Statsministerns upplysning till riksdagen om resultatet av förhandlingarna med Europeiska unionen

Statsrådets kommunikationsavdelning 3.3.1994 22.00
Statsministerns upplysning -

Statsminister Esko Aho

Ärade Fru Talman,

När riksdagen i mars 1992 beslöt att stöda en ansökan om medlemskap i Europeiska gemenskaperna, visste vi att vi träffade ett vittgående och historiskt nationellt val.

Nu två år senare kan jag meddela att samförstånd har uppnåtts mellan Finland och Europeiska unionen om innehållet i anslutningsfördraget.

Det förhandlingsresultat som senaste tisdag nåddes i frågorna om jordbruket samt regional- och strukturpolitiken gör det möjligt att nu börja utarbeta det slutliga anslutningsfördraget.

Genom detta meddelande från statsministern vill regeringen redogöra för innehållet i det uppnådda förhandlingsresultatet samt erbjuda riksdagen möjlighet att diskutera det. Detta meddelande utgör en fortsättning på den dialog som har omfattats bland annat i statsrådets redogörelse och meddelande och genom vilken vi har försökt nå samförstånd i denna nationellt viktiga fråga.

Ärade Fru Talman,

Ett medlemskap i Europeiska unionen berör nästan alla livsområden. EES-avtalet innebar för oss rättigheter och skyldigheter i synnerhet i anslutning till den inre marknaden. Vid EU medlemsförhandlingarna har man under det gångna året behandlat och kommit överens om ett stort antal andra sakkomplex.

När vi ansökte om medlemskap bedömde vi att utrikes- och säkerhetspolitiken, livsmedelshushållningen samt regionalpolitiken skulle bli de viktigaste förhandlingsfrågorna för oss. Jag vill i detta inlägg speciellt koncentrera mig på dessa tre frågor. En mera omfattande redogörelse för förhandlingsresultaten utdelas särskilt.

Efter det kalla kriget har utgångspunkten för vår utrikes- och säkerhetspolitik varit militär alliansfrihet och ett självständigt, trovärdigt försvar. På detta sätt har vi definierat kärnan i vår neutralitetspolitik.

Under förhandlingarnas gång kunde vi förvissa oss om att grunderna för vår nationella utrikes- och säkerhetspolitik inte står i strid med de förpliktelser som ett medlemskap i unionen medför. Till dessa delar motsvarar förhandlingsresultatet våra mål.

Om medlemskapet blir verklighet gör förhandlingsresultatet det också möjligt för Finland att 1996 delta i den konferens på regeringsnivå, där avsikten är att fatta beslut om utvecklandet av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik för unionen.

Ärade Fru Talman,

Ett medlemskap i Europeiska unionen innebär en gemensam marknad för jordbruksprodukter och livsmedel. Hur vi lyckas i detta avseende är av synnerligen stor betydelse inte bara för livsmedelshushållningen utan för hela samhället. Detta förklarar varför livsmedelsproduktionen fick så stor uppmärksamhet under våra förhandlingar. Detsamma var förhållandet också i fråga om de andra länderna som ansökt om medlemskap.

Den lösning som nåtts innebär att förutsättningarna för idkande av jordbruk tryggas genom ett permanent system som omfattar hela landet och som finansieras med unionens medel och ur den nationella budgeten.

Systemet med stöd för nordligt jordbruk genomförs, men finansieringen av det blir mera beroende av nationell finansiering än vad vi eftersträvade. Regeringen anserdet viktigt att beslut om innehållet i och inriktningen av de nationella delarna av det nordliga stödet kan fattas så snabbt som möjligt.

EU-ministergruppen har också i dag beslutat inleda utarbetandet av arrangemang gällande både det nordliga stödet och övergångstiden för livsmedelsindustrin. Regeringen hoppas att också oppositionen skall delta i utvecklandet av dessa nationella lösningar. Här är det med undantag för övergångsperioden inte fråga om att nya skattepengar skall användas för livsmedelshushållningen, utan om en omfördelning av de tidigare medlen.

Ärade Fru Talman,

Ett medlemskap i unionen innebär också deltagande i en gemensam regional- och strukturpolitik, som kompletterar våra egna nationella åtgärder.

Förhandlingsresultatet innebär att vi ur unionens strukturfonder får i genomsnitt drygt två miljarder mark om året att användas främst för glesbygder, regioner med industrier på tillbakagång, utvecklandet av jordbruksbygder samt skötseln av sysselsättningen.

Med tanke på förhållandena i de nordliga länder som ansökt om medlemskap skapades en helt ny stödmodell, ett s.k. Mål 6 som i Finland omfattar Lappland, Kuusamo ekonomiska region, Kajanaland, Norra Karelen, Södra Savolax och vissa ekonomiska regioner som gränsar till dessa regioner och som utses särskilt.

De förhandlingsresultat som nåtts om jordbruket samt regional- och strukturpolitiken garanterar att Finland åtminstone i början av sitt medlemskap kommer att vara en nettobidragstagare ur EU:s budget.

Finland kommer uppskattningsvis att bidra med ca 6, 3 mrd. mk brutto per år till EU:s budget. Hälften av summan kommer tillbaka i form av jordbruksstöd, nämnda två miljarder i form av region- och strukturstöd samt dessutom ungefär en halv miljard huvudsakligen via forsknings- och utvecklingsprogram. Under de fyra första åren av sitt medlemskap får Finland dessutom nära tre miljarder mark för lindrande av följderna av den direkta prisanpassningen.

Ärade Fru Talman,

När Finland beslöt att ansöka om medlemskap i Europeiska unionen utgick vi ifrån att ett medlemskap är möjligt ifall villkoren uppfyller vårt grundläggande krav: en jämbördig ställning bland medlemsländerna samt beaktande av våra nationella särdrag.

Bakom förhandlingsresultatet ligger hårt arbete. Det innehåller både segrar och förluster. Tillsammans med de nationella åtgärder om vilka beslut fattas senare uppfyller förhandlingsresultatet de grundläggande mål som uppställts och är således förenligt med Finlands nationella intressen.

Ärade Fru Talman,

Jag vill framföra ett stort tack till utrikeshandelsminister Salolainen och utrikesminister Haavisto, vilka har ansvarat för förhandlingarna, samt till förhandlingsdelegationens tjänstemannamedlemmar och den stora skara av sakkunniga som stött arbetet.

Förhandlarnas ansträngningar har stötts av ett berömligt nationellt samförstånd. Regeringen har också fått värdefullt stöd från oppositionens sida för sina strävanden.

Arbetet är inte på något sätt avslutat. Finland strävar efter att formellt slutföra förhandlingarna nästa vecka. Anslutningsfördraget skall finslipas. Överenskommelser om de nationella åtgärderna måste träffas i snabb takt. I början av hösten ordnas en folkomröstning och efter den fattar riksdagen det slutliga beslutet om medlemsfrågan.

Också under dessa skeden prövas det nationella samförståndet.

För beslutet om medlemskap behövs det finska folkets stöd. Det kan fås endast om människorna kan bli övertygade om att medlemskapet är nödvändigt och förmånligt. Bäst kan vi medverka till detta genom att till medborgarna förmedla en så realistisk bild som möjligt om villkoren för ett medlemskap, dess fördelar och nackdelar. Precis såsom hittills har skett.