Paus i tillväxten – vad händer med arbetslösheten?
Arbetslösheten korrelerar med den ekonomiska konjunkturen, i allmänhet med en liten fördröjning. För innevarande år förutspås nolltillväxt, men arbetslösheten har inte alls ökat nämnvärt, skriver understatssekreterare Elina Pylkkänen.
Det är intressant att spegla de färska sysselsättningssiffrorna mot den övergripande bilden av ekonomin. Finansministeriet (FM) publicerade den 15 juni 2023 sin ekonomiska översikt över den korta tidsperioden. I år förutspår finansministeriet nolltillväxt, liksom nästan alla andra prognosmakare. Den totala nationalproduktionen alltså varken ökar eller minskar jämfört med 2022 års nivå. I fjol ökade produktionsvolymen med dryga två procent och året innan med hela tre procent. Utsikterna för nästa och följande år är klart på plus, med en tillväxttakt på drygt en procent (2024) och ett par procent (2025).
Arbetslöshetsgraden korrelerar starkt med den ekonomiska konjunkturen, i allmänhet med en liten fördröjning. På grund av den recession som coronapandemin orsakade ökade arbetslösheten med cirka fyra procentenheter 2020 (inklusive permitterade), men återgick i snabb takt till 2019 års nivå följande år när ekonomin började växa kraftigt. Även om effekterna av kriget i Ukraina åt upp en del av den positiva ekonomiska tillväxten i fjol, var sysselsättnings- och arbetslöshetssiffrorna dock mycket positiva. Efterfrågan på arbetskraft har varit exceptionellt stor.
Det är mycket logiskt att sysselsättning och produktion går hand i hand. Arbetskraft är en produktionsinsats i likhet med materiellt och immateriellt kapital och naturresurser. Men när man tittar närmare på sysselsättningsöversikten för maj uppstår frågan om man nu börjar skriva ny ekonomisk historia eller om detta trots allt bara är en fortsättning på kurvan för en långvarig förändringstrend. Arbetslösheten har nämligen inte heller i siffrorna för maj farit upp, även om den ekonomiska tillväxten avstannar. Genom att ge akt på säsongsutjämnade siffror håller den ökning av arbetslösheten som iakttagits under de senaste månaderna till och med på att brytas.
Tjänster kräver arbetskraft, men hur länge?
Det finns åtminstone två uppenbara skäl till att sysselsättningen är fortsatt hög och arbetslösheten låg också i en ekonomi med nolltillväxt. Om antalet sysselsatta förblir oförändrat eller till och med ökar samtidigt som befolkningen i arbetsför ålder minskar av demografiska skäl, är det ett matematiskt faktum att sysselsättningsgraden ökar. Den andra uppenbara förklaringen är att andelen privata och offentliga tjänster i produktionen ökar från år till år, och tjänsterna är ju arbetskraftsintensiva. Det minskade arbetskraftsbehovet inom industrin och primärproduktionen räcker alltså inte till för att kompensera servicebranschernas behov av extra arbetskraft.
Å andra sidan är det inte heller någon naturlag att man inte kraftigt skulle kunna höja produktiviteten inom tjänsterna. Med andra ord åstadkomma tjänsteproduktion med mindre arbetskraft. Att en del av sakkunnigarbetet och det assisterande arbetet kan överföras till applikationer med artificiell intelligens är också en kittlande och delvis också skrämmande framtidsbild. Redan nu kan kodarnas arbete i allt större utsträckning utföras med artificiell intelligens.
Det är alltså inte någon utopi att produktionen kan öka utan att sysselsättningen ökar. Det är ju källan till den ökning av det förmögenhet och den välfärd som vi hittills har samlat på oss. Sen får man lov att börja fundera över vad man ska göra om behovet av arbetskraft minskar kraftigt. Vad gör de människor som blir sysslolösa, och hur fördelas frukterna av den ekonomiska tillväxten? Det är sant att det inom vård- och omsorgsarbetet kommer att behövas människor ännu under en lång tid, men inom många andra servicebranscher kan behovet minska snabbt – precis som ChatGPT:s ankomst överraskade med sin snabbhet och förmåga.
Hittills har vi bara dryftat etiska frågor som gäller den ökande användningen av artificiell intelligens. När börjar vi fundera över de Maslowska följder som sammanhänger med människans grundläggande existens?
Elina Pylkkänen, understatssekreterare