Hoppa till innehåll

Pasi Moisio: Medlemmarna i den parlamentariska kommittén för social trygghet har gemensamma åsikter om problemen med den sociala tryggheten

social- och hälsovårdsministeriet
Utgivningsdatum 20.5.2020 9.43
Kolumn
Pasi Moisio

Den kommitté som bereder reformen av den sociala tryggheten har inlett sitt arbete med att kartlägga problemen med den sociala tryggheten. De parlamentariska ledamöterna i kommittén har lämnat in sina preliminära synpunkter på de centrala problemen med den sociala tryggheten, problem som kommittén ska söka lösningar på. Än så länge försöker vi alltså inte lösa problemen, utan definiera de problem som ska lösas.

Medlemmarna i kommittén har olika åsikter och prioriteringar i fråga om de centrala problemen med den sociala tryggheten, men vissa helheter lyfts tydligt fram. Kartläggningen och bearbetningen av problemen fortsätter under maj månad som distansarbete mellan kommitténs medlemmar och permanenta sakkunniga. Avsikten är att ta fram material som underlag för diskussionen på kommitténs nästa möte i juni.

Det finns samstämmiga uppfattningar om många problem på allmän nivå. De har också tagits upp i den samhälleliga debatten och i TOIMI-projektet för en totalreform av grundskyddet. Kommitténs arbete inleds just utifrån de gemensamma riktlinjer om grunderna och utgångspunkterna för reformen av den sociala tryggheten som nåddes i TOIMI-projektet.

Enligt de preliminära synpunkterna från de parlamentariska ledamöterna i kommittén finns det väsentliga problem med den sociala tryggheten åtminstone i följande avseenden:

  • Den sociala trygghetens komplexitet och svårtolkade byråkrati: de otaliga och motstridiga förmånerna, begreppen och bestämningsgrunderna och deras oförenlighet med klientens livssituation gör det svårt att uppfatta, ansöka om och förutse den sociala tryggheten.
  • Samordningen av den sociala tryggheten med arbete, företagande och föränderliga livssituationer: den sociala tryggheten är inte flexibel eller förutsägbar när arbets- och livssituationen ändras, och byråkrati- och flitfällorna för den sociala tryggheten försvagar de ekonomiska incitamenten för arbete. 
  • Utkomststödets och bostadsbidragets ställning inom den sociala tryggheten: utkomststödet har blivit en permanent komplettering av grundskyddet och bostadsbidraget och dessutom är bostadsbidragen och bostadspolitiken åtskilda och stöder inte varandra. 
  • Tjänster åtskilda från förmånerna: det råder brist på sysselsättningstjänster och social- och hälsovårdstjänster och tjänsterna tillgängliga vid fel tidpunkt och dåligt inriktade på förmånstagare som behöver dem.

De problem som ska lösas inom den sociala tryggheten måste i initialskedet oundvikligen hanteras på en mycket allmän nivå. Den första uppgiften för kommitténs sektioner och experter är att hjälpa kommittén att konkretisera de problem som behöver lösas, det vill säga att klargöra exakt vad som är problemet med den nuvarande sociala tryggheten. Konkretiseringen av problemen räcker flera månader, om inte år. Kommittémedlemmarna måste nå ett tillräckligt samförstånd om vad som är problemet med den nuvarande sociala tryggheten, så att reformen kan gå vidare till att granska lösningsalternativen.

Kommitténs sektioner och permanenta experter har en central roll när det gäller att stödja de parlamentariska ledamöterna med att nå samförstånd i reformens olika skeden. Arbetet omspänner allt från att definiera de problem som ska lösas till att bygga upp en lägesbild och till att slutligen utarbeta och genomföra en färdplan för reformen.

Pasi Moisio, ordförande för kommittén för social trygghet

Medlemmarna i kommittén för social trygghet är riksdagsledamöter från alla riksdagsgrupper. Kommittén har också permanenta experter. Kommitténs arbete stöds av fem sektioner: sektionen för sysselsättning och kompetens, sektionen för arbete och funktionsförmåga, sektionen för boende, förvaltningssektionen och sektionen för forskning och utvärdering.