Kolumn: Betydelsen av förnybara gaser inom industrin och trafiken ökar under de närmaste åren

Trafik- och uppvärmningssektorerna elektrifieras snabbt och därigenom ökar vind- och i synnerhet solkraften snabbt globalt. Den tunga trafiken och vissa industriella processer förutsätter dock sannolikt också andra lösningar utöver elektrifieringen.

Förnybara gaser har fått mindre uppmärksamhet och i synnerhet biogas ses ofta endast som en regional lösning. Som förnybara gaser räknas biobaserade gaser, det vill säga vanligen biogas samt s.k. e-metan som framställts av förnybart väte och koldioxid. 

Branschen har som mål en årlig produktion av biogas på fyra (4) terawattimmar (TWh) år 2030. Potentialen är dock betydligt större, och även enligt en försiktig uppskattning skulle produktionen kunna uppgå till cirka 10 TWh per år. Som jämförelse är till exempel energiförbrukningen inom den tunga vägtrafiken i Finland cirka 15 TWh per år. 

Man har strävat efter att främja biogasen både nationellt och globalt redan i årtionden på grund av dess många fördelar. I likhet med andra förnybara energikällor minskar biogasen utsläppen. Biogasen är också en lokal energikälla och medför regionalekonomiska fördelar och förbättrar självförsörjningsgraden. Genom vidareförädling av rötrester kan näringskretsloppet främjas och behovet av importerade gödselmedel minskas. 

Biogas är en mångsidig energikälla i fråga om användningsändamålen, eftersom den kan användas för el- och värmeproduktion eller som transportbränsle. I flytande form lämpar den sig förutom för långtradare även för LNG-drivna fartyg. Biogasen kan också utnyttja den befintliga gasinfrastrukturen. 

Det har förekommit många hinder för en ökad användning av biogas

Det har dock funnits tillräckligt med hinder för utnyttjandet av biogas. Investerings- och produktionskostnaderna har inte sjunkit på samma sätt som inom vindkraften eller solkraften. Således har biogas fortfarande varit ett dyrt alternativ till el- och värmeproduktion. Produktionsanläggningarna har i stor utsträckning byggts med hjälp av inmatningspriser och investeringsstöd. Biogasen är också betydligt dyrare än användningen av naturgas och således har det inte varit lönsamt att ersätta naturgas utan ytterligare incitament. 

Branschen har till stor del bestått av små aktörer, vars risktäckningskapacitet har varit liten. Även många projekt som fått stöd har ställts in eller fördröjts avsevärt. 

Också regleringen av branschen har varit svår att förutse. Den nationella skattepolitiken har varit oklar och distributionsskyldigheten har ändrats i rask takt. I EU-regleringen har jämställandet av användningen av biogas i trafiken med naturgasfordon och inkonsekventa regler om statligt stöd försämrat marknadsutsikterna och de nationella stödmöjligheterna. 

Förnybara gaser skulle vara en effektiv lösning på de allt strängare åtagandena om utsläppsminskningar i trafiken 

När det gäller framtiden är jag dock mer hoppfull än tidigare. Branschens framtid beror framför allt på efterfrågan, och utsikterna ser bättre ut än tidigare. Till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina söker man snabbt efter alternativ till naturgas. Biogas är vid sidan av elektrifiering ett av de snabbaste sätten att ersätta fossil importerad gas. 

I samband med uppdateringen av direktivet om förnybar energi (s.k. REDIII) kom man överens om nya ambitiösa trafikmål för förnybar energi, enligt vilka 29 procent av energiinnehållet i trafiken 2030 ska komma från förnybara energikällor. Elektrifieringen av personbilar spelar en viktig roll, men framför allt för den tunga trafiken behövs andra snabba alternativ. Gasdrivna långtradare har redan länge varit tillgängliga, och således är utbyte av fordonsparken med biogasdrivna långtradare ett av de snabbaste och mest kostnadseffektiva sätten att minska utsläppen under de närmaste åren. De fyra terawattimmar som anges ovan skulle räcka till för cirka 10 000 gasdrivna lastbilar. Detta förutsätter dock en tillräcklig tankningsinfrastruktur. 

Också Internationella energiorganisationen IEA har i fråga om biogas blivit positivare än tidigare och bedömer i sin rapport Renewables 2024 att mängden biogas kommer att öka med 30 procent fram till 2030. Enligt rapporten kommer efterfrågan på biogas att öka kraftigt inom den närmaste framtiden uttryckligen inom trafiken och på längre sikt också inom industrin. Den ökande globala efterfrågan på produktionsanläggningar kan sänka investeringskostnaderna också i Finland. 

Senare kommer efterfrågan på förnybara bränslen för sjötransporter sannolikt att öka betydligt på grund av olika internationella åtaganden och förpliktelser. Branschen har avvikande åsikter om vilket bränsle som sist och slutligen kommer att vara det vinnande bränslet inom sjöfarten. Ammoniak och metanol som baserar sig på förnybara energikällor tas ofta upp i diskussionen. Flytande förnybar gas är dock ett bra alternativ framför allt till de befintliga LNG-drivna fartygen. Infrastrukturen har redan byggts och bränslet i fråga kräver inga investeringar i nya motorer. Mängderna är dock så stora att det utöver biogas också behövs andra förnybara gaser, såsom e-metan. 

Den närmaste framtiden visar riktningen för förnybara gaser

I Finland planerar flera väteprojektföretag att producera väte och metallisera det. Det förnybarhetsdirektiv som nämns ovan ställer ett minimikrav på s.k. RFNBO-bränslen, dvs. elektrobränslen som baserar sig på förnybara energikällor, till vilka e-metan hör. Detta kommer att ställa en minimiefterfrågan i hela EU. 

En central utmaning för andra elektrobränslen är avsaknaden av infrastruktur eller dyra produktionskostnader. E-metan kan utnyttja den befintliga gasinfrastrukturen och samtidigt främjas avskiljning av biogena utsläpp. Biogas och e-metan stöder varandra väl. De kan i framtiden ge en betydande möjlighet att minska utsläppen från den tunga trafiken och sjötransporterna samt å andra sidan balansera elsystemet. 

I Finland har nya företag kommit till branschen, och det ser ut som om det finns mer kapital i rörelse för både biogas- och e-metanprojekt. Risktäckningskapaciteten har också förbättrats och försäljnings- och leveransavtal som är kritiska med tanke på projekten har ingåtts. Även regleringen kommer förhoppningsvis att lugna ner sig i och med den uppdatering av distributionsskyldigheten som för närvarande behandlas i riksdagen. 

Arbets- och näringsministeriet har nyligen understött flera biogasprojekt och under de senaste åren också enskilda stora produktionsanläggningar för väte och e-metan. Jag hoppas få se flera positiva investeringsbeslut i anslutning till dessa projekt under de närmaste månaderna. 

Pekka Grönlund, industriråd, är chef för gruppen för förnybar energi vid arbets- och näringsministeriets energiavdelning