Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Utredning: Det går att främja energikooperativ och smidiga tillståndsförfaranden för förnybar energi

I Finland finns en stor potential för energikooperativ, och uppkomsten av dessa kan främjas genom ändringar i lagstiftningen och av nya system för informationsutbyte. I synnerhet fastigheters egna energikooperativ gör det möjligt för husbolag att bedriva småskalig produktion av förnybar el inom bolaget.

Direktivet om förnybar energi (RED II) förutsätter att medlemsstaterna inrättar en kontaktpunkt för att bistå vid tillståndsförfaranden för projekt för förnybar energi. Utmanande i genomförandet av RED II är i synnerhet tillståndsprocessernas tidsfrister och sådana projekt som kräver tillstånd från flera olika myndigheter.

Detta konstateras i en undersökning av Gaia Consulting Oy och LUT-universitetet som offentliggjordes den 30 december 2019. Forskarna har utrett hinder och fördröjningar i tillståndsprocessen för egen elproduktion, energikooperativ och förnybar energi. Samtidigt utredde de potentialen för energikooperativ, särskilt med beaktande av RED II-direktivet.

Energikooperativ

Enligt undersökningen finns det outnyttjad potential särskilt i fråga om energikooperativ inom fastigheter. Ett hinder för kostnadseffektiva energikooperativ inom fastigheter anses i synnerhet vara att den kalkylerade fördelningen av produktionen till kooperativens förbrukningsställen på grund av lagstiftningshinder inte kan göras med hjälp av de nuvarande fjärravläsbara mätarna. Utöver ändringar i lagstiftningen behövs också bättre informationsutbyte till stöd för energikooperativens verksamhet. I energikooperativ för värmeenergi är hindren främst teknisk-ekonomiska och beror på att värmekällorna inte motsvarar värmeförbrukningen.

Tillståndsförfaranden för förnybar energi

Det finns bestämmelser om behandling utan dröjsmål och samarbete mellan myndigheter i Finlands förvaltningslag. Artikel 16 i RED II förutsätter att det inrättas en kontaktpunkt och att det fastställs tidsfrister för tillståndsbehandlingen. För att tillståndsprocesserna inte ska bli för långa är det viktigt att fastställa när tidsfristen anses börja löpa och vad som räknas in i den. Med tanke på det nationella genomförandet av direktivet är det nödvändigt att överväga vilka myndighetsförfaranden som kan räknas till de tillstånd som avses i direktivet. Alltför stor brådska vid beredningen av tillståndsbeslut kan också medföra problem med tanke på tillståndets varaktighet, om man inte i tillräcklig utsträckning beaktar allmänna intressen och skadelidandes privata intressen.

Publikationen har utarbetats inom ramen för genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2019.

Ytterligare information:

Tuukka Rautiainen, affärschef, Gaia Consulting Oy, tfn 050 529 4184, tuukka.rautiainen(at)gaia.fi

Samuli Honkapuro, biträdande professor, LUT-universitetet, tfn 0400 307 728, samuli.honkapuro(at)lut.fi