Europa- och ägarstyrningsminister Joakim Strands tal vid ambassadörsmötet den 27 augusti 2024

Europa- och ägarstyrningsminister Joakim Strands talade vid ambassadörsmötet i Helsingfors den 27 augusti 2024. Det talade ordet gäller.

Ärade ambassadörer, bästa åhörare och Finlands representanter i världen! 

Vi lever i svåra tider, såväl i världen som i Finland. 

Vi har haft ett par viktiga val i år och flera är på kommande i höst. Senast var det EU-valet i juni och i november blir det val på andra sidan Atlanten. 

EU inleder sin nya verksamhetsperiod under exceptionellt utmanande förhållanden. 
Rysslands illegala anfallskrig mot Ukraina pågår för tredje året. Finlands orubbliga stöd till Ukraina är en självklarhet, men vi måste också se till att stödet till Ukraina förblir EU:s viktigaste prioritering. Det handlar om hela Europas säkerhet och framtid. 

Samtidigt skärps hela tiden stormaktskampen, i synnerhet mellan USA och Kina. EU måste klara sig bättre i den globala konkurrensen om investeringar, om kompetent arbetskraft, råvaror och om den ledande rollen i den tekniska utvecklingen. Vi måste frigöra oss från skadliga beroendeförhållanden och diversifiera våra leveranskedjor. Arbetet för ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet är viktigare än någonsin. 

Bästa åhörare!

Utgångspunkten för Finlands EU-politik har alltid varit idén om att ett starkt och sammanhållet EU gynnar Finland. När det går bra för EU går det bra för oss. I dag behövs ett starkt och sammanhållet EU mer än någonsin, inte bara en ekonomiskt, men också politiskt stark geopolitisk aktör. 

Samtidigt är det klart att vi aktivt måste vara med och påverka EU:s verksamhet och utveckling. EU:s bestämmelser påverkar på ett avgörande sätt såväl våra företags förutsättningar som våra medborgares välfärd, säkerhet, rättigheter och möjligheter. Vi måste driva Finlands egna målsättningar och prioriteringar på EU:s agenda än mer målmedvetet. 

När det gäller EU-påverkan är det viktigt att agera lösningsorienterat, pragmatiskt, i rätt tid och samstämmigt. Vi utgår från vårt nationella perspektiv, men det är viktigt att agera konstruktivt och bevara flexibiliteten i de nationella ståndpunkterna. Genom att vara en del av lösningen kan vi bäst främja de frågor som är viktiga för oss. Vi måste visa att vi håller nycklarna till lösningen på de utmaningar som hela EU står inför, från klimatförändringar till geopolitisk turbulens och försörjningsberedskap. 

I det stora hela stämmer våra nationella intressen ofta långt överens med det allmänna europeiska intresset. 

Allt som oftast lönar det sig att svara ”yes, but” i stället för ”no”. 

Det allra viktigaste är vältajmat, energiskt och proaktivt påverkansarbete. Det är viktigt att Finland har samstämmiga nationella budskap som aktivt förs fram på alla nivåer och i alla forum. Såväl i EU som i resten av världen. 

I detta arbete spelar också ni, bästa ambassadörer, en viktig roll. 

För att kunna påverka behöver man vänner i andra EU-länder. Vi ska fördomsfritt söka likasinnade länder i hela EU. Vem vi samarbetar med beror på den aktuella frågan. Allianser kan också utvecklas över tid. 

Bästa åhörare!

Finlands viktigaste mål för EU-politiken under den nya perioden fastställdes redan i januari. Dessa är 1) att stärka Europas strategiska konkurrenskraft, 2) att förbättra den övergripande säkerheten och 3) att främja omställningen till ren energi, bioekonomi och cirkulär ekonomi. 

Utifrån våra mål har vi aktivt och framgångsrikt påverkat EU:s strategiska agenda, som godkändes av Europeiska rådet i juni, och kommissionens nya program, vars huvuddrag presenterades av kommissionens ordförande von der Leyen i juli. Dessa EU-riktlinjer på strategisk nivå motsvarar i hög grad Finlands mål. Vi måste emellertid fortsätta vårt aktiva påverkansarbete för att våra mål också ska konkretiseras i själva genomförandet. 

I detta arbete spelar vi alla en viktig roll, både politikerna och tjänstemännen. 

Följande stora mål för vårt påverkansarbete är den fleråriga budgetramen för 2028–2034, som också den ska stödja genomförandet av våra prioriteringar. Kommissionen lämnar sitt följande budgetramsförslag i juni 2025. Finlands första preliminära ståndpunkter fastställdes i våras. Även här hör vi till föregångarna bland medlemsländerna. 

Finland kommer än en gång att höra till nettobetalarna. Utgångspunkten i Finlands proaktiva påverkansarbete är att ramnivån ska hållas på en skälig nivå. Vår ståndpunkt möjliggör emellertid vid behov tilläggssatsningar på områden som är centrala för oss, i synnerhet stödet till Ukraina och stärkandet av den övergripande säkerheten, inklusive förbättrandet av säkerheten vid den yttre gränsen. 

Bästa åhörare!

Som jag konstaterade tidigare är Finlands stöd för Ukraina orubbligt. Det är en självklarhet för oss finländare. 

Det är av största vikt att vi bevarar EU:s enighet i fråga om stödet till Ukraina. Finland och EU har lovat fortsätta stödja Ukraina politiskt, ekonomiskt och militärt så länge det behövs. När Rysslands anfallskrig drar ut på tiden och andra kriser, till exempel situationen i Mellanöstern, kräver vår uppmärksamhet, finns det en risk att diskussionerna om stödet blir allt svårare och långsammare. Vi har emellertid inte råd med minsta tvekan. Stödet till Ukraina är en existentiell fråga för Finland och Europa. Ukrainarna kämpar för oss alla. 

EU:s militära och ekonomiska stöd till Ukraina bör stärkas ytterligare. När vintern närmar sig är det särskilt viktigt att stödja den ukrainska energisektorn. Ryssland har fortsatt genomföra omfattande attacker mot civila mål i Ukraina. Skadorna i synnerhet mot energisektorn är vittgående. Vi finländare vet vad en kall vinter innebär. 

Stödet måste fortsätta också så att vi utökar sanktionerna och förhindrar kringgående av dem. Ryssland måste ställas till svars för den förstörelse landet orsakar. Avkastningen av ryska centralbankens medel som beslagtagits i EU har redan anvisats till att stödja Ukraina. Den första posten på 1,5 miljarder euro betalades till Ukraina redan i juli. För närvarande planerar vi – tillsammans med G7-länderna – hur avkastningen ska utnyttjas för att få ihop ett lån på 50 miljarder euro till Ukraina. 

Även här är det viktigt att göra snabba framsteg.

För att möjliggöra ett långvarigt stöd till Ukraina och för att Europa ska kunna ta ett större ansvar för sin egen säkerhet måste man också satsa på att fördjupa försvarssamarbetet och stärka förutsättningarna för den europeiska försvarsindustrin och dess produktion. Detta ligger i högsta grad i Finlands intresse och främjar också den transatlantiska säkerheten.

I EU har Finland också framgångsrikt främjat ett mer övergripande säkerhetstänkande, beredskap inför olika kriser och det finländska konceptet för försörjningsberedskap. President Niinistös kommande rapport skapar till denna del en grund för det fortsatta arbetet på EU-nivå. Det här har varit Finlands eget initiativ, och vårt förslag om en beredskapsunion som bygger på övergripande säkerhet (preparedness union) ingår nu i kommissionsordförandens riktlinjer. Det är fråga om ett nytt politikområde, vars grund kommer att kräva en hel del diskussion. Även i fortsättningen gäller det att målmedvetet söka stöd och förståelse för det övergripande beredskapstänkandet i andra medlemsstater. Vi måste också hitta sätt att motivera medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att stärka beredskapen. Det som är självklart för oss innebär ett helt nytt sätt att tänka för merparten av medlemsstaterna.

Stärkandet av den övergripande säkerheten har också samband med vår situation vid östgränsen. Varje medlemsstat måste se till att deras yttre gränser är säkra under alla omständigheter, också med tanke på deras betydelse som EU:s gemensamma yttre gränser. Kommissionen har visat stor förståelse för det säkerhetshot som instrumentaliserad inresa (instrumentalised entry) utgör mot Finland. Vi fortsätter vårt nära samarbete med kommissionen för att hitta lösningar på EU-nivå och för att få ekonomiskt stöd. Situationen när det gäller Ryssland är exceptionell, den kommer att pågå under en lång tid och få betydande konsekvenser. Det är helt klart att man i nästa budgetram måste reagera på det högst ovanliga läget vid vår östra gräns. Det här gäller såväl säkerheten vid de yttre gränserna och den militära rörligheten som förändringarna i den socioekonomiska situationen i våra östra gränsområden.

Här behöver vi stöd från EU. Samtidigt är det bra att komma ihåg att vi inte är ett så kallat sammanhållningsland. Därför måste vi överväga stödformerna noggrant. Det är fråga om Finlands och EU:s säkerhet, där gränsen på 1 300 kilometer med Ryssland utgör den avgörande faktorn.

I det rådande geopolitiska läget är utvidgningen av EU en alltmer integrerad del av arbetet med att förbättra Europas säkerhet. Framtiden för Ukraina, Moldavien och länderna på västra Balkan är i Europa. I juni inleddes historiska förhandlingar om EU-medlemskap med Ukraina och Moldavien. Men vägen till fullt medlemskap är ännu lång. EU-medlemskapet är ett långsiktigt strategiskt val för kandidatländerna. Det kräver politisk vilja och ett varaktigt engagemang för konkreta och hållbara reformer och för unionens gemensamma värderingar och riktlinjer. Det går inte att kompromissa om kriterierna för EU-medlemskap, såsom en fungerande rättsstat, stabila demokratiska institutioner och en effektiv bekämpning av korruption. En utvidgning som baserar sig på kandidatländernas egna meriter stärker Europas säkerhet och globala ställning och skapar nya möjligheter för ekonomisk tillväxt och medborgarnas välfärd i hela Europa.

Kära åhörare!

I höst kommer vi inte bara att tala om utmaningar utan också om EU:s strategiska konkurrenskraft.

Diskussionen om EU:s långsiktiga konkurrenskraft och utvecklingen av den inre marknaden kommer alltså att fortsätta. Italiens tidigare premiärminister Mario Draghi utarbetar för närvarande en rapport om EU:s konkurrenskraft, som kommer att ligga till grund för diskussionerna framöver.

Kommissionens ordförande von der Leyens politiska riktlinjer innehåller ett starkt budskap om att stärka konkurrenskraften och många andra prioriteringar som är viktiga för oss. Dessa handlar till exempel om att luckra upp regleringen, betona forskning och innovation, påskynda privata investeringar genom kapitalmarknadsunionen och inta ett pragmatiskt förhållningssätt för att fortsätta omställningen till ren energi som ett led i stärkandet av konkurrenskraften.

I riktlinjerna betonas dock de industripolitiska målen i förhållande till utvecklingen av den inre marknaden. Det talas om ett nytt förhållningssätt till konkurrenspolitiken som i praktiken handlar om att se över EU:s konkurrenslagstiftning i enlighet med Tysklands och Frankrikes långsiktiga ambitioner, vilket ger anledning till stor oro.

Alla talar i dag om EU:s strategiska konkurrenskraft, och medlemsstaterna är relativt eniga om att det är en viktig prioritet att förbättra den. Det förekommer dock varierande åsikter om vilka metoder som behövs.

För Finland är det klart att varje medlemsstat även i fortsättningen måste bära ansvar för sina egna offentliga finanser. EU:s långsiktiga konkurrenskraft måste bygga på unionens egna styrkor, framför allt på en inre marknad som baserar sig på fri rörlighet. Tillsammans med ett stort antal likasinnade länder har vi efterlyst en ny övergripande strategi för den inre marknaden i stället för att bara fokusera på industripolitik. Målet att ha en sådan horisontell strategi klar till sommaren 2025 togs också upp i Europeiska rådets slutsatser i april.

Finland har betonat vikten av att säkerställa jämlika verksamhetsförutsättningar. De möjligheter till flexibilitet i fråga om statligt stöd som under senaste åren tillämpats har lett till orättvis konkurrens mellan medlemsstaterna. Genom statligt stöd lyfts nödvändigtvis inte de bästa innovationerna och produkterna fram som vinnare. De verkliga vinnarna, som också klarar sig i den globala konkurrensen, kan endast hittas genom öppen och rättvis konkurrens. För att kunna utveckla en verklig konkurrenskraft krävs det marknadsmässiga lösningar. Det här är önskvärt inte bara ur Europas utan också ur Finlands synvinkel, eftersom vi klarar oss bra i denna slags konkurrens.

Finland anser att det är viktigt att man i den kommande budgetramen avsätter mer finansiering för att stärka den strategiska konkurrenskraften i Europa. Kommissionens ordförande von der Leyen föreslår att det inrättas en ny konkurrenskraftsfond som är kopplad till strategisk teknik. Finland förhåller sig kritiskt till nya finansieringsinstrument. I EU:s budgetram ingår redan flera program som stöder konkurrenskraft, investeringar och FoUI-verksamhet, såsom Horisont Europa och InvestEU.

De instrument som redan finns bör samordnas för att göra EU-finansieringen mer effektiv och de kan också utvidgas avsevärt.

För Finland är det viktigt att FoUI-finansieringen även framöver baserar sig på öppen konkurrens och hög kvalitet, inte på kvoter eller regionala kriterier.

Vi måste göra de rätta strategiska prioriteringarna och komma överens om kriterierna tillsammans. EU-finansieringen ska användas för genuint nyskapande och moderniserande verksamhet, till exempel för omställningen till ren energi. Detta är viktigt också när vi tänker på självförsörjningen och säkerheten.

Finland är ett av de första länderna som har understött  kommissionens förslag att minska nettoutsläppen med 90 procent fram till 2040. Det väsentliga är att omställningen till ren energi görs på ett kostnadseffektivt och teknikneutralt sätt. Vi måste skapa en stabil och förutsägbar verksamhetsmiljö som uppmuntrar företag att investera i nya innovationer och  tekniklösningar. Vi måste skapa tillväxt och hållbara lösningar bland annat inom bioekonomi, cirkulär ekonomi och digitalisering.

Samtidigt som EU stärker självförsörjningsgraden och bryter skadliga beroenden måste unionen också i fortsättningen vara öppen för handel och investeringar. Unionen måste kunna skapa varierande leveranskedjor, komma in på nya marknader och få till stånd handelsavtal snabbare. Det är en realistisk tanke att framtida handelsavtal fokuserar mer på själva handeln. Då är det också lättare att ro dem i land. Det väsentliga är dock att det inte ligger i Finlands eller Europas intresse att vända sig inåt.

Kära kollegor!

Rättsstatsprincipen är ett ständigt återkommande tema inom EU-politiken. Och diskussionen kring den kommer att fortsätta.

I rättsstatsfrågor kommer Finland att fortsätta på sin långsiktiga linje och främja rättsstatsprincipen och bekämpningen av korruption i EU.

I samband med att Polens nya regering inledde arbetet i december i fjol sågs en positiv utvecklingstrend som ledde till att förfarandet mot Polen, vilket baserar sig på artikel 7 i EU-fördraget, avslutades i maj 2024. Polen är en viktig partner för Finland i flera frågor. Det är utmärkt att landet nu går i rätt riktning också i rättsstatsfrågor och målmedvetet strävar efter att avhjälpa bristerna i rättsstatsutvecklingen. Uppföljningen av rättsstatsutvecklingen i Polen sker i framtiden på samma sätt som uppföljningen av rättsstatsläget i alla andra medlemsländer, det vill säga med hjälp av kommissionens årliga rapport om rättsstatsprincipen.

Förfarandet mot Ungern enligt artikel 7 handlar i vidare bemärkelse om respekt för unionens värden. Läget i Ungern diskuterades senast i rådet i juni strax före Ungerns ordförandeskap. Det som fortfarande orsakar stor oro är bland annat hur Ungern bekämpar korruption och tryggar civilsamhällesorganisationernas verksamhetsförutsättningar, mediefriheten och pluralismen, den akademiska friheten och de sexuella minoriteternas och könsminoriteternas rättigheter.

Premiärminister Orbáns agerande under det ungerska ordförandeskapet driver samtidigt landet mot en allt tydligare konfrontation med unionens värden och intressen och de gemensamt överenskomna målen och verksamhetsprinciperna. Situationen är mycket exceptionell. 

Ett land som är ordförande i rådet agerar på ett sätt som försvagar unionens styrka och undergräver dess samstämmighet i de internationella förbindelserna. Såväl medlemsländernas som EU-institutionernas politiska budskap till Ungern har varit väldigt entydiga och samstämmiga. Förhoppningsvis ger dessa budskap anledning till djupare eftertanke också i Budapest. En konfrontation med unionen och de övriga medlemsländerna tjänar inte Ungerns intressen som ordförandeland, inte heller Ungerns intressen som ett medlemsland på lång sikt. 

Demokrati, rättsstatsprincipen och de grundläggande fri- och rättigheterna är inte självklarheter ens i Europa. Vi måste arbeta kontinuerligt för att försvara och främja dem. Kommissionen har stort ansvar i detta arbete, men även rådet ska följa den europeiska rättsstatsutvecklingen noggrant. Vi behöver en öppen och konstruktiv dialog. Nyheterna om korruption, mediefrihet och civilsamhällesorganisationers verksamhetsförutsättningar i Slovakien är också oroväckande. Bulgarien har just antagit en ny lag som förbjuder ”LGBTQ-propaganda” i skolorna, vilket också ger anledning till oro.

Det finns alltså många frågor som måste främjas och tas itu med.

Omfattande rättsstatsreformer står i centrum även inom utvidgningspolitiken. Rättsstatsläget, bekämpningen av korruption och förvaltningens kapacitet är frågor som kräver stora satsningar av vissa EU-kandidatländer. 

Förhandlingarnas framskridande bestäms av förhandlingsklustret om grundläggande principer (fundamentals) som öppnas först och stängs sist. Det omfattar bland annat kapitel om rättsväsendet och grundläggande rättigheter samt offentlig upphandling. 

Att följa rättsstatsprincipen handlar inte enbart om deklarativa formuleringar. På den mest konkreta nivån handlar det bland annat om att tillägna sig regler för offentlig upphandling, vidta åtgärder mot korruption och trygga ett oberoende rättsväsende.

Det gäller såväl att skapa ett rättvist europeiskt företagsklimat som att se till att EU:s gemensamma medel används på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt.

Finlands insats för EU:s gällande fleråriga budgetram (2021–2027) syns särskilt i villkorlighetsförordningen för att skydda EU:s budget mot de risker som rättsstatsbristerna medför. Det är bra att kommissionen rakryggat börjat tillämpa villkorlighetsförordningen. Kommissionen har främjat starkt villkorstänkande också när det gäller att genomföra EU-förordningen med gemensamma bestämmelser för flera EU-fonder (CPR) och faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF).

Ekonomiska villkor har visat sig vara det effektivaste incitamentet för att avhjälpa rättsstatsbrister. I den nya budgetramen måste EU-finansieringen närmare kopplas samman med sådana frågor som respekten för rättsstatsprincipen, åtgärderna mot missbruk av medel och bekämpningen av korruption. På samma gång är det dock också deprimerande att genom ekonomiska villkor tvinga vissa medlemsländer att agera i enlighet med våra gemensamma värden.

Kära kollegor!

Vi har alltså många utmaningar framför oss, men förhoppningsvis också många ljusglimtar. Låt oss jobba framåt tillsammans, och inte glömma framtiden framför oss.

Jag vet att vi alla har förutsättningar för det och att vi stolt representerar Finland både i Europa och ute i världen.

Tack!