Undersökning: Problemet med att förebygga dråp i parrelationer är att våld som föregått brottet blir dolt för myndigheterna

I en färsk undersökning utreds händelseförloppen vid och bakgrunden till dråp i parrelationer som riktas mot kvinnor och möjligheter att förebygga dessa. Enligt undersökningen är det svårt, men viktigt att kunna förutse risken för brott mot liv. För att dessa händelser ska kunna förebyggas ska fokus först ligga på att inom myndighetsverksamheten och i anmälningarna till polisen förbättra identifieringen av våld i parrelationer.

I undersökningen som genomfördes av Institutet för kriminologi och rättspolitik och Östra Finlands universitet granskades dråp i parrelationer under åren 2003–2018 utifrån ett omfattande material. Som material för undersökningen användes uppgifter i systemet för uppföljning av brott mot liv, dom- och förundersökningshandlingar och Statistikcentralens och Institutet för hälsa och välfärds registermaterial. Undersökningsprojektet var en åtgärd inom ramen för programmet för förebyggande av våld mot kvinnor.

Resultaten från undersökningen visar att dråp som riktas mot kvinnor i parrelationer sjönk i början av 2000-talet, men nedgången fortsatte inte på 2010-talet. Förekomsten av dråp i parrelationer är fortfarande hög i Finland, jämfört med till exempel de övriga nordiska länderna.

Bakgrundsfaktorerna för de involverade parterna bakom brott mot liv skiljde sig inte mycket från bakgrundsfaktorerna bakom övrigt våld i parrelationer

Förövarna i parrelationerna hade ofta en tidigare kriminell bakgrund och bland vissa förövare föregicks dråpet av en ökad kriminell aktivitet. Dock relativt sällan kom det till polisens kännedom att förövaren i parrelationen hade riktat våld mot offret innan brottet mot liv hade begåtts. Av undersökningen framkom det dessutom att förövaren sällan hade meddelats besöksförbud gentemot offret, och endast en lite del av offren hade bott på ett skyddshem före brottet. Däremot hade merparten av offren anlitat hälso- och sjukvårdstjänster i omfattande grad och i större grad före brottet. Under åren som föregick brottet mot liv framkom det rätt sällan tydliga tecken på våld: utifrån diagnosuppgifterna var endast en liten del av besöken inom hälso- och sjukvården relaterade till våld.

Förövarna och offren var äldre, jämfört med förövare och offer bakom våld och brott mot liv i snitt. I synnerhet i fråga om brott mot liv som begicks inom äktenskapet framgick den högre åldern tydligt. Förövarnas och offrens socioekonomiska ställning var lägre i jämförelse med den övriga befolkningen, men på olika indikatorer för utsatthet fanns det knappt någon skillnad jämfört med parter bakom övrigt familjevåld. Förövarna var för det mesta berusade vid gärningstillfället, även hälften av offren och rusmedelsproblem var vanliga. Det verkar dock som om rusmedlens roll har minska under de senaste åren.

I en avsevärd del av gärningarna ingick planering och de var ofta relaterade till skilsmässa och separation där förövarens motiv var svartsjuka och oförmåga att godkänna en skilsmässa. Mer än en fjärdedel hade försökt begå eller begått självmord i samband med brottet mot liv eller strax därefter.

I fokus för förebyggandet av dråp i parrelationer ligger identifiering av våldet

Det största problemet med att förebygga dråp i parrelationer är att våld som föregår brott ofta blir dolt för myndigheterna. Offren har ofta berättat om våldet för en tredje person, men inte för myndigheterna. Det som dessutom gör det svårare att förutse grovt våld är det faktum att parterna bakom dödligt våld i parrelationer mot bakgrunden av undersökningsmaterialet är till och med överraskande lika övriga parter bakom våld i parrelationer som kommit till polisens kännedom. Sålunda behövs än mer kunskap av många olika slag för att identifiera risken för grovt våld.

För att kunna minska dråp i parrelationer ligger identifiering av våld i fokus, eftersom det endast går att ingripa i våld som man fått kännedom om. Lågtröskeltjänster inom våldsarbete borde kunna erbjudas offren såväl som förövarna.

Publikationen har framställts inom ramen för statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2021.

Ytterligare information: professor Mikko Aaltonen, Östra Finlands universitet, tfn 050 572 2121, [email protected] och forskardoktor Karoliina Suonpää, Institutet för kriminologi och rättspolitik, tfn 050 448 8583, [email protected]

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt. Mer information: https://tietokayttoon.fi/sv.