Utredning av en universalmodell för det inkomstrelaterade utkomstskyddet

Mål och resultat

Pääministeri Orpon hallitusohjelmassa todetaan kyseinen universaalin ansiosidonnaisen työttömyysturvan selvittäminen ja selvityshankkeen aikataulu. Siltä osin kuin selvityksessä käsitellään työttömyyskassoja, siinä huomioidaan myös työmarkkinatuen maksaminen.

Sammandrag

Enligt avsnitt 4.3 Social trygghet som uppmuntrar till arbete i statsminister Orpos regeringsprogram ska regeringen före halvtidsöverläggningen undersöka en universalmodell för det inkomstrelaterade utkomstskyddet.

Utgångspunkter

Enligt 1 kap. 1 § 1 mom. i lagen om arbetslöshetskassor är en arbetslöshetskassa en på grundval av ömsesidig ansvarighet verksam sammanslutning vars medlemmar antingen är löntagare (löntagarkassa) eller företagare (företagarkassa). En arbetslöshetskassa har till syfte att för sina medlemmar anordna förtjänstskydd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) samt härtill anslutna ersättningar för uppehälle. Enligt 1 kap. 2 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa betalas till dem som är försäkrade i en arbetslöshetskassa som avses i lagen om arbetslöshetskassor arbetslöshetsdagpenning i form av inkomstrelaterad dagpenning och till andra i form av grunddagpenning.

Medlemmarna i en arbetslöshetskassa är antingen löntagare eller företagare, och medlemskapet är individuellt, personligt. På grundval av den gällande lagen om arbetslöshetskassor krävs för att bli medlem att personen själv ansöker om medlemskap i arbetslöshetskassan.

Med medlemsavgifterna till en arbetslöshetskassa som försäkrar löntagare finansieras 5,5 procent av utgiften för förtjänstdelen i den inkomstrelaterade dagpenningen och därtill största delen av arbetslöshetskassans omkostnader. Resten av förtjänstdelen i löntagarens inkomstrelaterade dagpenning finansieras med löntagarens och arbetsgivarens lagstadgade arbetslöshetsförsäkringspremier och grunddelen i den inkomstrelaterade dagpenningen finansieras med statliga medel och från 2025 även med medel från hemkommunen till mottagaren av den inkomstrelaterade dagpenningen. Finansieringen av förtjänstdelen som baserar sig på de lagstadgade arbetslöshetsförsäkringspremierna jämnar ut avgiftsbelastningen som föranleds av skillnaderna i den branschspecifika arbetslöshetsrisken.

Med medlemsavgifterna till en arbetslöshetskassa som försäkrar företagare finansieras hela utgiften för förtjänstdelen i företagarens inkomstrelaterade dagpenning, eftersom företagare inte betalar några arbetslöshetsförsäkringspremier. På grund av avsaknad inkomst från arbetslöshetsförsäkringspremier fördelas ansvaret för utgiften för den förtjänstdel som bygger på arbetslöshetsrisken hos de företagare som är medlemmar i en arbetslöshetskassa som försäkrar företagare, med tanke på finansieringen, enbart mellan medlemmarna i arbetslöshetskassan. Å andra sidan ställer en arbetslöshetskassa som försäkrar företagare inte några förutsättningar gällande branschspecifikt medlemskap, vilket i regel möjliggör en mångsidig medlemsbas och en utjämning av arbetslöshetsrisken.

Det att arbetslöshetsförsäkringspremierna för löntagare och arbetsgivare är lagstadgade samt arbetslöshetskassans villkor om individuell ansökan om medlemskap innebär sammantaget att en löntagare som inte ansöker om medlemskap i en arbetslöshetskassa finansierar med den arbetslöshetsförsäkringspremie för löntagare som innehålls på dennes lön systemet med arbetslöshetsdagpenning utan att han eller hon får rätt till inkomstrelaterad dagpenning när sysselsättningen upphör eller minskar. Dessa situationer har dock beaktats i lagstiftningen om finansieringen av arbetslöshetsförmåner. För att en sådan arbetslöshetsförsäkringspremie för löntagare inte ska kanaliseras till finansieringen av utgiften för förtjänstdelen för arbetslöshetskassans medlemmar hänförs de medel som tillväxer på detta sätt enligt 23 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner till Folkpensionsanstalten för finansiering av grunddagpenningen. De lagstadgade arbetslöshetsförsäkringspremierna för löntagare när det gäller löntagare som inte hör till en arbetslöshetskassa minskar med andra ord statens finansieringsansvar för utgiften för grunddagpenningen.

Under tiden lagen om arbetslöshetskassor har varit kraft har medlemskapet i en arbetslöshetskassa och därigenom möjligheten att få arbetslöshetsdagpenning som inkomstrelaterad dagpenning utvidgats att utöver löntagare även gälla företagare. Utöver denna principiellt betydande utvidgning har det efter 1984 inte gjorts sådana ändringar i utkomstskyddets grundläggande förutsättning, medlemskap i en arbetslöshetskassa, som skulle ha utvidgat eller minskat den potentiella gruppen personer som kan få inkomstrelaterad dagpenning. Sådana principiella ändringar gjordes inte heller när man under depressionen på 1990-talet utfärdade bestämmelser om att den arbetslöshetsförsäkringspremie, som ursprungligen föreskrevs som ett tillfälligt sätt att finansiera arbetslöshetsförmånerna, är en fast del av finansieringen av löntagarnas arbetslöshetsförmåner. Förtjänstskydd vid arbetslöshet som baserar sig på frivilligt kassamedlemskap har dock utmanats upprepade gånger i samhällsdebatten.

Till exempel Sitra publicerade år 2015 publikationen Yhtäläinen, oikeudenmukainen ja kannustava työttömyysturva (https://issuu.com/sitrafund/docs/ansioturvareformi) om en reform av förtjänstskyddet. I reformen har man beaktat möjligheten att slå samman lönearbete och företagsverksamhet. Enligt den struktur som avses med reformen flyttas förtjänstskyddet för löntagare till staten för ordnande och finansiering. Däremot föreslås det i reformen inte några ändringar av företagarnas frivilliga medlemskap i arbetslöshetskassor och det förtjänstskydd som baserar sig på detta (del 3.1. s. 14–15). Skillnaden motiverades huvudsakligen med den gällande strukturen för finansiering av inkomstrelaterad dagpenning: största delen av löntagarens förtjänstdel finansieras med lagstadgade arbetslöshetsförsäkringspremier, medan medlemmar i en företagarkassa finansierar förtjänstdelen med medlemsavgifter.

Utredningsperson Mauri Kotamäki som arbetade på uppdrag av social- och hälsovårdsministeriet år 2018 föreslog i sin utredning Kohti vakuuttavampaa ansioturvaa (http://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/161187/Rap_47_18_Kohti%20vakuuttavampaa%20ansioturvaa_netti.pdf?sequence=4&isAllowed=y) ett allmänt förtjänstskydd för löntagare. I rapporten tar inte Kotamäki ställning till ett förtjänstskydd för företagare. Kotamäki tar heller inte ställning till hur ändringen ska finansieras eller vilken aktör ska ordna löntagarnas allmänna förtjänstskydd, även om han lade fram alternativ till det.

Dessutom har flera partier föreslagit i sina program ett allmänt eller universellt förtjänstskydd.