Regeringens lagutkast för reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet på remiss

finansministerietinrikesministerietsocial- och hälsovårdsministeriet

15.6.2020 12.01

Pressmeddelande

Social- och hälsovårdsministeriet, finansministeriet och inrikesministeriet ber kommunerna och samkommunerna i Fastlandsfinland och övriga aktörer som nämns i remissens följebrev att lämna remissyttranden om ett utkast till regeringsproposition om en reform av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Yttranden kan lämnas fram till den 25 september 2020.

Syftet med regeringen Marins reform av social- och hälsovårdstjänsterna och räddningsväsendet är att minska skillnaderna i välfärd och hälsa, trygga likvärdiga och högklassiga social- och hälsovårdstjänster och tjänster inom räddningsväsendet, förbättra säkerheten, förbättra tillgången och tillgängligheten till tjänster, trygga tillgången på yrkeskunnig arbetskraft, svara på de utmaningar som förändringar i samhället för med sig samt dämpa kostnadsökningen.

Enligt propositionsutkastet ska det i Finland bildas 21 vårdlandskap, och till dem ska överföras de uppgifter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet som kommunerna för närvarande ansvarar för. I Nyland ska ansvaret för att ordna social- och hälsovården och organisera räddningsväsendet avvika från lösningen i resten av landet, så att fyra vårdlandskap och Helsingfors stad har organiseringsansvaret för uppgifterna i Nyland. Dessutom ska HUS-landskapssammanslutningen ha ansvar för att ordna hälso- och sjukvård till de delar som det anges i lag och avtalas i organiseringsavtalet för HUS.

Främjande av hälsa och välfärd ska förbli en kommunal uppgift, som dock ska skötas i samarbete med landskapen. Miljö- och hälsoskydd ska fortsatt vara en kommunal uppgift. Skolkurators- och skolpsykologuppgifterna inom elev- och studerandehälsovården ska överföras till vårdlandskapen.

De viktigaste lagförslagen med tanke på inrättandet av landskapen och deras verksamhet är

en lag om ordnande av social- och hälsovård
en lag om organisering av räddningsväsendet
en lag om vårdlandskap
en lag om vårdlandskapsstrukturen
en lag om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland
en lag om införande av den lagstiftning som gäller reformen
en lag om vårdlandskapens finansiering.

Propositionen innehåller dessutom förslag till ändring av lagstiftningen om kommunernas statsandelar, skattelagstiftningen, den lagstiftning som gäller vårdlandskapens personal samt vissa lagar som gäller den allmänna förvaltningen. Sammanlagt innehåller propositionen förslag till 48 lagar och lagändringar.

Lagen om ordnande av social- och hälsovård ger en starkare grund för att skapa obrutna servicekedjor

Enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård ska såväl tjänster på basnivå som tjänster på specialiserad nivå inom såväl socialvård som hälso- och sjukvård samlas under vårdlandskapens ansvar. När ansvaret för att ordna och finansiera tjänsterna integreras hos vårdlandskapen blir det möjligt att genomföra servicekedjorna för kunderna på ett bättre sätt än för närvarande. Integreringen är ett centralt sätt för att uppnå målen för reformen.

I utkastet till lag om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs det också om fem samarbetsområden för social- och hälsovården. Vårdlandskapen inom ett samarbetsområde ska sinsemellan avtala om arbetsfördelningen, samarbetet och samordningen inom social- och hälsovården till de delar som anges närmare i lag. Dessutom föreskrivs det om tvåspråkiga vårdlandskaps skyldighet att avtala om samarbete och arbetsfördelning när det gäller tillhandahållande av social- och hälsovårdstjänster på svenska.

Enligt förslaget har vårdlandskapen i Nyland och Helsingfors stad det primära ansvaret för att ordna social- och hälsovården i Nyland, men HUS-landskapssammanslutningen har lagstadgat organiseringsansvar i uppgifter som anknyter till den specialiserade sjukvården och universitetssjukhusets verksamhet.

Förslagen innebär att vårdlandskapens organiseringsansvar för social- och hälsovården stärks och att bestämmelserna om användningen av köpta tjänster och hyrd arbetskraft preciseras

Förslaget innehåller preciserade bestämmelser om vårdlandskapens organiseringsansvar och tydligare avgränsade bestämmelser om att skaffa tjänster av privata tjänsteproducenter och anlita hyrd arbetskraft.

I utkastet till införandelag föreskrivs att sådana avtal om köpta tjänster som överförs till vårdlandskapet och som står i strid med de föreslagna bestämmelserna om organiseringsansvar och köpta tjänster i lagen om ordnande av social- och hälsovård är ogiltiga, om avtalet inte går att ändra så att det blir lagenligt. Risken för att ett avtal ogiltigförklaras har bedömts gälla främst omfattande totala utläggningar av verksamhet.

Genom reformen av räddningsväsendet eftersträvas enhetligare tjänster inom räddningsväsendet och riksomfattande effektivitet

Enligt propositionsutkastet ska räddningsväsendet i framtiden organiseras av vårdlandskapen och Helsingfors stad, som likaså ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården inom sina områden. Räddningsväsendet ska dock även i fortsättningen vara en separat sektor som fungerar parallellt med social- och hälsovårdsväsendet.

Genom reformen blir statens styrning i räddningsväsendet starkare. En starkare nationell styrning förbättrar produktionen av allt enhetligare och på så sätt mer likvärdiga tjänster inom räddningsväsendet i hela landet. Målet är också att utveckla räddningsväsendets verksamhet som ett riksomfattande system.

Lagen om vårdlandskap ger en grund för ordnandet av vårdlandskapens förvaltning och ekonomi

Lagen om vårdlandskap ger i likhet med kommunallagen vårdlandskapen möjlighet att organisera sin förvaltning utifrån de lokala förhållandena. Det föreslås inget lagstadgat åtskiljande av ordnande respektive produktion av social- och hälsovårdstjänster.

Lagstadgade organ i ett vårdlandskap är vårdlandskapsfullmäktige och vårdlandskapsstyrelsen samt revisionsnämnden. I tvåspråkiga vårdlandskap ska det finnas en nationalspråksnämnd och i Lapplands vårdlandskap en samisk språknämnd.

Vårdlandskapen ska ordna de uppgifter som åläggs dem enligt lag, och i dem ingår social- och hälsovård samt räddningsväsendet. Dessutom kan ett vårdlandskap inom sitt område åta sig att sköta uppgifter som stöder dess lagstadgade uppgifter. Vårdlandskapen har alltså en enligt lag begränsad allmän kompetens. Ett vårdlandskap får inom sitt område också bedriva affärsverksamhet med låg risk som stöder genomförandet av dess lagstadgade uppgifter.

Vårdlandskap kan med stöd av avtal sköta sina uppgifter tillsammans. Vårdlandskapssammanslutningar är möjliga endast i uppgifter som hänför sig till produktion av stödtjänster, och organiseringsansvaret för lagstadgade uppgifter kan inte överföras till en sådan sammanslutning . Vårdlandskapet och kommunerna inom dess område ska för varje fullmäktigeperiod förhandla om samarbetet, målen och arbetsfördelningen vid skötseln av deras uppgifter.

Två alternativ i fråga om vårdlandskapsindelningen för kommunerna i Östra Savolax sjukvårdsdistrikt

Vårdlandskapens struktur fastställs i den införandelag som gäller reformen.

I fråga om landskapen i Savolax begärs yttranden om två alternativ där kommunerna i Östra Savolax sjukvårdsdistrikt (Enonkoski, Nyslott, Rantasalmi och Sulkava) antingen blir en del av landskapet Norra Savolax eller i enlighet med den nuvarande landskapsindelningen av landskapet Södra Savolax. Regeringspropositionen åtföljs av en bilaga med konsekvensbedömningar av och detaljerade kalkyler över de alternativa lösningarna. Denna eventuella ändring i regionindelningen gäller också landskapsförbunden, Närings-, trafik- och miljöcentralerna, tingsrätternas domkretsar och valkretsarna vid riksdagsval. Landskapsindelningen avgörs efter remissbehandlingen.

Finansiering och konsekvenser för beskattningen

Vårdlandskapens verksamhet ska finansieras i huvudsak med statlig finansiering och delvis med kundavgifter som tas ut av dem som använder tjänsterna. Bestämmelser om finansieringen finns i lagen om vårdlandskapens finansiering.

Grunden för finansieringen av vårdlandskapen utgörs av de kostnader för uppgifter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet som överförs från kommunerna. Kommunala inkomster och kostnader överförs till ett värde av cirka 19,1 miljarder euro på 2020 års nivå för att finansiera vårdlandskapens verksamhet. Överföringen av kommunernas inkomster och kostnader är jämnstor på riksnivå, men däremot kan skillnaderna mellan kommunerna initialt vara stora. Förändringarna i kommunernas ekonomi ska dock jämkas genom olika utjämningselement i statsandelssystemet för kommunal basservice.

Vårdlandskapens finansieringsbas höjs årligen enligt en kalkylerad ökning av servicebehovet och kostnadsnivån. I kostnadsnivån beaktas eventuella förändringar i uppgifterna, och dessutom justeras finansieringens nivå i efterhand, så att de kalkylerade kostnaderna inte skiljer sig från de faktiska kostnaderna.

Finansieringen till vårdlandskapen är allmän icke-öronmärkt finansiering och fördelas mellan vårdlandskapen på basis av kalkylerade faktorer som beskriver servicebehovet och omgivningsfaktorerna i fråga om uppgifterna inom social- och hälsovården och räddningsväsendet. Dessutom bestäms en del av finansieringen enligt invånarunderlaget och enligt ett kriterium för främjande av välfärd och hälsa. Finansieringsmodellen för vårdlandskapen kommer att ses över på nytt utifrån den respons som ges i remissyttrandena.

En del av kommunernas skatteinkomster överförs till staten för att finansiera landskapens verksamhet. Denna överföring sker genom att minska statsandelarna till kommunerna, kompensationerna för skatteförluster, kommunernas andel av intäkterna från samfundsskatten samt kommunalskatten. Via beskattningen överförs ca 12,7 miljarder euro (från förvärvsinkomstbeskattningen 12,1 miljarder euro och från samfundsskatten 0,6 miljarder euro)

En del av kommunalskatten överförs till landskapens finansiering genom en jämnstor sänkning av kommunernas inkomstskattesatser. I detta skede av beredningen beräknas sänkningen bli 12,63 procentenheter. Genom den jämnstora sänkningen av kommunernas inkomstskattesatser och en motsvarande höjning av statsbeskattningen säkerställs att beskattningen av kommuninvånarna förblir nästan oförändrad. Även skillnaderna mellan olika kommuners skattesatser förblir oförändrade.

Starkare styrning – årliga förhandlingar ska hållas med vårdlandskapen

I propositionsutkastet föreslås att statens möjligheter att styra ordnandet av den offentliga social- och hälsovården och räddningsväsendet ska stärkas. Enligt förslaget ska statsrådet vart fjärde år fastställa riksomfattande strategiska mål för social- och hälsovården och räddningsväsendet. I de riksomfattande målen inkluderas de mål som statsrådet ställt upp för de offentliga finanserna. Uppfyllelsen av de strategiska målen följs upp och utvärderas årligen, och vid behov justeras målen.

Som en del av den nationella styrningen ska ministerierna årligen föra förhandlingar med varje vårdlandskap. Förhandlingarna innefattar uppföljning, bedömning och styrning av ordnandet av de uppgifter som är på vårdlandskapets ansvar. Vid förhandlingarna fås också information för beredningen av och uppföljningen av statsbudgeten och planen för de offentliga finanserna. Målet är att de årliga förhandlingarna och den övriga nationella styrningen ska fungera som en interaktiv och kontinuerlig styrningsprocess.

Som en del av styrningen av vårdlandskapens verksamhet och ekonomi ska ministerierna enligt förslaget också styra vårdlandskapens investeringar. Statsrådet fastställer på föredragning från finansministeriet en fullmakt för varje vårdlandskap och räkenskapsperiod att uppta långfristiga lån för att finansiera investeringar. Social- och hälsovårdsministeriet och inrikesministeriet beslutar om godkännande av vårdlandskapets investeringar med beaktande av statsrådets beslut om vårdlandskapets fullmakt att uppta lån genom att godkänna varje vårdlandskaps investeringsplan.

Ministerierna ska årligen föra förhandlingar även med varje samarbetsområde för social- och hälsovården. Dessutom har statsrådet rätt att på föredragning från social- och hälsovårdsministeriet i vissa i lag avgränsade nödvändiga situationer som anknyter till ordnandet av social- och hälsovården besluta om innehållet i ett samarbetsavtal för ett samarbetsområde för social- och hälsovården eller ett samarbetsavtal mellan tvåspråkiga vårdlandskap.

Konsekvenser för personalen

Den personal som är anställd inom den kommunala social- och hälsovården och räddningsväsendet övergår med undantag av den personal som är anställd hos Helsingfors stad i anställning hos vårdlandskapen i enlighet med principerna för överlåtelse av rörelse. Dessutom övergår kuratorerna och psykologerna inom elev- och studerandevården från kommunernas undervisningsväsende till vårdlandskapet. Personalen inom HNS-sjukvårdsdistrikt övergår till HUS-landskapssammanslutningen.

Till anställning hos vårdlandskapet övergår dessutom personer som arbetar inom stödtjänster för social- och hälsovården inom en kommun eller samkommun, om minst hälften av deras arbetsuppgifter består av stöduppgifter för den kommunala social- eller hälsovården. Som stödtjänster betraktas alla uppgifter som stöder verksamheten inom social- och hälsovården eller räddningsväsendet, såsom centraliserad matförsörjning, städning, kontors- och förvaltningstjänster, it-tjänster samt medicinska laboratoriers tjänster och tjänster inom bilddiagnostik.

Sammantaget berör arbetsgivarbytet över 170 000 kommunalt anställda.

Reformens konsekvenser för den offentliga ekonomin

Befolkningens åldrande innebär att inkomstbasen för de offentliga finanserna försvagas samtidigt som behovet av social- och hälsovårdstjänster ökar. Att befolkningen i arbetsför ålder minskar är en växande utmaning. Med social- och hälsovårdsreformen eftersträvas en dämpning av kostnadsökningen.

I utkastet till regeringsproposition beaktas de villkor som grundlagsutskottet tidigare har ställt upp i fråga om tillräcklig finansiering till vårdlandskapen för att trygga människornas grundläggande rättigheter. Finansieringen till vårdlandskapen är kalkylmässig och allmän icke-öronmärkt finansiering, vilket gör det möjligt för landskapen att fördela finansieringen i enlighet med servicebehoven.

Vid förhandsjusteringen av finansieringen beaktas invånarnas servicebehov nästan helt och hållet (till 80 procent) samt den förväntade ökningen av kostnadsnivån. I efterhand justeras finansieringen på riksnivå för att motsvara de faktiska kostnaderna.

Styrnings- och finansieringssystemet för vårdlandskapens verksamhet och ekonomi skapar stabilitet och förutsägbarhet i planeringen av de offentliga finanserna. Genom reformen av social- och hälsovården och reformen av räddningsväsendet utvecklas den offentliga sektorns strukturer, varigenom man kan öka arbetsproduktiviteten, utnyttja moderna tekniska lösningar och verksamhetsmodeller som konstaterats vara effektiva samt göra verksamhetsprocesserna smidigare. Genom dessa ändringar i verksamheten uppnås fördelar som dämpar trycket på att öka den offentliga ekonomins kostnader till följd av den åldrande befolkningen och den försvagade försörjningskvoten.

Tidsplan

Enligt propositionsutkastet ska det första vårdlandskapsvalet förrättas i början av 2022. Tidpunkten för vårdlandskapsvalet är beroende av hur lång tid riksdagen förutsätter för behandlingen av propositionen.

De lagar som hänför sig till propositionen avses träda i kraft vid ingången av 2023. Avsikten är att lagförslagen ska överlämnas till riksdagen i december 2020.

Länkar

Ytterligare upplysningar

Social- och hälsovårdsreformen som helhet:

begäran om intervjuer med minister Kiuru riktas till Laura Lindeberg, minister Kiurus specialmedarbetare, tfn 0295 163 109, laura.lindeberg(at)stm.fi

Remissbehandlingen:

Päivi Salo, generalsekreterare, social- och hälsovårdsministeriet, tfn 0295 163 113, paivi.salo(at)stm.fi

Auli Valli-Lintu, regeringsråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn 0295 163 463, auli.valli-lintu(at)stm.fi

Lagen om ordnande av social- och hälsovård:

Pirjo Kainulainen, regeringsråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn 0295 163 092, pirjo.kainulainen(at)stm.fi

Lagen om ordnande av social- och hälsovård, styrning och vårdlandskapens samarbetsområden:

Taina Mäntyranta, medicinalråd, tfn 0295 163 692, taina.mantyranta(at)stm.fi

Suvi Velic, jurist, social- och hälsovårdsministeriet, tfn 0295 163 477, suvi.velic(at)stm.fi

Speciallagen för Nyland och införandelagen:

Auli Valli-Lintu, regeringsråd, social- och hälsovårdsministeriet, tfn 0295 163 463, auli.valli-lintu(at)stm.fi

Inrättande, förvaltning och områdesindelning av landskap:

Erkki Papunen, konsultativ tjänsteman, finansministeriet, tfn 0295 530 167, erkki.papunen(at)vm.fi

Finansiering:

Markku Nissinen, finansråd, finansministeriet, tfn 0295 530 314, markku.nissinen(at)vm.fi

Ville Salonen, konsultativ tjänsteman, finansministeriet, tfn 0295 530 388, ville.salonen(at)vm.fi

Landskapens finansiering:

Miikka Vähänen, konsultativ tjänsteman, finansministeriet, tfn 0295 530 341, miikka.vahanen(at)vm.fi

Jenni Jaakkola, specialsakkunnig, finansministeriet, tfn 0295 530 493, jenni.jaakkola(at)vm.fi

Egendomsarrangemang:

Pasi Leppänen, konsultativ tjänsteman, finansministeriet, tfn 0295 530 564, pasi.leppanen(at)vm.fi

Mervi Kuittinen, regeringsråd, finansministeriet, tfn 0295 530 445, mervi.kuittinen(at)vm.fi

Ville Koponen, konsultativ tjänsteman, finansministeriet, tfn 02955 30504, ville.koponen(at)vm.fi

Personal:

Marja Isomäki, lagstiftningsråd, finansministeriet, tfn 0295 530 414, marja.isomaki(at)vm.fi

Anu Hernesmaa, konsultativ tjänsteman, finansministeriet, tfn 0295 530 027, anu.hernesmaa(at)vm.fi

Beskattning:

Timo Annala, konsultativ tjänsteman, finansministeriet, tfn 0295 530 318, timo.annala(at)vm.fi

Marja Niiranen, konsultativ tjänsteman (moms-frågor), finansministeriet, tfn 0295 530 238, marja.niiranen(at)vm.fi

Reformen av räddningsväsendet:

Kimmo Kohvakka, räddningsöverdirektör, inrikesministeriet tfn 0295 488 400, kimmo.kohvakka(at)intermin.fi

Ilpo Helismaa, regeringsråd, inrikesministeriet, tfn 0295 488 422, ilpo.helismaa(at)intermin.fi