Mångfald i arbetsgemenskapen är en rikedom på många sätt
Uppgifterna om den offentliga arbetsförmedlingen från april visar att ökningen av arbetslösheten har stannat av. Enligt vår arbetsmarknadsprognos börjar antalet arbetslösa gå ner. Trenden bestyrks också av att permitteringarna har minskat sedan januari. Antalet nya arbetslöshetsperioder är lägre än tidigare. Den ökade arbetslösheten är till stor del ökande långtidsarbetslöshet, eftersom antalet arbetslösa som inte är långtidsarbetslösa redan sjunker något.
För en vecka sedan drämde Statistikcentralen till med överraskande positiva produktionssiffror för årets första kvartal. BNP förutspås ha ökat med en halv procent jämfört med föregående kvartal. Förhandsuppgifterna i Statistikcentralens konjunkturindikator för produktionen visar också att antalet sysselsatta förutspås ha ökat med 0,7 procent och antalet arbetstimmar med 1,2 procent jämfört med fjolårets sista kvartal.
Ekonomerna förhåller sig dock försiktiga till dessa glädjande nyheter eftersom förhandsuppgifterna ännu kan korrigeras i en svagare riktning när de närmare uppgifterna publiceras i slutet av denna månad.
Det långa arvet av arbetslöshet måste förhindras på alla sätt
Lågkonjunkturen har redan ökat ett sedan tidigare stort antal arbetslösa. Nu är det viktigt att de som blivit arbetslösa eller permitterade snabbt kan återgå till arbetslivet. Så kommer det säkert också att ske, eftersom vi nu inte befinner oss i en djup ekonomisk recession som lämnar ett långt arv av arbetslöshet för flera år framåt, det vill säga s.k. hysteres-fenomen. Ett sådant fenomen upplevdes efter lågkonjunkturen på 1990-talet då nästan en halv miljon människor blev arbetslösa. En stor del av dem behövdes inte längre för att producera under åren med stark ekonomisk tillväxt efter lågkonjunkturen.
Recessionen lämnade en strukturell arbetslöshet efter sig när vår näringsstruktur snabbt förändrades genom revolutionen inom informations- och kommunikationstekniken. Särskilt arbetslösheten bland äldre förlängdes.
Efter Nokia-fenomenet har vi varit i en situation där människor allt oftare blir arbetslösa också inom informations- och kommunikationstekniken. Återigen är det mest sannolikt att arbetslösheten drabbar de äldsta åldersgrupperna. Inom teknikbranscherna är livscykeln för produkter och applikationer kort eftersom utvecklingen är snabb och global. Nya faktorer tränger undan de gamla. Vad borde vi då lära oss av arbetsmarknadens logik?
Det finns medicin för bättre resultat
För det första måste vi hela tiden vara uppmärksamma på förändringar i produktionsstrukturen. Utbildningssystemet måste redan proaktivt reagera på den kompetens som behövs om ett par år och på längre sikt. Den strukturella arbetslösheten kan bekämpas och förebyggas genom att lyssna på företagens och andra arbetsgivares behov och investeringsplaner.
Utbildningsutbudet måste bli mångsidigare och betjäna både unga som väljer sitt yrke och dem som säkerställer kontinuiteten i karriären, är redan något äldre och genomgår omskolning. Tidigare yrke och examen i kombination med arbetserfarenhet ger goda förutsättningar för byte av bransch.
För det andra måste vi få ett slut på åldersdiskrimineringen. Allas våra attityder är avgörande, inte bara arbetsgivarnas. Det betyder inte att genomsnittsåldern för organisationernas anställda bör bli högre för varje år. Det innebär att åldern inte får vara ett kriterium för rekrytering eller val till en arbetsuppgift, liksom inte heller kön, skada som inte påverkar arbetet, medborgarskap, sexuell läggning eller någon annan irrelevant egenskap. Åldern och alla dessa andra ovan nämnda egenskaper hos individen är drag som människan själv inte kan påverka. Däremot kan kompetensen och engagemanget i arbetet påverkas när det ges tillfälle och möjlighet till det.
Olikheter skapar produktivitetstillväxt
Det är orättvist och en förlust för arbetsgemenskaperna när färdigheterna hos alltför många duktiga personer inte tas till vara fram på grund av fördomar. Undersökningar visar att arbetstagare i olika åldrar är en intern faktor som ökar företagets produktivitet. De mer erfarnas tysta kunskap ökar arbetsgemenskapens kunnande. En alltför homogen gemenskap lär sig ingenting av varandra. Ju mer olika erfarenheter och kompetens samt arbetstagare med olika egenskaper det finns i arbetsgemenskapen, desto bättre trivsel i arbetet och idérikedom kan man i allmänhet uppnå. Vem skulle vilja tillhöra en arbetsgemenskap där alla är likadana som en själv?
Även om sysselsättningsgraden för 55–64-åringar på 2000-talet tydligt har närmat sig sysselsättningsgraden i de övriga nordiska länderna, ligger vi fortfarande 10 procentenheter efter Sverige. Det finns tillräckligt att ta igen även i framtiden eftersom pensionsåldern hela tiden stiger.
Å andra sidan behövs det allt mer arbetskraft i synnerhet för tjänster. Vi behöver också de som gått i pension tillbaka i arbete. Till all lycka verkar det finnas en vilja till det eftersom över hälften av dem som går i ålderspension enligt Pensionsskyddscentralens utredning skulle vilja fortsätta åtminstone på deltid i arbetslivet. Det har också över 100 000 pensionärer gjort och återgått till förvärvsarbete.
Hållbarhetstrycket i de offentliga finanserna kan hanteras
De beräkningar av utgiftstrycket som beskriver hållbarheten i de offentliga finanserna och som finansministeriet publicerar talar sitt tydliga språk. Som motåtgärder fungerar ökad sysselsättning och ökad produktivitet inom den offentliga tjänsteproduktionen. Åtminstone på papperet återstår det bara att göra det.
För det första är det upp till oss själva att minska åldersdiskrimineringen. Undersökningar visar att ökad sysselsättning bland äldre inte tränger undan de ungas arbetsmöjligheter. För det andra underlättar utnyttjandet av ny teknik och artificiell intelligens inom servicesektorn också rutinarbetet inom tjänsteproduktionen. Situationen är åtminstone inte hopplös i någon som helst mening.
Elina Pylkkänen
understatssekreterare