassadörer,

Den kommande hösten kommer att vara svår för Europa. Den försämrade tillgången på energi och stigande kostnader försätter många beslutsfattare i en situation där medborgarna upplever direkta konsekvenser av kriget i sin vardag. Samtidigt måste vi vara beredda på att inte bara fortsätta med sanktionerna mot Ryssland utan  också att skärpa dem och utöka stödet till Ukraina.

Jag tror att alla medlemsstater också när det gäller energival har accepterat det faktum att det inte finns någon återvändo till tiden före kriget. Vi måste frigöra oss helt och hållet från fossil energi från Ryssland. Under hösten måste vi stärka den europeiska enigheten om att en slutgiltig frigörelse bara lyckas genom betydande satsningar på grön omställning.

Vi har mycket att lära av situationen vi befinner oss i. Först pandemin och sedan Rysslands anfall mot Ukraina har blottat Europas sårbarheter. Vi har äntligen insett vårt beroende av auktoritära länder och deras förmåga att kontrollera exempelvis informationsnät och tillgången till teknologi – frågor som är livsviktiga för näringar, hälsa, säkerhet och rättigheter.

Det är naturligt för oss att utnyttja EU när vi ska ingripa i dessa sårbarheter. EU måste vara mer självförsörjande än i nuläget och måste få en bättre förmåga att agera oberoende av inflytande från sådana länder som inte delar våra gemensamma värderingar.

EU:s strategiska autonomi är att genom bättre förmåga och självförsörjning väsentligt bidra till att också göra oss till bättre samarbetspartner. Förmågan att vid behov agera självständigt innebär inte att vända sina vänner ryggen, tvärtom. Demokratier måste ha ett tätare samarbete än någonsin och här är ett starkt Europa i allas intresse.

Gemensamt ansvar är den andra sidan av den strategiska autonomin. ”Mer effektiv extern verksamhet förutsätter starkare gemensamt ansvar politiskt, och det måste vi nu bygga upp”, konstaterade jag i mitt tal under ambassadörsdagarna i fjol.

Kommer flyttningsrörelserna, pandemin och nu energikrisen som följt av Rysslands krig få oss att vakna upp till att se gemensamt ansvar på ett nytt sätt i Europa, som något annat än inkomstöverföringar och jämförelser av avgifter?

En del av det vi lär oss om situationen i Europa är att även de mest förmögna medlemsstaterna kan tvingas vänta på gemensamt ansvar och förståelse. Vi lär oss alla. Finland har också lärt sig något om sin östra granne, som vi ändå alltid trott att vi känt väl.

Unionen ger oss en unik chans att komma igenom den pågående brytningstiden mer enhetliga, skickligare och starkare.

Rysslands krig i Ukraina har fört oss närmare varandra som värdegemenskap.

Den kommande vintern, det ekonomiska läget och energikrisen kommer också att föra oss närmare varandra på många praktiska sätt, så länge vi har ledare som söker lösningar tillsammans. Jag vill särskilt lyfta fram Polens viktiga roll både som stöd för Ukraina och som ett land som bygger upp bredare enhetlighet i EU-familjen.

Ärade beskickningschefer,

I centrum för det effektiva multilaterala systemet och FN står en större order än kanske någonsin tidigare.

Vi bör stärka det internationella samfundets förmåga att försvara demokratin och samtidigt måste vi bygga upp ett multilateralt system där alla hittar sin plats runt bordet.

Detta har jag under våren diskuterat med många europeiska ledare, men även med exempelvis Indiens premiärminister Modi när jag träffade honom. Indien är världens största demokrati och vi har anledning att gratulera landet till 75 år av självständighet. Vår relation till Indien har fördjupats mycket under de senaste åren. Samtidigt har vi kunnat diskutera även svåra frågor på ett rakt och konstruktivt sätt.

Ett annat minnesvärt möte från i våras var mitt besök i Japan i maj, då jag besökte premiärminister Kishida i Tokyo. Utrikeshandels- och utvecklingsminister Ville Skinnari deltog i besöket tillsammans med en framstående företagsdelegation. Vi stärkte samarbetet mellan Finland och Japan till exempel när det kommer till kommunikationsförbindelser och i synnerhet ny teknologi.

Ny teknologi kommer att definiera de grundläggande lösningarna i våra samhällen i framtiden. Kampen är redan igång när det gäller kvantdatorteknik, artificiell intelligens och val, standarder och bakomliggande värderingar när det gäller 6G-nätet. Här behöver vi ett sömlöst samarbete mellan USA och EU till exempel för att utveckla regler inom ramen för det handels- och teknologiråd som grundades för ett år sedan – och dessvärre kommer detta inte att räcka. Vi måste också hitta varandra som mycket olika länder. 

Ärade ambassadörer,

Finland måste vara närvarande ute i världen, bygga upp äkta partnerskap och ni, ärade beskickningschefer, har en viktig uppgift i detta. Jag tänker särskilt på Afrika, där vi under den här regeringsperioden har stärkt Finlands avtryck.

Vi har varken råd eller skäl att låta auktoritära länder styra över en enda internationell organisation eller att ge ett enda partnerskap mindre uppmärksamhet. Vi främjar jämlikhet, mänskliga rättigheter och demokrati. Det är också ett starkt budskap till världen i dag.

Samtidigt ska vi frimodigt erbjuda samarbete med dem som tvekar och visa att länder och ledare som tänker progressivt hittar varandra när det behövs. Vi måste vara villkorslösa i vårt försvar av internationell rätt och förvänta oss detsamma av våra vänner.

Bästa ambassadörer,

I mitt tal i fjol utgick jag från Finlands lyckade pandemihantering. Den europeiska ekonomin visade tecken på återhämtning. Nu råder stor osäkerhet både i världsekonomin och i hela världen.

Finland är dock i ett bättre läge än många av våra samarbetspartner. Den ovanligt goda sysselsättningsutvecklingen talar exempelvis för regeringens ekonomi- och sysselsättningspolitik. Aktiv konjunkturpolitik och reaktioner på förändringar i ekonomin har visat sin styrka – även mitt i kristider.

Den ekonomiska tillväxten kommer att sakta ner även i Finland till följd av den osäkerhet, inflation och de stigande energipriser som Rysslands krig gett upphov till. Tilliten är satt på prov. Under höstens budgetmangling kommer vi att dra upp riktlinjer för nya åtgärder som kommer att riktas rättvist till dem som behöver stöd. De fastställda åtgärderna och investeringarna på över 800 miljoner euro för att snabba på den gröna omställningen kommer att verkställas.

Vi har en bråd höst framför oss, och nästa vår är det val. Jag vill rikta ett varmt tack till er och hela utrikesministeriet för samarbetet, och det kommer att fortsätta. När jag nyligen besökte Montenegro, Albanien och Nordmakedonien på västra Balkan upptäckte jag vilken lättnad det var att besöka länder som vi inte tagit i beaktande i tillräcklig utsträckning i Helsingfors, men som alltid har en enbart positiv inställning till oss. Så verkar det vara även på andra håll. Det vittnar om att ni har lyckats och att Finlands långsiktiga linje har lyckats.

Tack.