Utvecklings- och utrikeshandelsminister Ville Skinnaris tal på ambassadörsmötet den 23 augusti 2021

Jag vill tacka er och era team för att ni hållit ut och arbetat hårt under svåra förhållanden, särskilt i beskickningarna. Coronaåret har stärkt min uppfattning om att i exceptionella tider har beskickningarna en oersättlig roll i att skapa en bild av den globala debatten. Det arbete som beskickningarna gör för att trygga försörjningsberedskapen, hjälpa medborgarna, stödja beslutsfattandet i hemlandet och kartlägga företagens möjligheter på marknaden är väldigt viktigt.

Vi gör rätt i att utvidga nätverket av beskickningar under denna regeringsperiod. Beskickningarna är det finländska samhällets ögon, öron och händer ute i världen. Förväntningarna är höga. Att öppna ambassader  i Doha och Dakar ger oss nya möjligheter, men också nya förpliktelser. Nya ambassader ska alltid motiveras med fördelar de medför för de finländska skattebetalarna.

Internationellt sett har vi klarat oss bra i hanteringen av pandemin, vilket vi måste vara glada över. Framgången är i bästa fall en stor möjlighet för oss. Visst har det också förekommit problem, sektoriseringen har försvårat arbetet och återspeglats i otydlig kommunikation i synnerhet till medborgarna och företagen. Den viktigaste lärdomen från coronatiden har varit behovet av sektorsövergripande tänkande, arbete och i synnerhet genomförande, såväl inom statsförvaltningen som inom utrikesministeriet. Det allra viktigaste är att vi fokuserar på lösningar. 

Pandemin har också lärt oss att vi behöver bli bättre på att prioritera ärenden och sköta stora helheter, såsom klimat- och digitaliseringsfrågor. Endast på detta sätt kan vi verkligen skilja oss från mängden globalt sett.

Vi har också en enastående chans att upptäcka förändringar i den internationella omvärlden. Förmåga att förutse och reagera snabbt är en nödvändighet för att klara sig i en värld där det enda bestående är förändringen. I vår rapportering bör vi därför modigt börja fokusera på prognostisering och analysering och delta i den nationella debatten. Här spelar våra beskickningar en central roll.

Som ambassadörer ska ni känna ert stationeringsland som er egen ficka, men lika viktigt är det att känna till förhållandena i hela Finland. Vi bör göra oss synligare till exempel i landskapen och på olika sätt beakta finländska företags behov också utanför Helsingfors.

Jag uppmuntrar er att ställa beskickningarnas hela potential till näringslivets och hela samhällets förfogande, med beaktande av datasäkerheten. Våra kunder är helt enkelt Finland och finländarna. I det här arbetet har ni alltid mitt stöd.

Misslyckanden behöver vi inte heller vara rädda för! Här vill jag göra en parafras på Thomas Edisons ord: vi har trots allt faktiskt aldrig misslyckats vid utrikesministeriet; vi har bara lyckats hitta många sätt som inte fungerar!

Det allra viktigaste just nu är att få fart på Finland igen! Ekonomin växer i rekordsnabb takt både utomlands och i hemlandet. Vår uppgift är att tillsammans se till att Finland kan dra nytta av detta och uppnår en tillväxt på cirka två procent under hela det kommande årtiondet. Endast på detta sätt kan vi trygga vår välfärd.

För att lyckas måste vi öka värdet av vår export tydligt. Att komma upp på samma nivå som våra närmaste jämförelseländer, det vill säga från dagens 40 procent till cirka 60 procent av bruttonationalinkomsten, måste vara vårt gemensamma mål. Vid ramförhandlingarna i våras fastställde regeringen ambitiösa mål för export och internationalisering.

Nu delas det ut miljarder i återhämtningspengar och vi bör stå i främsta ledet när det gäller att tillhandahålla lösningar i synnerhet för grön omställning och digitalisering. Vi har ingen tid att förlora. Vi har bara ett par år på oss för att ordentligt kunna ta vara på de möjligheter som återhämtningen för med sig. Därför måste vi nu skapa kundorienterade lösningar åt alla håll. Här kan vår position också vara en styrka.

De regionala avdelningarna och beskickningarna har gjort ett utmärkt arbete för att kartlägga den verkliga efterfrågan och affärsmöjligheterna. Jag vill tacka er varmt för det, men mycket arbete återstår. Det egentliga arbetet har bara börjat. Det uppstår möjligheter och marknaden delas just nu upp på nytt. Vår uppgift är att tillsammans med våra företag åstadkomma resultat!

I vårt främsta led finns nu mer resurser än på länge. Vi har 20 nya experter på exportfrämjande ute i världen och också Business Finland har stärkt sitt eget nätverk. Den omorganiserade handelspolitiska avdelningen inleder verksamheten nästa vecka, TF-teamet stärks och plattformen Business to Government omvandlas till en verklig exportfunktion. Även Team Finland-planeringen i era stationeringsländer omarbetas just nu i en mer strategisk riktning. På detta sätt stärker vi den företagsdrivna verksamheten och är ännu mer kundorienterade.

Att förstå klimatförändringen och den tekniska omvälvningen måste vara vårt ministeriums främsta mål. Här har Finland en stor potential och möjlighet att uppriktigt agera som en större aktör än vår storlek.

Jag har genom mina egna handlingar försökt föregå med gott exempel trots utmaningarna. I början av sommaren gjorde jag ”precisionsattacker” på de viktigaste marknaderna och under hösten fortsätter vi på samma sätt. Vår plats i främsta ledet har lett till nya initiativ överallt. Jag vill rikta ett särskilt tack till våra beskickningar i Kazakstan, Ryssland, Sydkorea och Förenta staterna för utmärkta förberedelser och utmärkt organisering av besöken.

Jag bad nyligen näringslivets företrädare komma med en lista på länder som är särskilt viktiga att besöka just nu. Denna lista kompletterar väl de förslag som vi redan fått och hjälper till att planera höstens program. Jag uppmanar er alla också att fundera på hur vi på ett kreativt sätt kan dra fördel av våra ordförandeskap på hög nivå och andra förtroendeuppdrag för att främja våra ekonomiska intressen.

Ett exempel är ordförandeskapet i Barentsrådet som börjar i höst. Det är inte bara politiskt viktigt för oss, utan också en utmärkt chans att stärka intresset för möjligheterna på marknaden i norr. Mitt mål är att under vårt ordförandeskap ordna ett investeringsseminarium på hög nivå som fokuserar på cirkulär ekonomi och avfallshantering. Samma temaområden står också på agendan för Rysslands ordförandeskap i Arktiska rådet, vilket ger en möjlighet att söka synergier mellan dessa.

Det finns säkert också andra motsvarande möjligheter.

Europeiska kommissionens meddelande i början av våren anger riktlinjerna för EU:s handelspolitik under de kommande åren, och det öppna strategiska oberoende som ingår i meddelandet fastställer riktlinjerna för vår handelspolitik. Enligt kommissionens handelsstrategi ska handelspolitiken vara öppen, hållbar och offensiv. Strategin har en stark multilateral, grön och digital betoning.

Ur Finlands synvinkel är betoningarna rätta och målen värda att understöda. Det är viktigt att EU är öppet för handel och investeringar, men samtidigt måste vi kunna ingripa i verksamhet som snedvrider handeln. Vare sig vi tycker om det eller inte så kräver trovärdigheten i den omvärld som präglas av stormaktskampen inte bara morot utan också möjligheten att använda käpp.

Målen som gäller grön tillväxt och digital omställning är centrala för Finland, och dessa beaktas på ett omfattande sätt i strategin. Av detta bör vi dra fördel på ett effektivt sätt för att vår kompetens och våra innovationer ska hänga med i den snabba utvecklingen. Vi måste fästa särskild vikt vid teknik där våra ekonomiska intressen och säkerhetsintressen tangerar varandra. 5G/6G är det mest synliga exemplet på detta, men detsamma gäller för många andra områden inom vår spetskompetens. På grund av stormaktskampen kommer strategin och exportkontrollen att få en större roll.

Att stärka den hållbara utvecklingen i unionens handelspolitik är också nödvändigt. Vi måste dock se till att handelsavtalen inte innehåller orimligt många krav som ställs utanför handeln. Men när vi i hållbarhetens namn ändå ställer villkor för marknadstillträdet bör vi åta oss att hjälpa våra handelspartner att uppfylla villkoren. På så sätt kan vi främja en god reglering globalt.

Vi måste komma ihåg att konkurrenskraft inte enbart kan grunda sig på handelspolitiska skyddsåtgärder eller marknadsöppningar. För att vi verkligen ska kunna förbättra konkurrenskraften krävs det åtgärder som stöder varandra inom många olika politikområden, till exempel inom industri- och innovationspolitiken. Också här är det viktigt med ett holistiskt sektorsövergripande tillvägagångssätt.

Den nya handelsstrategin utgör en god grund för EU:s handelspolitik, förutsatt att vi ser till att protektionistiska trender inte tar över i alltför hög grad. Jag känner viss oro över att medlemsländerna inte kunde nå enighet i rådet om slutsatserna om strategin. Det är viktigt att komma ihåg att handelspolitiken inte kan lösa alla problem.

Coronapandemin har orsakat enormt lidande i de länder som har det sämst ställt. Barnens och ungdomarnas situation är särskilt oroväckande, och möjligheterna till tryggad livsmedelsförsörjning har försämrats. Till följd av skolstängningarna blev över 370 miljoner barn utan skolmat som ofta är det enda mål mat många barn får. Hungersituationen i till exempel Etiopien och Jemen är mycket allvarlig.

FN-toppmötet om livsmedelssystem nästa månad är avgörande i detta hänseende. Min avsikt är att synliggöra Finland som ett föregångarland i fråga om skolmåltider. Jag deltar i toppmötet i egenskap av skolmatssändebud för Världslivsmedelsprogrammet WFP.

Utvecklingssamarbetet kommer också i fortsättningen att utsättas för hård press, inte minst på grund av naturförhållanden och konflikter. I många länder är läget väldigt svårt, vilket kräver vår ständiga vaksamhet. Förra veckan avbröt vi utvecklingssamarbetet med Afghanistan, men vårt humanitära arbete för att rädda liv fortsätter. Vi har nått framgångar men också mött bakslag.

Jag är stolt över att vår regering snabbt kunnat reagera på behov av utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd även under pandemin. De former av stöd som ingår i Finlands utvecklingssamarbete samt det humanitära biståndet används också i fortsättningen enbart till att hjälpa civilbefolkningen, det vill säga vanliga kvinnor, män och barn.

Vi utför detta arbete i syfte att lösa även de svåraste problemen. Så som det står i vårt regeringsprogram är utvecklingspolitiken en del av utrikes- och säkerhetspolitiken. Den senaste tidens händelser i Afghanistan är ett bevis på detta. Behovet av humanitärt bistånd ute i världen är för närvarande större än någonsin tidigare. Vi kan inte lägga skulden enbart på klimatförändringen och pandemin. Därför spelar FN och det internationella samarbetet en allt viktigare roll. Också Europeiska unionen måste göra bättre ifrån sig.

Finland är känt ute i världen för sitt orubbliga stöd för kvinnors rättigheter och för sitt arbete med frågor som rör utbildning, personer med funktionsnedsättning och minoriteters rättigheter. Det krävs starkt kunnande för att driva igenom dessa frågor när till och med vissa västländer ifrågasätter våra värderingar. Att försvara våra värderingar, demokratin och rättsstaten är verkligen ingen lätt uppgift. Trots det måste vi orka kämpa för dem.

Attityderna gentemot kampen mot klimatförändringen håller på att förändras snabbt, och det är bra. Arbetet för att skydda vår planet är inte bara en utvecklingsfråga, utan också en välståndsfråga. Till exempel för företagen är bekämpning av klimatförändringen inte längre ett tvingande måste, utan lönsam affärsverksamhet.

Klimatpolitiken är av högsta prioritet för vår regering. Vi kan stoppa den globala uppvärmningen bara genom att minska koldioxidutsläppen till noll – och det fort. Pressen på en resultatgivande COP26-konferens i slutet av året är hård, och Finland bidrar till diskussionen med sin starka kompetens.

Vi har den högsta skogskompetensen i världen. Också när det gäller energiteknik och smarta elnät kan vi erbjuda lösningar för en hållbar elektrifiering av utvecklande marknader. Regeringens ambition är att sprida våra lösningar runt om i världen. Vi måste sluta använda stenkol.
Detta har också ett samband med våra ambitioner att främja vår kompetens i internationella organisationers och utvecklingsbankers projekt. Trots att situationen blivit något bättre ligger vi inte på den nivå inom internationell krisaffärsverksamhet och FN-upphandlingar som jag förväntar mig som minister. Enskilda satsningar räcker inte om vi inte kan hantera helheten.

Vi har redan länge vetat att vi inte kan nå de globala målen för hållbar utveckling utan den privata sektorns medverkan. Vi behöver också fler innovativa partnerskap mellan offentliga och privata aktörer, såsom företag, investerare och civilsamhällesorganisationer, samt flexibla stödformer. Nu behöver vi kunniga och modiga människor som kan gå från ord till handling.

Det är viktigt att fortsatt utveckla den internationella finansieringsarkitekturen och att undanröja de strukturella hinder som gör det svårare för utvecklingsländer att komma in på finansmarknaden och som också gör att deras egna marknader inte utvecklas. Här spelar bekämpningen av olagliga kapitalflöden och utvecklingsländernas egen beskattning en central roll. Handlingsplanen ”Beskattning och utveckling”, som vi publicerade i fjol, erbjuder bra verktyg för detta.

Under undantagsåret gjorde vi också positiva framsteg inom utvecklingspolitiken. Finlands budget för utvecklingssamarbete ökade i fjol med ungefär åtta procent jämfört med 2019. EU-ländernas gemensamma Team Europe-initiativ har bland annat lett till att det inrättats vaccinationscenter i Afrika.

Lanseringen av EU:s nya finansieringsinstrument för yttre förbindelser, plattformen Global Europe, är också en fin framgång. För att den verkligen ska bära frukt måste vi få ett helt nytt grepp om finansieringslösningarna och samtidigt om EU:s yttre förbindelser i sin helhet. Finlands färska Afrikastrategi lägger grunden för våra egna åtgärder, men också för ett genuint samarbete på EU-nivå. Nu står vi inför den viktigaste fasen, det vill säga genomförandet. 

Rättsstatscentret inledde sin verksamhet i våras, och jag har stora förväntningar på denna nya aktör. Nu är det dags att omsätta vår ambitiösa vision i praktiken och engagera rättsstatsaktörer från olika håll i världen i arbetet.

Den utvecklingspolitiska redogörelsen för de kommande valperioderna bidrar till mer långsiktiga principer, värderingar och mål för det finländska utvecklingssamarbetet och till en skarpare utvecklingspolitik. Jag är glad att redogörelsen lämnades till riksdagen för behandling under hösten, men mycket återstår att göra innan vi når de gemensamma målen.

Utrikesministeriets utvecklingspolitik håller hög standard, men det finns alltid rum för smidigare processer. Det viktigaste är dock att vi kan visa att vår verksamhet ger resultat. Vi måste lära oss att prioritera, för vi kan inte lyckas med allt.

Det finns rum för förbättring också när det gäller att öka medvetenheten hos allmänheten. Den virtuella diskussionsserien ”Partners för utveckling” i våras var ett bra exempel på ett sätt att kommunicera om utvecklingssamarbetet så att det väcker allmänhetens intresse.

Jag har glädjen att gå ut med den goda nyheten att våra förhandlingar med Unicef för att placera två innovationscenter i Finland är på slutrakan. Unicef inrättar center för innovativt lärande och för innovativ finansiering i Finland som ett led i att överföra sitt innovationsprogram från New York till Europa. Detta stärker ytterligare vår ställning som ett relevant FN-kompetenskluster. Samtidigt förutsätter det att vi kan göra helheten så lockande som möjligt för olika intressegrupper. Visionen om ett stort FN-campus i Finland är ett steg i rätt riktning och värd att sträva efter.

Ärade ambassadörer!

Runt om i världen söker man nu lösningar på utmaningar som rör klimatförändringen, hållbar utveckling, konflikter och de mänskliga rättigheterna. Finland är känt för såväl teknisk som social innovation och vi kan få vår röst hörd. Det finns många stora enskilda utmaningar som kräver övergripande lösningar så att de kan hanteras på ett hållbart sätt. Vi har ett starkt intresse i att påverka utvecklingen ute i världen samt förmåga och kunnande att komma med lösningar. Vi som individer, som team, som ett enat utrikesministerium ska också i fortsättningen göra vårt bästa för hela Finland, finländarna och världen, och förena våra krafter med det kunnande som finns på olika håll i vårt samhälle.    

Jag vill än en gång tacka er alla, och önskar er krafter inför hösten!