Landprogrammen inom utvecklingssamarbetet har bidragit till bättre resultat och långsiktighet inom Finlands bilaterala samarbete

Trots att den globala verksamhetsmiljön blir allt mer instabil har de landprogram som Finland deltar i gett goda resultat. I en färsk rapport analyseras resultaten av tio landprogram som Finland deltog i under åren 2021–2024.

Instabiliteten har ökat på global nivå under de senaste åren. Finlands långvariga partnerländer har drabbats av olika kriser och det bilaterala samarbetet har ofta skett under stora förändringar och instabila förhållanden, till exempel covid-19-pandemin, konflikter och maktskiften. Samarbetet har också påverkats av de politiska besluten i Finland, de nya prioriteringarna och nedskärningarna i anslagen för utvecklingssamarbetet. Trots omvälvningarna har landprogrammen gett goda resultat.

Genom metaanalysen av Finlands bilaterala landprogram beskrivs hurdana förhållanden samarbetet skett i, hur verksamheten har anpassats till förändringar, hurdana resultat programmen gett och fördelarna med att programmen genomförts genom större helheter i stället för enskilda projekt. De landprogram som granskades fanns i Afghanistan, Etiopien, Kenya, Moçambique, Mayanmar, Nepal, Palestina, Somalien, Tanzania och Ukraina.

Förändringarna i verksamhetsmiljön kräver framsyn och anpassning

Den viktigaste slutledningen i rapporten är att det bilaterala samarbetet är effektfullt. I en verksamhetsmiljö som förändras snabbt måste landprogrammen dock kunna anpassas enligt förändrade förhållanden och behov. I rapporten rekommenderas det att handlingarna och processerna för landprogrammen ska standardiseras och förenklas. I synnerhet i sårbara verksamhetsmiljöer behövs det dessutom mer flexibilitet.

Med tanke på att utvecklingen ska ge hållbara resultat i en värld som förändras snabbt och som är svår att förutspå blir framsynen allt viktigare. Enligt rekommendationen i rapporten borde man som en del av planeringen och genomförandet av utvecklingssamarbetet också utarbeta framtidsscenarier. Det vore särskilt viktigt att granska partnerländernas anpassningsförmåga vid olika plötsliga förändringar.

De nedskärningar i anslagen för utvecklingssamarbete som gjorts den senaste tiden begränsar programmens effekt och äventyrar den ställning och de relationer som man lyckats uppnå i partnerländerna. Det finns också en risk för att utrikesministeriets egen expertis går förlorad.

I framtiden är det viktigaste att trygga de framsteg som man redan gjort. Särskilt i de länder där det inte har planerats några landprogram är det viktigt att planera övergången till andra samarbetsformer grundligt.

De förfaranden för resultatbaserat bilateralt utvecklingssamarbete som fungerar bra borde enligt bedömningen beaktas också inom övriga politikområden vid planering av samarbete, till exempel inom handels-, utrikes- och säkerhetspolitiken.

Resultaten av den gemensamma analysen kan utnyttjas vid planeringen

Resultaten av metaanalysen diskuterades när rapporten presenterades på utrikesministeriet den 12 juni 2024. Understatssekreterare Pasi Hellman som öppnade tillställningen konstaterade att metaanalysen har gjorts under en tid då många förändringar inte bara i partnerländerna och Finland, utan också i den geopolitiska miljön har påverkat utvecklingssamarbetet. Som en följd av de nya politiska prioriteringarna och anpassningsåtgärderna kommer landprogrammen inte att fortsätta i alla de partnerländer som var föremål för analysen. 

– Även om den utvecklingshjälp som Finland gett sina partnerländer under de senaste åren främst varit officiellt bistånd är det bra att komma ihåg att landprogrammen bara är en del av den finansiering som länderna får. De finansiella instrumenten blir allt fler, vilket möjliggör många olika slags utvecklingsåtgärder. Vi strävar efter att stärka synergierna mellan de olika samarbetsformerna, sade Hellman. 

Ilmari Nalbantoglu, direktör för påverkansarbetet i Fingo, förmedlade civilsamhällets syn på Finlands landprogram, och tog särskilt upp frågan om hur samarbetet skulle kunna aktiveras i framtiden.

 – Inom ramen för landprogrammen är det möjligt att öka samarbetet ytterligare mellan olika sektorer och aktörer. Kan till exempel föreningars och företags mångsidiga kunnande utnyttjas bättre vid planeringen och genomförandet av landprogrammen? Och kan man inom landprogrammen utnyttja gränsöverskridande kompetens och verksamhet? I framtiden finns det färre landprogram, men i ungefär hundra länder kommer civilsamhällesorganisationerna att fortsätta arbetet.  

Under de senaste årtiondena har Finnfund aktivt investerat i några av de länder som varit Finlands partners länge.

 – I de här länderna delar vi gärna med oss av vår kunskap och våra investeringserfarenheter för att bidra till utrikesministeriets planering av kommande landprogram och bevara det som man redan åstadkommit i de länder där de bilaterala landprogrammen upphör, sade Juho Uusihakala som är chef för Finnfunds team för utvecklingseffekter.  

Med avvikelse från traditionella bedömningar var denna metaanalys av landprogrammen inkluderande och de regionala avdelningarnas team i programländerna hade en aktiv roll när det gäller både att öka kunskapen och att analysera informationen. Även Finlands utvecklingspartners i de olika länderna hördes under arbetet. Utöver den övergripande rapporten har arbetsgruppen också utarbetat landspecifika rapporter om alla tio landprogram. De landspecifika rapporterna publiceras inom kort.