Hoppa till innehåll
Statsrådet och ministerierna
Media

Finansminister Matti Vanhanens tal vid forumet för barnets rättigheter

Finansministeriet
13.11.2020 10.40
Tal

Finansminister Matti Vanhanens tal vid forumet ÄÄNI2020 den 13 november.

Bästa unga, kommundirektörer och beslutsfattare från Tavastehus samt andra som främjar barnets rättigheter.

Ni unga i Tavastehus är ”privilegierade” på ett positivt sätt. Tavastehus stad agerar klokt när beslutsfattarna förbundit sig att ta reda på barns och ungas åsikter i samband med beredningen av  budgetar och andra beslut. Det vore önskvärt att så många kommuner och städer som möjligt agerade på samma sätt. 

Så ni beslutsfattare och kommundirektörer som ännu inte påbörjat detta; agera på ett annat sätt, följ Tavastehus modell och ta del av UNICEF:s anvisningar till barnvänliga kommuner.

Genom att ta i beaktande barns och ungas åsikter kan man få till stånd bättre beslut. Barn och unga är absolut de bästa experterna till exempel med tanke på skolans vardag och erfarenheterna av välbefinnandet i skolan. 

Alla förslag kan naturligtvis inte alltid genomföras – men det är också fallet med de vuxnas förslag. Finansministeriet jag leder är känt för att använda ”rödpennan”. Vi påminner om att skattemedlen är begränsade och att utgiftsobjekt måste prioriteras. 

I fråga om beslut som gäller barns och ungas välfärd är det nödvändigt att på förhand utreda parternas erfarenheter och beslutens konsekvenser för barnen. På så sätt kan anslagen användas effektivt och verkningsfullt.  

Bästa åhörare, 

Dagens tema är att agera på ett annat sätt. Hur kan vi främja ett gott liv för barn och familjer genom att göra saker på ett nytt sätt, till skillnad från tidigare, eller till skillnad från vad vi är vana vid? 

Temat är väldigt viktigt.  Ofta när olika samhälleliga problem uppstår, föreslås ökade anslag som en lösning. Mer sällan funderar man först på hur man skulle kunna gå till väga på ett annat sätt och använda befintliga resurser på ett smartare och effektivare sätt. 

Jag ska ge ett exempel på kommunal nivå. Jag är själv fullmäktigeledamot i Nurmijärvi. Barns och ungas välbefinnande i skolan, svårigheterna med inlärningen,  psykisk ohälsa och familjers problem tas ofta upp. Jag har märkt att man nästan alltid föreslår anställning av någon ny yrkesperson, och ofta i anslutning till skolan. 

Samma fenomen upprepas också på statlig nivå. Alla är överens om att målet är att minska ojämlikheten mellan barn och unga, att skapa goda uppväxtförhållanden och lika möjligheter. Lösningen är oftast att öka anslagen och anställa nya yrkesmänniskor. 

Läroanstalterna har redan cirka 50 000 experter inom fostran, dvs. lärare. Skolorna behöver absolut elevvård och mångsidigt kunnande, men en kontinuerlig ökning av personalen kan inte vara den enda lösningen på bättre stöd för barn och unga.

Med nuvarande resurser och ett intensivare samarbete mellan yrkesmänniskor samt ny slags kompetens och ledning av välfärden kan man uppnå bättre resultat.

Staten måste balansera utgifterna och inkomsterna så att vi inte belastar kommande generationer med överflödig skuld. Därför bör vi agera på nya och effektivare sätt så att olika yrkesmänniskor utan förvaltningsgränser kan arbeta för barnets och den unga personens bästa och beakta även familjens förhållanden

Jag är nöjd med det arbete som Stiftelsen för självständighetsjubileets barnfond ITLA har utfört för att främja samarbetskompetensen hos yrkespersoner som arbetar med barn och unga. Ni har till exempel tränat tusentals yrkesmänniskor, enligt Föra barnen på tal -verksamhetsmodellen där yrkesmänniskorna samlas kring barnets ärende och söker smidiga lösningar.  Denna verksamhetsmodell är säkert redan bekant i många kommuner och den är verifierbart effektiv.

Bästa unga och vuxna beslutsfattare,

Min slutledning är att ett välmående barn lär sig och växer och behöver ”hela byn” för det, dvs. ett närsamfund som består av föräldrar, grannar, yrkesmänniskor, organisationer och församlingar. 

Staten måste naturligtvis också ordna det egna boet så att vi inte försvårar kommunernas verksamhet genom alltför strikta gränser mellan ministerierna. Den nationella barnstrategi som bereds av en parlamentarisk kommitté är snart färdig.  

Den barnstrategi som baserar sig på FN:s konvention om barnets rättigheter behövs för att sammanföra alla ministeriers åtgärder till stöd för ett gott liv för barn och unga. Strategin syftar också till att öka kontinuiteten över regeringsperioderna. Kommunerna och de framtida välfärdsområden som ansvarar för social- och hälsovårdstjänsterna från och med ingången av 2023, ska också inkluderas i de gemensamma målen för främjande av barnets rättigheter.  

I fortsättningen är det absolut nödvändigt att kommunerna som ansvarar för bildningstjänsterna, välfärdsområden som ansvarar för social- och hälsovårdstjänsterna och staten som finansierar och styr dessa båda agerar tillsammans på ett barn- och familjeorienterat sätt. Detta ligger i både skattebetalarnas, de nuvarande barnens och ungdomarnas, och de kommande generationernas intresse. 

Samarbetet kräver ännu bättre informationsledning än tidigare. Finansministeriet bereder som bäst verktyg för bättre uppföljning av anslagen till barn och unga och av de välfärdsresultat och effekter som dessa har gett upphov till. Vi kommer att genomföra pilotförsök med barnbudgetering i statsbudgetarna för 2022 och erbjuda motsvarande stöd också för uppföljningen av kommunernas ekonomi. 

Dessutom stärker vi finansministeriets kunnande i prognostiseringen av kostnadseffektiviteten av olika utvecklingsprojekt och reformer. Det betyder att kostnaderna, dvs. de pengar som investeras i reformen, får så goda effekter som möjligt, dvs. förväntade resultat. För detta behövs naturligtvis forskningsrön. 

Det finns många möjligheter att bromsa kostnadsökningen både inom den kommunala och inom den statliga ekonomin genom att agera annorlunda, smartare och att sprida verksamhetsmodeller som visat sig vara effektiva på basis av undersökningar. Inom social- och hälsovårdstjänsterna förbereder man sig som bäst på detta arbete.  

Det kan dock behövas inledande satsningar av engångskaraktär för att förnya verksamheten och agera på något annat sätt, med hjälp av vilka en god spiral börjar fungera. Ett gott exempel på detta är servicen för tidigt stöd för familjer, som måste stärkas för att minska behovet av barnskydd. Detta möjliggörs av såväl nya effektivitetsinvesteringsprojekt som regeringens satsningar, såsom programmet för utveckling av tjänsterna för barn och familjer.  

Jag önskar er ett givande forum och ser fram emot nya kreativa idéer för att främja barnets rättigheter och ett gott liv för barnen!

Finanspolitiken Matti Vanhanen
Tillbaka till toppen