Statsrådets festvåning

Statsrådets festvåning är belägen i Helsingfors, vid Södra Esplanaden nära Salutorget. Byggnaden, som ritats av arkitekt Carl Ludwig Engel, togs i bruk som statsrådets festvåning år 1964. Huset används fortfarande som regeringens och statministerns representations- och möteslokal.

 

 

Privatpalats på 1800-talet

Engel gjorde ritningarna till huset för överinspektören för finska militären år 1820. Byggnadsarbetena inleddes samma år, och huset var i huvudsak färdigt redan två år senare. År 1824 började huset kallas divisionschefens hus. Byggnaden användes länge av universitetet, som flyttat till Helsingfors.

Från och med år 1835 bodde tjänsteförrättande generalguvernören i huset. År 1840 började man göra upp planer för att reparera och bygga om huset till palats för generalguvernören. Ändringarna var dock ganska obetydliga. Det var först år 1866 som stora förändringar skedde. Då gjorde Carl Albert Edelfelt upp planerna för en genomgripande renovering av byggnaden.

Engels enkla och stilfulla empire dög inte längre utan man önskade en mera palatslik glans. I första våningen flyttades några mellanväggar och i andra våningen förenades förmaket och salongen till en stor sal. En stor matsal erhölls genom att två rum förenades. Rummen försågs med förgyllda gipsdekorationer och tygtapeter. Brädgolven ersattes med parkett. Även möbler och annat lösöre införskaffades.

Efter denna grundliga renovering fungerade huset länge som bostad för generalguvernören och som centrum för tidens sällskapsliv.

Från Smolna till festvåning

År 1918 hade de röda förlagt sitt högkvarter och olika administrativa funktioner till huset. Vid denna tid började huset, efter sin kända förebild i S:t Petersburg, i folkmun kallas Smolna, som visat sig vara ett mycket seglivat namn. Under Carl Gustaf Emil Mannerheims tid som riksföreståndare i det självständiga Finland var huset bostad för honom.

År 1964 restaurerades huset och samma år togs det i bruk av statsrådet som festvåning.

Restaureringen koncentrerades främst på matsalen och blå salongen i andra våningen, vilka återställdes i det skick de hade på Edelfelts tid. Möblerna är till största delen från generalguvernörernas tid, men dessutom har man köpt in biedermeiermöbler som smälter väl samman med stilen i huset.

Rumsindelningen i tvåvåningshuset har från början varit densamma som i privatpalats. Paradrummen ligger mot Södra Esplanaden och Fabiansgatan, på gården fanns ursprungligen endast en låg gårdsbyggnad.

Husets eleganta huvudfasad är en av Engels mest intressanta skapelser. Mittpartiet av den framskjutande mittrisaliten är i andra våningen försett med sex joniska kolonner. I andra våningen har mittrisaliten fem fönster med blindbågar. Första våningen är rusticerad, och fönstren utan omramning. Huvudingången finns i husets mittaxel. Andra våningens ytterväggar är släta men fönstren är försedda med omramning. Dekorationerna är koncentrerade till fasadens viktigaste delar och blir rikligare mot husets mittparti.

På innergården finns numera tre lägenheter som vid behov hyrs ut till medlemmar av statsrådet.