Statsrådets framtidsredogörelse

Varje valperiod lämnar statsrådet en framtidsredogörelse till riksdagen. Syftet med framtidsredogörelsen är att identifiera frågor som är viktiga för beslutsfattandet och som kräver särskild uppmärksamhet i framtiden. Redogörelsen fungerar som ett diskussionsunderlag för de kommande åren. Den första framtidsredogörelsen lämnades 1993.

Framtidsredogörelsen ges ut i två delar. Den första delen utgörs av ministeriernas gemensamma framtidsarbete, vars syfte är att skapa samsyn om framtida utvecklingsförlopp. I den andra delen redogörs det särskilt för något eller några av de teman som kommit fram i framtidsarbetet och för potentiella lösningar.

Ministeriernas gemensamma prognostiseringsarbetsgrupp har en central roll i utarbetandet av den första delen av framtidsredogörelsen. Statsrådets kansli samordnar gruppens arbete, och företrädare för ministerierna involverar experter inom sina förvaltningsområden och nätverk. Samarbete bedrivs även med det nationella framsynsnätverket, nationella och internationella experter och framsynslotsen.

Riksdagen och regeringen behandlar redogörelsen tillsammans. Redogörelsen ger också diskussionsunderlag för en bredare samhällsdebatt. Förfarandet med att lämna en framtidsredogörelse gör det möjligt för riksdagen att ta ställning både till ministeriernas framtidsarbete och till det spetstema som statsrådet valt.

Framtidsredogörelsen 2019–2023

Den framtidsredogörelse som statsrådet godkände den 19 januari 2023 syftar till att skapa en gemensam syn på kommande generationers Finland. Redogörelsens systematiska reflektion över framtiden lägger grunden för en proaktiv förvaltning.

Framtidsredogörelsen är ett viktigt led i statsrådets framtidsarbete. Målet är inte att förutspå framtiden, utan att vidga tänkandet, utmana antaganden och öka medvetenheten om möjliga framtida utvecklingsförlopp och om deras konsekvenser.

Utvecklingsförlopp kartlades genom scenarioarbete

Redogörelsen består av två delar. I den första delen presenteras fyra olika scenarier som beskriver möjliga framtida utvecklingsförlopp. Det är inte fråga om prognoser, och många utvecklingsförlopp går ännu att påverka. De åtgärder som behövs i Finland hänger ihop med följande stora frågor:

1. Hur kan vi påverka vår omvärld så att vi framgångsrikt främjar fred, säkerhet, stabilitet, välfärd, hållbar utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter?
2. Hur kan vi i framtiden uppfylla välfärdssamhällets värdelöfte?
3. Hur kan vi skapa en verksamhetsmiljö som ger upphov till hållbar tillväxt?
4. Hur kan vi säkerställa välfärdssamhällets finansieringsunderlag och lösa hållbarhetsunderskottet?
5. Hur kan vi bromsa klimatförändringen, stoppa förlusten av biologisk mångfald och gå över till en koldioxidsnål ekonomi på ett rättvist sätt?
6. Hur kan vi trygga kommande generationers möjligheter till ett socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbart liv?

Den första delen gjordes som tjänsteuppdrag i samarbete mellan alla ministerier. Den stöder ministeriernas strategiarbete och stärker statsförvaltningens beredskap inför framtiden.
Som ett led i utarbetandet av framtidsredogörelsen ordnades det på olika håll i Finland 50 diskussionstillfällen om Finlands framtid med Dialogpaus-metoden. Deltagarna i Dialogpaus-diskussionerna var människor av olika kön och generationer, men i synnerhet unga. De kom från olika bakgrunder och deras vardag såg olika ut. Målet var att i synnerhet personer som vanligtvis av någon anledning inte deltar i diskussionen om Finlands framtid ska delta.

Kommande generationers Finland

I den andra delen av framtidsredogörelsen utreds möjligheter att bättre beakta kommande generationer i lagberedningen och möjligheter att bättre utnyttja prognostisering. Kärnfrågan inför framtiden är hur vi ska trygga kommande generationers möjligheter till ett hållbart liv.

När man vill ta hänsyn till kommande generationer understryks ansvaret för de politiska val som görs. Rättvisa mellan generationerna är ett väsentligt inslag i principen om hållbar utveckling, det vill säga skyldigheten att inte äventyra kommande generationers förmåga att tillgodose sina egna behov. Redogörelsen lyfter fram internationella exempel på institutioner som beaktar kommande generationer. Den presenterar också olika sätt att öka solidariteten mellan generationerna.