Det nya internationella avtalet främjar öppenheten i patentsystemet

Vid Världsorganisationen för den intellektuella äganderättens (Wipo) diplomatiska konferens i Genève godkändes ett nytt fördrag. Syftet med att ta fram ett internationellt fördrag om skyldigheten att lämna uppgifter om genetiska resurser är att förbättra effektiviteten, transparensen och kvaliteten hos de delar av patentsystemet som behandlar genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser.

Tillämpningsområdet för skyldigheten att lämna uppgifter är begränsat till patentansökningar. Detta inverkar inte på uppfinningens patenterbarhet, utan ger snarare patentmyndigheterna information om uppfinningen. Genom de informationssystem som avses i fördraget strävar man dessutom efter att förhindra att patent beviljas på felaktiga grunder för uppfinningar som inte är nya eller innovativa när det gäller genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör genetiska resurser. Fördraget främjar en hållbar användning av genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap över hela världen.

Inom Wipo har förhandlingar förts om ett internationellt fördrag om immateriella rättigheter, genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser i mer än 20 år. Wipos generalförsamling beslutade 2022 att kalla till en diplomatkonferens för att ingå ett fördrag under 2024.

Fördraget har framför allt betydelse för urfolken, som omfattar upp till 600 miljoner människor i världen. I konventionen försäkras på globalt plan urfolkens roll i anmälningsskyldigheten i patentansökningar och den internationella utvecklingen av urfolksrättigheterna genom att hänvisa till FN:s deklaration om urfolkens rättigheter från 2007.Europeiska unionen och EU-länderna har antagit FN:s urfolksdeklaration.

Fördraget skapar dock inga nya kollektiva immateriella rättigheter för urfolken. Innehållet i fördraget som gäller skyldigheten att lämna uppgifter handlar således om en teknisk skyldighet som ökar transparensen och syftar till att komplettera de samlade fördrag som utarbetats för att skydda genetiska resurser och traditionell kunskap.

Fördragets innehåll

Tillämpningsområdet för skyldigheten att lämna uppgifter enligt fördraget är begränsat till patentansökningar. Detta kräver under vissa förutsättningar att den som ansöker om patent i sin patentansökan ska ange från vilket land den genetiska resursen härstammar i sitt naturtillstånd (in situ). Fördraget omfattar inte digital sekvensinformation. Om den genetiska resursens ursprungsland inte är känt, ska patentsökanden uppge varifrån uppgiften kommer (t.ex. en genbank, databas eller en bok). Dessutom ska patentsökanden ange från vilket urfolk eller vilket lokalt samhälle den traditionella kunskapen som rör en genetisk resurs har erhållits. Om kunskapen inte har erhållits från ett urfolk eller ett lokalt samhälle, ska patentsökanden ange den källa från vilken den traditionella kunskapen om en genetisk resurs härstammar.  

Skyldigheten att lämna uppgifter bidrar till att genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap som innehas av olika stater samt urfolk och lokala samhällen beaktas som en del av patentsystemen. 

Skyldigheten gäller framför allt företag som utvecklar bioteknologiska uppfinningar. I EU-länderna finns betydande företag inom bioteknikbranschen. År 2022 var Frankrike, Spanien, Tyskland och Italien samt även Finland bland de tio bästa länderna i världsstatistiken när det gäller antalet patent inom bioteknologbranschen. 

Skyldigheten enligt fördraget kan få konsekvenser för användningen av samisk traditionell kunskap. Samerna kan ha traditionell kunskap som rör genetiska resurser till exempel om växters medicinska eller hälsofrämjande egenskaper. Även samisk traditionell kunskap ska anges i patentansökningarna, om villkoren för skyldigheten att lämna uppgifter uppfylls. Skyldigheten ökar medvetenheten om genetiska resurser och om användningen av dem och främjar därigenom också bevarandet av traditionell kunskap om genetiska resurser. Fördraget har således konsekvenser även för bevarandet av traditioner inom samekulturen.

Finland representerades vid konferensen av ambassadör Heidi Schroderus-Fox från Finlands ständiga representation i Genève, regeringsrådet Anna Vuopala från undervisnings- och kulturministeriet, specialsakkunnig Stiina Löytömäki från arbets- och näringsministeriet, ledande forskningsingenjör Hetti Palonen från Patent- och registerstyrelsen, ambassadrådet Anna Vitie, första ambassadsekreterare Juuso Moisander och första ambassadsekreterare Jussi Nummelin från Finlands ständiga representation i Genève.

I delegationen deltog dessutom i egenskap av experter Jukka Liedes, ordförande Pirita Näkkäläjärvi, juristsekreterare Kalle Varis och sekreterare för internationella ärenden Inka Saara Arttijeff från Sametinget.

Läs mer på webben

Texten till det internationella fördraget

Diplomatic Conference on Genetic Resources and Associated Traditional Knowledge