Avgångsålder

Mål och resultat

Syftet med förslaget är att förtydliga bestämmelserna om avgångsåldrar för personer i tjänsteförhållande vid Försvarsmakten så att det inte blir oklart huruvida höjningen av avgångsåldern gäller alla personalgrupper på lika villkor inom Försvarsmakten. Syftet är också att säkerställa att anställningsförhållandet inte upphör för någon tjänsteman vid Försvarsmakten på grund av att han eller hon har uppnått avgångsåldern utan rätt till ålderspension.

Sammandrag

I propositionen föreslås det att övergångsbestämmelsen om avgångsåldern för den som den 31 december 2007 innehade en tjänst inom Försvarsmakten upphävs.

Utgångspunkter

I 47 § i lagen om försvarsmakten (551/2007) föreskrivs om avgångsåldern för militära tjänster och för vissa grupper av civila tjänster inom försvarsmakten samt om rätten att fortsätta tjänstgöringen efter avgångsåldern. Bestämmelsen ändrades vid ingången av 2018 så att avgångsåldern för alla personalgrupper som nämns i bestämmelsen höjdes på motsvarande sätt som höjningen av den lägsta åldern för ålderspension i pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016) (Lagen om ändring av 47 § i lagen om försvarsmakten, 573/2017).
När ändringarna i pensionslagen för den offentliga sektorn trädde i kraft senarelades pensioneringen bland annat för dem som står i ett anställningsförhållande till Försvarsmakten med tre månader per år från och med 2018 så, att det 2025 uppnås en senareläggning av pensioneringen med två år. Det centrala målet för pensionsreformen för den offentliga sektorn var att ändringen ska gälla alla personalgrupper på lika villkor (RP 30/2017 rd).
Enligt övergångsbestämmelsen i 50 § 4 mom. i lagen om försvarsmakten ska på avgångsåldern för den som den 31 december 2007 innehade en tjänst inom Försvarsmakten de bestämmelser tillämpas som gällde när lagen om försvarsmakten trädde i kraft. Bestämmelsen lämnar dem som innehade en tjänst vid Försvarsmakten den 31 december 2007 utanför höjningen av avgångsåldrarna.
Tillämpningen av 47 § och 50 § 4 mom. i lagen om försvarsmakten resulterar i en situation där avgångsåldern kan tolkas som lägre än den lägsta åldern för ålderspension enligt 102 § i pensionslagen för den offentliga sektorn. Tillämpningen av 50 § 4 mom. i lagen om försvarsmakten leder alltså till att avgångsåldern för vissa personer uppnås före pensionsåldern enligt pensionslagen för den offentliga sektorn och att personen inte har rätt till pension när tjänsteförhållandet upphör vid avgångsåldern. Av dessa orsaker är det nödvändigt att förtydliga bestämmelserna.