Vatten- och sanitetsprojekt i Nepal har gett fina resultat

Finlands och Nepals bilaterala utvecklingssamarbetsprojekt har avslutats med utmärkta resultat. Tillgången till rent dricksvatten och sanitets- och hygiennivån på landsbygden i västra Nepal har förbättrats avsevärt på tio år. Dessutom har kvinnornas möjligheter att påverka i bysamhällena ökat.

Vatten- och sanitetsprojektet på landsbygden i västra Nepal (Rural Water Supply and Sanitation Project in Western Nepal, RWSSP-WN) inleddes 2008. Projektet utvidgades med en andra fas 2013 för att uppfylla flera mål för hållbar utveckling. Under projektets första och andra fas fick sammanlagt nästan 350 000 personer tillgång till bättre vattentjänster.

Vattenledningarna till byarna och de nya vattenposterna har underlättat i synnerhet kvinnors och barns liv, i och med att vatten inte behöver hämtas på så långt avstånd. Foto: Juho Haapala/FCG

I utvecklingsamarbetet deltog 99 kommuner i västra Nepal, och hälften av dem var ännu med när projektet avslutades sommaren 2019. Den finska och den nepalesiska staten, Nepals lokalförvaltning, det vill säga kommunerna, och användarna av vattentjänstsystemen ansvarade för finansieringen. Den andra fasen genomfördes av FCG International. 

Det faktum att användarna själva i betydande utsträckning deltog i arbetet och finansieringen är ett bevis på de lokala bysamhällenas tillit till projektet och dess resultat. De lokala samhällenas egen aktivitet garanterar att arbetet även i fortsättningen ska ge resultat.

”Det är viktigt att det lokala samhället aktivt deltar i planeringen och genomförandet. Det är av största vikt att vattenvårdskommittén får utbildning i ekonomi och vattenkvalitet, och varje system måste underhållas av en utbildad person. Användarna betalar en liten vattenavgift varje månad för att man ska ha råd med reparationer. Vid större reparationer är det på längre sikt viktigt med stöd från kommunen”, säger specialsakkunnig Jari Laukka.

Kvinnorna aktivt med i arbetet

Bysamhällenas vattenvårdskommittéer bestående av kommunbor har en nyckelroll. Kommittémedlemmarna utses bland alla dem som använder vattentjänstsystemet. Ett villkor för Finlands stöd i projektets andra fas var att cirka hälften av kommittémedlemmarna är kvinnor. Efter projektets slut är det dessa vattenvårdskommittéer med 7–12 medlemmar som ansvarar för underhåll och förvaltning av vattensystemen, till exempel insamlingen av vattenavgifter.

”I början av projektet hände det ofta att kvinnorna var mycket blygsamma vid kommittémötena, men deras självförtroende ökade i takt med att projektet framskred. De började föra fram bestämda ståndpunkter som också hade inflytande”, berättar projektledaren Sanna-Leena Rautanen från FCG.

 

Kvinnorna var mycket motiverade att arbeta för vattentjänstsystemen, till exempel att gräva vattenrör under jorden. Foto: Pamela White/FCG

Enligt projektets slutrapport hade vattenvårdskommittéer där majoriteten av medlemmarna var kvinnor bättre fungerande vattensystem. Detta förklaras av att vattensystemens funktion påverkar i synnerhet kvinnors liv. Om det uppstår fel i systemen är det vanligtvis kvinnorna som måste bära vattnet från vattenkällor i bergen. 

Tre tusen kilometer vattenrör

Åren 2013–2019 drogs det över 3 000 kilometer vattenrör från vattenkällorna i bergen, vanligtvis över svårframkomliga sträckor. Största delen av rören grävdes för hand på närmare en meters djup för att skydda dem mot jordskred som ofta förekommer i Nepal. Inom ramen för projektet leddes vattnet till bysamhällenas vattenposter och till skolor, men också till enskilda hushåll.

Målet var att även de som har det sämst ställt, exempelvis personer som diskrimineras på grund av sitt etniska ursprung, ska ha tillgång till vatten. Det har man lyckats bra med. Till exempel den diskriminerade folkgruppen daliter utgjorde över en femtedel av den mängd människor som projektet gynnade.

Som en del av projektet utarbetade vattenvårdskommittéerna en vattensäkerhetsplan, Water Safety Plan. En aspekt i planen är beredskapen för konsekvenserna av klimatförändringar. Vattenkällor har torkat ut på grund av brist på vinterregn. Samtidigt händer det att störtregn orsakar jordskred oftare än tidigare.

Tillgång till toalett också under mensen

I september 2019 förklarade sig Nepal som ett Open Defacation Free-land. Det betyder att tillgången till toaletter är så täckande i hela landet att ingen behöver uträtta sina behov i en buske. Det finländska projektet bidrog till uppnåendet av målet.

Inom ramen för projektet byggdes det sammanlagt 240 toaletter i skolor och andra offentliga byggnader. När de offentliga toaletterna byggdes krävdes det att toaletterna ska vara tillgängliga även för personer med nedsatt rörlighet. 

Skolflickor lär sig sy menstruationsskydd i Harinas. Foto: Kalpana Dishwa/FCG

Hushållen uppmuntrades att bygga toaletter nära husen så att de skulle tjäna även äldre personer. Endast de allra fattigaste hushållen fick stöd – antingen pengar eller material – för att bygga privata toaletter.

Under projektets gång kom det fram att flickor och kvinnor i alla familjer inte får använda toaletten under mensen. Man började därför samla in information om hur flickors och kvinnors liv begränsas på grund av myter och föreställningar om mens.

Utifrån det insamlade materialet ordnade projektarbetarna diskussioner och upplysningar som var öppna för alla. De visade sig vara populära, då över 9 000 skolelever, både flickor och pojkar, deltog i dem. Menstruationstemat togs också i övrigt upp i olika sammanhang för att det inte längre ska vara ett tabu. I skolan fick flickorna till exempel sy tygbindor och lära sig mer om mens.

Som stöd för hygienupplysningen i hemmen användes stora klistermärken som påminner om att tvätta händerna och torka disk ovanför markytan, till exempel på diskställ tillverkade av lokala material. Hygienen och inomhusluften i kök förbättrades också genom att det byggdes spisar som inte ryker så mycket.

Hanna Päivärinta

Skribenten är informatör vid utrikesministeriets kommunikationsavdelning.

 

Vatten- och sanitetsprojektet på landsbygden i västra Nepal (Rural Water Supply and Sanitation Project in Western Nepal RWSSP-WN)

Resultat:

• 348 000 personer fick tillgång till bättre vattentjänster (2008–2019)
• 872 vattenvårdskommittéer planerade och byggde sitt eget vattentjänstsystem (2008–2019)
• 8 000 elever gynnades av att det byggdes toaletter i skolor (andra fas)
• 83 000 hushåll förbättrade sin hygien och uppnådde nivån Total Sanitation (andra fas)
• 9 000 personer deltog i diskussioner och upplysningar kring temat mens (andra fas)

Projektområde:

Provinsen Gandaki: Baglung, Nawalparasi, Myagdi, Parbat, Syangja, Mustang och Tanahun.
Provins 5: Arghakhanchi, Gulmi, Kapilvastu, Nawalparasi, Pyuthan, Palpa och Rolpa.

Finansiering under projektets andra fas 2013–2019:

Finland: 15,2 miljoner euro
Nepal: 7,63 miljoner euro
Nepals lokalförvaltning: 1,29 miljoner euro
Användarna: 4,1 miljoner euro

Finansiering under projektets första fas 2008–2012:

Finland: 9,2 miljoner euro
Nepal: 3,4 miljoner euro
Nepals lokalförvaltning: 0,86 miljoner euro
Användarna: 2,0 miljoner euro

Genomföring:

Projektets första fas genomfördes av Ramboll Finland Oy, den andra fasen av FCG International.

Suomen kehitysyhteistyö Nepalissa

Länsi Nepalin maaseudun vesi- ja sanitaatiohankkeen verkkosivusto