Claus Lindroos: Allt fler människor behöver humanitärt bistånd – vad kan Europeiska unionen göra?

FN:s rapport Global Humanitarian Overview 2020 är oroande läsning. Totalt 168 miljoner människor i cirka 50 länder behöver akut hjälp. Nästa år kommer biståndsarbetet att behöva cirka 29 miljarder dollar. Siffrorna kommer sannolikt att växa under de närmaste åren. Största delen av biståndsbehoven beror på konflikter, men klimatförändringarna ökar sannolikheten för naturkatastrofer och skador som orsakas av dessa.

Presentationen av rapporten sammanföll med det sista mötet i EU:s arbetsgrupp för humanitärt bistånd och livsmedelsbistånd (COHAFA). Jag ledde arbetsgruppen under Finlands ordförandeskap, så nu är det lämpligt att reflektera över unionens roll som givare av humanitärt bistånd.

EU (medlemsländerna och kommissionen) är en verklig stormakt när det gäller humanitär finansiering. Därför är utgångspunkten för påverkan bra. Som rådsordförande hade Finland som mål att EU:s ministrar med ansvar för utvecklingsfrågor skulle godkänna starka budskap om humanitärt bistånd vid sitt möte i november. Detta lyckades och slutsatserna ger riktlinjer och stöd för EU:s verksamhet under de närmaste åren.

Utmaningarna för humanitärt bistånd måste bemötas

Den humanitära rättens ställning har försämrats under de senaste åren, vilket drabbar civilbefolkningen i konfliktsituationer. Samtidigt blir det inte bara osäkert om hjälpen når fram utan också dyrt och farligt. Detta strider mot de Genèvekonventioner som ingicks för 70 år sedan och som EU har förbundit sig att stödja och främja. En ytterligare utmaning är de i och för sig legitima åtgärderna mot terrorism, som tyvärr i vissa situationer också begränsar opartisk och oberoende humanitär verksamhet.

Även i fortsättningen måste man satsa på finansieringens storlek och kvalitet. En flexibel och tillräcklig samt förutsebar finansiering hjälper biståndsorganisationerna att fungera effektivare och i rätt tid. Behoven hos de mest utsatta grupperna måste uppmärksammas mer. Detta gäller såväl kvinnor och flickor som personer med funktionsnedsättning. Denna höst färdigställdes med hjälp av Finland nya anvisningar om hur personer med funktionsnedsättning ska beaktas vid humanitära kriser. Anvisningarna kommer att påverka verksamheten i alla centrala biståndsorganisationer.

Kopplingarna mellan fredsmedling och stabilisering, humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete måste stärkas, annars kommer behovet av humanitärt bistånd att fortsätta växa i det oändliga. Även minskning av katastrofrisker måste beaktas på ett mer konsekvent sätt i all samhällsplanering.

Gemensamma värden bakom humanitärt bistånd

Sätten att snabbare och effektivare hjälpa människor som befinner sig i svåra förhållanden utvecklas kontinuerligt och EU har en central roll i detta arbete. Jag är glad över att det humanitära biståndet både fortsätter och gör framsteg trots alla utmaningar.

Det humanitära biståndet hänger nära samman med EU:s grundläggande värden: solidaritet, försvar av de mänskliga rättigheterna och människans värdighet samt främjande av säkerheten genom samarbete. Under de närmaste åren verkar det inte finnas någon annan grupp länder som skulle kunna handla lika kraftfullt som EU när det gäller att finansiera humanitärt bistånd och främja rättvisa. Unionen behövs alltså också inom denna sektor.

Behovet av humanitärt bistånd – 29 miljarder dollar nästa år – är enormt. Samtidigt är det bra att komma ihåg att detta är endast en bråkdel av de summor som används till krigföring. I världen köps det till och med glass till ett årligt belopp som är cirka tre gånger större än vad det humanitära biståndet får.

Claus Lindroos, chef för enheten för humanitärt bistånd och humanitär biståndspolitik, utrikesministeriet