Statsprisen för informationsspridning delades ut – priset för livsverk till fackboksförfattaren Risto Isomäki
Statssekreterare Tuomo Puumala överlämnade priset för livsverk till fackboks- och science fictionförfattaren Risto Isomäki, känd för att tala för jordens, havets och klimatets framtid. Därtill beviljades sju statspris för exemplarisk informationsspridning. Prisfesten firades tisdagen den 13 oktober på Nationalbiblioteket.
I festtalet betonade statssekreterare Puumala vårt behov av forskningsbaserad kunskap i vardagen, särskilt i dessa tider. Statssekreteraren konstaterade att det behövs experter för sovra i all kunskap och förmedla information så att den vänder sig till den publik som avses. Temaåret för forskningsbaserad kunskap som firas 2021 kommer också att bidra till mer diskussion.
– Temaåret innebär en möjlighet för oss alla att bidra till mer öppenhet för vetenskap och forskning samt till större informationsspridning. Informationsspridning handlar inte om enkelriktad kommunikation till dem som inte är experter på området, utan om information som engagerar publiken till dialog, sade statssekreterare Puumala.
Undervisnings- och kulturministeriet beviljar på framställning av Delegationen för informationsspridning årligen statspris för informationsspridning. Prisen beviljas för betydande aktuellt eller exemplariskt och långsiktigt informationsspridningsarbete. Delegationen för informationsspridning är ett sakkunnigorgan vid undervisnings- och kulturministeriet som följer med de senaste rönen inom forskning, konst och på det tekniska området i Finland och utomlands.
För särskilt förtjänstfullt och långsiktigt arbete inom informationsspridning beviljas ett pris för livsverk. Priset till Isomäki för hans livsgärning och priset till mediet Long Play uppgår vartdera till 20 000 euro. Prissumman för de övriga priserna är 15 000 euro.
Statens pris för informationsspridning 2020
Livsgärningspriset för informationsspridning
Fackboks- och sciencefictionförfattaren Risto Isomäki för synnerligen betydande och långvarig informationsspridning även beaktande konstnärligt uttryck, som en förespråkare för jordens, havets och klimatets framtid
Risto Isomäki har under de senaste 25 åren publicerat en bok om året. Hans verk spänner över ett brett spektrum av genrer; bland hans böcker finns sciencefictionlitteratur, romaner, essäer, pamfletter, handböcker och facklitteratur. Också inom varje verk möts och korsas olika genrer, på ett sätt som är karaktäristiskt för Isomäki. Hans verk har också utgjort basen för film och tecknade serier.
Isomäki blev känd för den breda publiken senaste år 2005, då romanen Sarasvatin hiekkaa (”Sarasvatis sand”) nominerades till Finlandiapriset. Senare har Isomäki tilldelats både ett science fiction-pris och Warelius-priset som delas ut av Finlands facklitterära författare.
Miljöförstöring och klimatförändring är ett bärande tema i Isomäkis verksamhet och produktion. I sina verk kombinerar han forskningsinformation med sciencefictiongenrens typiska fantasifulla handlingsförlopp. Utöver upplevelser och spänning bjuder böckerna sina läsare på kunskap om livets förutsättningar: haven, träden, glaciärerna och djuren.
Isomäki rör sig smidigt i olika världsdelar och tidsåldrar och dessutom mellan verkligheten och olika fiktiva världar. Det är inte förvånande, att Snusmumriken är hans favoritkaraktär.
Risto Isomäki är vid sidan av sin omfattande litterära produktion även aktiv inom miljöfrågor och frågor som rör utvecklingsländer. Han ställer frågor, väcker diskussion, förklarar och strävar efter förändring för en hållbar framtid.
Priser för exemplarisk informationsspridning
Journalisten och fackboksförfattaren Hanna Nikkanen, chefredaktören Antti Järvi, redaktionssekreteraren Ilkka Karisto, journalisten och lektorn i journalistik Reetta Nousiainen, verkställande direktören Jussi Ruusila, journalisten och manusförfattaren Riku Siivonen, redaktionschefen Anu Silfverberg, journalisten och fackboksförfattaren Johanna Vehkoo samt journalisten och manusförfattaren Ilkka Pernu för deras ambitiösa arbete som föregångare inom digital journalistik genom publikationen Long Play
Journalistikens former och utkomstmodeller genomgår omvälvande förändringar. Long Play har befäst sin position som föregångare inom väl genomarbetad, faktabaserad digital journalistik.
Long Play, som grundades år 2013, publicerar tolv artiklar om året med omfattande reportage, personporträtt, essäer och grävande journalistik. Long play finansieras av läsarna, inte av annonsörer, och erbjuder en viktig publikationskanal för begåvade, oberoende journalister – en möjlighet för dem att fördjupa sig ordentligt i sina ämnen. Dessutom publicerar Long play korta kostnadsfria artiklar och läsarbrev, samt anordnar författarutbildning.
Det journalistiskt ambitiösa Long Play erbjuder en utmärkt motvikt till den allt mer kommersiella nyhetsjournalistiken och dess snabba tempo. Publikationen lyfter fram sällan omtalade och mindre uppmärksammade ämnen, och behandlar dem på ett informativt men också underhållande sätt.
Long Play är en viktig förebild för utvecklandet av kvalitetsjournalistik och gör den yngre publiken medveten om journalistiken. På detta sätt bidrar Long Play till att stärka yttrandefriheten och demokratin.
Dokumentärfilmsregissören, producenten och forskaren Jouko Aaltonen och docenten i allmän historia Seppo Sivonen för verket Orjia ja isäntiä – ruotsalais-suomalainen siirtomaaherruus Karibialla (”Slavar och husbönder – svenskt-finskt kolonialvälde i Karibien”)
Jouko Aaltonens och Seppo Sivonens verk Orjia ja isäntiä skildrar den lilla ön Saint-Barthélemy i Karibien vid övergången från 1700- till 1800-talet. Denna lilla svenska koloni är föga känd, särskilt i Finland. Ännu mindre bekant är det faktum att svenskar och även många finländare deltog i slavhandeln.
Slavar köptes och skeppades från Afrika till ön, där de såldes eller förmedlades till övriga Karibien och till Amerika. Många svenska och finländska tjänste- och affärsmän som verkade på ön var slavhandlare och -ägare. Historieskrivningen har alltid betonat Sveriges undersåtars personliga frihet, därför är det viktigt för den nationella självförståelsen att också känna till det dystra kapitel som slavhandeln utgör i vår gemensamma historia. Fastän Sverige var en lilleputt i den internationella slavhandeln var landet inblandat, också kungahuset.
Verket Orjia ja isäntiä beskriver livet på koloniön på ett levande och medryckande sätt. Verkets kunskapsstoff är väldokumenterat.
I boken påminner Aaltonen och Sivonen om att slaveriet ännu inte försvunnit i historiens töcken. Uppskattningsvis 40 miljoner människor arbetar än idag i fabriker, väverier, syateljéer eller som sexarbetare i en situation som motsvarar slaveri. Vi som lever i länder med hög levnadsstandard anser det vara vårt privilegium att använda billiga varor som producerats genom slavarbetskraft, precis som våra landsmän för 200 år sedan.
Producenten och journalisten Fanny Fröman för hennes arbete med att göra världen begriplig på ett sätt som passar barn, och stimulera barn och unga att bli samhälleliga medborgare
Barn är aktiva medieanvändare och lever i samma medieflöde som de vuxna. Därför är det viktigt att på ett tydligt och åldersanpassat sätt berätta för barnen vad som händer i världen, och producera nyhetsinnehåll av hög kvalitet också för dem.
Syftet med Lasten uutiset (”Barnens nyheter”), som publiceras av Helsingin Sanomat sedan våren 2016, är att främja medie- och informationskunnigheten hos både barn och vuxna. Genom Lasten uutiset kan barnen lära sig vad som är en nyhet och vad som inte är det. Barnen lär sig samtidigt att följa med i samhälleliga händelser och får mer kunskap om världen. Nyhetstjänsten är avgiftsfri och öppen för alla, och används runt om i Finland både i skolorna och i hemmen.
Lasten uutiset förklarar genom flera kanaler händelser som sker i Finland och världen, på ett sätt som är begripligt för barn. Lasten uutiset tar också upp ledsamma saker, men strävar efter att göra det utan att spä på barnens rädsla. Största delen av nyheterna i Lasten uutiset produceras särskilt för barn och väljs ut så att de berör just barnens eget liv och intresseområden. Barn är ofta aktivt delaktiga i nyheterna, som intervjuare och som sakkunniga.
Journalisten Fanny Fröman har från början producerat, skapat och formulerat idéer för den tryckta tidningen och nyhetssändningarna i Lasten uutiset. Fröman underskattar inte sin publik utan förklarar aktuella fenomen, såsom coronaviruspandemin år 2020, på ett journalistiskt och direkt sätt.
Redaktionschefen och chefen för forskningskommunikation Anna-Kaisa Hiltunen för verket Euroopan porteilla – turvapaikkapolitiikan vaikeat vaiheet (”Vid Europas portar – asylpolitikens svåra skeden”)
Euroopan porteilla öppnar, såsom titeln antyder, en i väl avvägd fakta grundad port till den europeiska flykting- och asylpolitiken historia och samtid. Det är frågan om det första finskspråkiga facklitterära verket som behandlar bakgrunden till och historien bakom EU:s asylpolitik.
Euroopan porteilla erbjuder en bred och tydlig helhetsbild av flykting- och asylpolitikens utveckling i Europa från andra världskrigets slut till våra dagar. Boken kan läsas som ett specialverk om asylpolitik, men den kan lika gärna ses som en faktabok om Europas historia under de årtionden som gått sedan kriget. Den behandlar genom ett asylprisma det kalla krigets olika skeden, de ekonomiska kriserna samt utvecklingsvägar och friktioner i enandet av Europa. Genom att kombinera asyl- och flyktingfrågor med den ibland konfliktfyllda historien om enandet av Europa, påvisar Anna-Kaisa Hiltunen insiktsfullt hur dessa frågor genom Europas historia ibland varit ett vanskligt tvisteämne, ibland ett bortglömt fenomen.
Bokens författare Anna-Kaisa Hiltunen har mångsidiga expertkunskaper inom det ämne hon behandlar. Som journalist är hon specialiserad på migrationsfrågor och har tidigare arbetat på utrikesministeriet som gästande expert. Boken tar tag i ett globalt fenomen och behandlar det på ett gränsöverskridande sätt, vilket bör nämnas som bokens speciella förtjänst. Resultatet är en slagkraftig bok om ett fenomen som diskuteras minst lika mycket utgående från känslor och åsikter som från forskningsbaserad information.
Journalisten och författaren Juha Kauppinen för verket Monimuotoisuus – kertomuksia katoamisista (”Mångfald – berättelser om försvinnanden”)
Juha Kauppinens bok Monimuotoisuus får läsaren att tänka på människans delaktighet i och förhållande till naturens mångfald, biodiversiteten. Det största hotet mot mångfalden är idag människans beteende, tanklöshet och kunskapsbrist, som resulterat i att vi själva som art också är hotade.
I boken lotsar Kauppinen läsaren genom Finlands natur via sex olika slags nyckelarter. Dessa arter – gyllensparv, lavskrika, väddsandbi, långskaftad svanmossa, öring och isranunkel – är till sin livsmiljö sådana att tiotals andra arters ekosystem och livskraft kan påverkas om de försvinner.
När Kauppinen pratar om försvinnande är det alltså inte direkt frågan om att sällsynta arter dör ut, utan att de upphör att vara vanliga. Det, att naturen sådan som vi vant oss vid att uppleva den, håller på att försvinna.
Enligt Kauppinen är det inte svårt att rädda naturens mångfald. Det är bara frågan om hur väl införstådd människan är med de olika ekosystemens inbördes förhållanden, och olika arters naturliga livsmiljöer.
På så sätt får både myrar, skogar, åar och älvar, ängar, våtmarker, snårskogar, gölar och alla världens icke-odlingsbara marker annorlunda och mycket starkare innebörd efter denna läsupplevelse.
Havsforskaren och fackboksförfattaren Kai Myrberg och fackboksförfattaren professor emeritus Matti Leppäranta för verket Itämeri ja ihminen (”Östersjön och människan”)
Itämeri ja ihminen är en mångsidig presentation av Östersjön. Verket är uppdelat i tio tematiska ämnesområden, som bland annat tar upp betydelsen av att Östersjön utgörs av bassänger, samt om växter, djur och främmande arter i Östersjön. Läsaren lär sig om Finlands sjökrig, kryssningsfartyg och rederiernas konkurrens om passagerarna, samt Östersjöns syrebrist och algbestånd. Boken behandlar Östersjöns förhistoria och forskningshistoria samt de största öarnas historia.
Boken, inklusive dess illustrationer, präglas av tydlighet. Stilen växlar mellan åskådliga berättelser och vetenskaplig framställning. Boken portionerar ut information på ett måttfullt och lättfattligt sätt. Författarna har noga tänkt igenom i vilken ordningsföljd, på vilket sätt och ur vilken synvinkel olika frågor bör presenteras för en bred allmänhet. Itämeri ja ihminen fungerar som ett utspel, som inspirerar läsaren att fördjupa sig i just den aspekt av Östersjön som intresserar honom eller henne. Verkets förtjänst ligger i dess förmåga att väcka läsarens nyfikenhet för Östersjön, fastän det redan talats mycket om havet.
Verket återger basinformation på ett fräscht sätt, till exempel om M/S Estonias förlisning år 1994, men bjuder också ofta på oväntad information, såsom spekulativa tolkningar av orsakerna till förlisningen. Verket förbluffar läsaren när det berättar om kemiska vapen som pyr i havets djup, men också om Östersjöns fantastiska sandstränder. Fackboksförfattarna Kai Myrberg och Matti Leppäranta har i egenskap av forskare gjort sig förtrogna med Östersjön i över 30 års tid. Eftersom de även har kunskap om andra hav, påvisar de Östersjöns särskilda karaktär bland annat genom att jämföra Östersjöns djup, isläggning och salthalt med andra hav.
Under de senaste 100 åren har balansen mellan människan och Östersjön börjat rubbas. Itämeri ja ihminen är också ett ställningstagande för Östersjöns framtid. Verket gör intryck. Innehållet blir kvar i tankarna långt efter att läsaren slagit ihop boken.
Rapartisten Paleface (Karri Miettinen) och författaren Esa Salminen för verket Kolmetoista kertaa kovempi – räppärin käsikirja (”Tretton gånger hårdare – rapparens handbok”)
Choppaus, flossaus, jäppäys och fäträttäys. Kolmetoista kertaa kovempi – räppärin käsikirja kryllar av främmande ord och rappares yrkesjargong. Denna bjässe på 500 sidor innehåller också krönikor och journalistik, och är en handbok i rytmik, retorik samt ekonomiska frågor. I egenskap av branschens första finskspråkiga handbok tar verket sitt uppdrag på allvar.
En av bokens upphovsmän, Paleface, är en erfaren rappare. Han har betraktat ämnet inifrån. I verket hörs emellanåt berättelser i jagform, emellanåt i tredje person. Artistkarriären har utan tvekan öppnat dörrar och låtit upphovsmännen komma närmare ämnet än vad som skulle vara möjligt för en utomstående betraktare. Trots tillhörigheten till de innersta kretsarna bedömer verket med kritisk blick vissa sidoeffekter inom rapkulturen, såsom sexism och kriminalitet.
Verket talar direkt till sina läsare, unga wannabe-rappare, ibland genom faderliga råd, ibland skrytsamt med rapparens självtillit. Boken övertygar också en mer osannolik läsare genom sitt heltäckande och bevandrade grepp. En anekdot från en rap-workshop på ett skolhem påminner om hur viktigt det är att ha något meningsfullt att göra: skolhemspersonalen förundrade sig när dagstidningarna plötsligt försvann från pausrummet. De unga hade insett att de borde utvidga sitt ordförråd om de vill lära sig att rappa. Det ryktades om att de till och med gått till biblioteket.
Kolmetoista kertaa kovempi visar läsaren rapkulturens väg från att vara ett marginellt subkulturellt fenomen till att nå toppen på hitlistorna, och vinna massornas gunst. Verket tecknar en vid bild av ämnet och urskiljer längs vägen många små detaljer som lämnar läsaren med mycket förståelse och många tankeställare.
Mer information
Generalsekreterare Reetta Kettunen, Delegationen för informationsspridning, tfn 040 733 5935