Statsminister Vanhanen vid ambassadörsdagarna - EU på 2010-talet

Ambassadörsdagarna, riksdagen

Talreferat

(med reservation för ändringar)

Finlands EU-medlemskap fyller 15 år 2010. Vår EU-politik har varit aktiv och konsekvent ända från medlemskapets början. Vi har alltid ändrat våra verksamhetssätt och strategier utifrån förändrade förhållanden och en föränderlig omvärld.

I början av medlemskapet utgjorde samarbetet mellan Tyskland och Frankrike en intensiv, framåtriktad kraft. På den tiden var också unionen en annan, med endast 15 medlemsstater och den kännetecknades av många stora projekt såsom Emu och Schengen-samarbetet. Det var lättare att få till stånd ett samarbete kring dessa projekt.

För cirka fem år sedan gjorde vi i Finland en bedömning av hur unionen kommer att ändras. En enhetlig och intakt kärna fanns inte längre. Den utvidgade unionen, med sina för närvarande 27 medlemsstater, är mer heterogen och samarbetskoalitionerna varierar beroende på frågorna. Den bedömning som gjordes för fem år sedan träffade rätt.

Vår strategi i unionen har byggt på aktivitet, konsekvens, kontakter, ett konstruktivt förhållningssätt till unionens gemensamma projekt, klara egna prioriteringsområden, bildande av koalitioner utifrån fakta och förutseende verksamhet. Den här strategin har varit bra, och man kan säkert stödja sig på den även i framtiden. När förhållandena och omvärlden förändras är det ändå bra att man för en nationell diskussion om strategin.

Europeiska unionen står inför många stora utmaningar på 2010-talet. Den världsekonomiska situationen och unionens konkurrenskraft i den globala konkurrensen kräver åtgärder från unionens sida varje dag. Det är nödvändigt att fundera på om unionen har tillräckliga verktyg att svara på denna konkurrens. Europa klarar sig i konkurrensen bara genom tillräcklig kompetens och genom att fördjupa utvecklingen av den inre marknaden.

Även internationella kriser och konflikter kräver starka åtgärder och starkt ledarskap av unionen. Det ligger även i Finlands intresse att unionens utrikes- och säkerhetspolitik hela tiden utvecklas och att unionens roll i världen blir starkare.

Dessutom finns det hela tiden sådana ärenden på agendan, som utmanar unionens enighet. Reformen av grundfördragen och svårigheterna i anslutning till detta är ett tecken på hur svårt det kan vara att nå samförstånd i en union med 27 medlemsländer. I början av vintern var det Kosovo och erkännandet av dess självständighet som testade unionens enighet. Unionens utvidgning, handelspolitiken och utvecklandet av relationerna mellan EU och Ryssland prövar unionen ständigt. Det kan även bli svårt för unionen att få till stånd eniga beslut om energi- och klimatpaketet och förberedelserna inför klimatmötet i Köpenhamn i december 2009. Det är ändå viktigt att lyckas i detta, så att EU även i framtiden ska kunna vara en föregångare i klimatpolitiken och en trovärdig aktör i den globala politiken.

Dessa ämnen väcker oundvikligen frågan huruvida en differentierad integration är möjlig. Själv har jag alltid velat betona vikten av en enig union, och att det möjligt för samtliga medlemsländer att delta i all verksamhet om de så vill. Det är emellertid klart att det ligger i Finlands intresse att alltid vara med där besluten fattas i EU.

På 2010-talet står unionen också inför stora reformer inom sina egna politikområden, såväl inom jordbrukspolitiken som i fråga om de ekonomiska ramarna efter år 2013. Vi måste kunna trygga den europeiska matproduktionen även i fortsättningen. Vi bör förbereda oss väl inför förhandlingarna gällande finansieringsramarna och samtidigt måste man erkänna att vi på grund av vår goda ekonomiska utveckling hela tiden närmar oss den traditionella gruppen av så kallade nettobetalare.

Finland är medlem i unionen för att utveckla Europa, och Finlands plats är i centrum av detta utvecklingsarbete. Jag har här fört fram min syn på EU:s utmaningar och unionens framtid på 2010-talet, men det vore också viktigt att i utmaningarna finna gemensamma strategiska avsikter för det finländska samhället. Därför har jag beslutat att bjuda in olika instanser i samhället, såsom partier, näringslivet, fackföreningsrörelsen, medborgarorganisationer och forskare att diskutera hur man vill att Europeiska unionen utvecklas på 2010-talet och vilken politik Finland borde utöva i EU. I början av år 2009 kommer jag att kalla samman ett brett nationellt diskussionsforum: Finlands gemensamma strategiska avsikter för Europeiska unionen på 2010-talet. Diskussionsforumet är också en del av beredningen av den redogörelse om påverkan i EU-politiken, som kommer att ges till riksdagen.