Utredning: Permitteringar upplevs som en fungerande form av flexibilitet, men de är starkt koncentrerade till vissa branscher och företag

Under konjunktursvackor kan det finländska permitteringssystemet bidra med flexibilitet för både arbetsgivarna och arbetstagarna, men det är inte nödvändigtvis bra med tanke på produktiviteten inom hela samhällsekonomin, konstateras det i en utredningsrapport av Pellervo ekonomiska forskningsinstitut, Helsingfors universitet och Owal Group. Permitteringarna är tämligen starkt koncentrerade till vissa branscher och företag, och det händer att arbetsgivare använder sig av permitteringar för att anpassa verksamheten till normal säsongsvariation. Alltför stark koncentrering kan potentiellt minskas genom att införa en självrisk för arbetsgivare eller någon annan avgift som hänför sig till permitteringar.

Behovet av ett permitteringssystem motiveras ofta med målet att förhindra att anställningsförhållanden upphör i situationer där företagens behov av arbetskraft tillfälligt minskar, såsom i recessioner eller plötsliga kriser.

I utredningen påpekas att huruvida permitteringssystemet kan anses vara fungerande beror på ur vilken synvinkel frågan granskas. Till exempel ur en enskild arbetsgivares synvinkel verkar systemet och den flexibilitet det medför fungera bra. Resultaten av utredningen tyder på att arbetsgivarna använder sig av permitteringar för att hålla fast vid arbetstagare vars kunnande är särskilt viktigt för dem. Också för arbetstagaren är permittering sannolikt ett bättre alternativ än uppsägning. Permittering minskar de kommande inkomsterna i mindre grad än uppsägning. Ur dessa synvinklar fungerar permitteringssystemet väl.

Det är dock vanligt med återkommande permitteringar, och ofta är permitteringarna starkt koncentrerade till en del arbetstagare och arbetsgivare. Detta tyder på att permitteringar inte enbart utnyttjas i överraskande eller exceptionella situationer. För en del arbetsgivare verkar permittering vara ett sätt att anpassa verksamheten till normal säsongsvariation, vilket knappast är syftet med systemet.

”Permitteringar kan medföra kostnader för andra företag till exempel i form av ökade utgifter för utkomstskyddet för arbetslösa och det finansieringsansvar som hänför sig till det. Dessutom upprätthåller permitteringssystemet anställningsförhållanden på ett sätt som kan minska produktiviteten inom hela samhällsekonomin, i och med att det hämmar arbetstagarnas övergång från företag med låg produktivitet till företag med högre produktivitet”, säger seniorekonomen Mats Godenhielm.

En sak som emellertid talar för permitteringssystemet är att exempelvis ekonomiska problem i en djup recession kan göra det svårt för företagen att hålla fast vid anställningsförhållanden, även om det annars skulle vara ekonomiskt förnuftigt. Då kan viktiga anställningsförhållanden förstöras alltför lätt.

I rapporten granskas det finländska permitteringssystemet och dess funktion och effekter ur olika synvinklar. Detta görs med hjälp av sakkunnigintervjuer, en arbetsgivarenkät, statistisk analys av registermaterial på företags- och arbetstagarnivå och en ekonomisk-teoretisk modell.

Permitteringarna är rätt starkt koncentrerade

I Finland är det inte särskilt vanligt att permitteringssystemet utnyttjas i normala konjunkturlägen. I genomsnitt under en procent av arbetskraften är permitterade. Antalet permitteringar varierar dock betydligt beroende på konjunkturutvecklingen.

Permitteringarna är inte jämnt fördelade, utan en del arbetstagare permitteras oftare än andra. Permitteringar är särskilt vanliga bland byggnads-, reparations- och tillverkningsarbetare och inom tillverkning och byggnadsverksamhet. Bland de permitterade framhävs särskilt personer vars högsta utbildning är grundläggande utbildning eller utbildning på andra stadiet.

Den tämligen kraftiga koncentreringen av permitteringar till en del arbetstagare och arbetsgivare tyder på att arbetsgivarna inte använder sig av permitteringar endast i överraskande eller exceptionella situationer. För en del arbetsgivare verkar permittering vara ett sätt att anpassa verksamheten till normal säsongsvariation. Enligt undersökningen utgör regelbundet återkommande permitteringar åtminstone cirka 16 procent av alla permitteringar.

Med tanke på produktiviteten inom samhällsekonomin är det oroväckande att relativt omfattande permitteringar i förhållande till företagens arbetskraft i någon mån verkar koncentreras till företag där arbetsproduktiviteten är relativt låg även efter permitteringarna.

Den ekonomisk-teoretiska modellanalys som gjorts i utredningen visar att den flexibilitet som permitteringssystemet erbjuder företagen inte nödvändigtvis innebär att systemet höjer produktionen eller ens arbetsproduktiviteten på hela samhällsekonomins nivå. För det första minskar systemet omfördelningen av arbetskraften genom att minska antalet anställda som övergår från ett företag till ett annat. I detta avseende skulle en lindring av de begränsningar som gäller uppsägning vara ett bättre sätt att erbjuda företagen flexiblare möjligheter att minska arbetskraften. För det andra minskar permitteringssystemet sysselsättningen, eftersom en del av de permitterade skulle vara i arbete om systemet inte fanns. Resultaten av modellanalysen bör dock tas med en nypa salt på grund av de förenklade antaganden som ligger till grund för analysen.

Permitteringar skulle kunna begränsas utanför recessioner och kriser

Enligt utredningen är det bäst att förhålla sig kritisk till reformförslag som klart underlättar permitteringar. Målet ska snarare vara att begränsa permitteringar utanför djupa recessioner eller ekonomiska kriser. Ur hela samhällets synvinkel kan permittering vara en för förmånlig lösning för företagen i och med att arbetslöshetsersättningar till permitterade finansieras gemensamt. Permitterade arbetstagare står inte heller lika snabbt till andra arbetsgivares förfogande som uppsagda arbetstagare. Koncentreringen av permitteringar kan potentiellt minskas genom att införa en självrisk för arbetsgivare eller någon annan avgift som hänför sig till permitteringar.

Det kan också vara motiverat att förtydliga systemets regler för företagen. Även med tanke på konkurrensen kan det ha negativa följder om en del företag kan utnyttja systemet bättre än andra.

”Självrisken kan vara relativt sett större för arbetsgivare som ständigt använder sig av permitteringar. Även en liten självrisk kan räcka till för att avsevärt minska återkommande permitteringar, utan att den väsentligt försämrar möjligheterna att utnyttja permitteringssystemet i djupa recessioner eller ekonomiska kriser”, säger professor Niku Määttänen.

Ytterligare information: Mats Godenhielm, seniorekonom, Pellervo ekonomiska forskningsinstitut, tfn 040 835 4033, [email protected], Niku Määttänen, professor, Helsingfors universitet, tfn 041 545 6721, [email protected], och Minna Mayer, manager, Owal Group Oy, tfn 040 709 6898, [email protected]

Publikationen har tagits fram som ett led i verkställandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2023. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i de rapporter som ingår i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt. Mer information: https://tietokayttoon.fi.