Minnesord till okända soldater som begravs i hjältegrav
Statsminister Juha Sipilä vid den riksomfattande hjältebegravningen i Villmanstrand

På de stupades dag den 21 maj 2017

Ärade åhörare,

Det finländska nationella beslutet om att hjältar som stupat på stridsfältet begravs i hemlandet, på egen kyrkogård, är internationellt sett exceptionellt. Detta sätt att tänka sammanfattar på ett starkt och konkret sätt det finländska arvet efter veteranerna: ”Kamraten lämnas ej”. Samtidigt visar det på ett okonstlat sätt att hemlandet, hemmet, har en alldeles särskild betydelse för människan och mänskligheten.

I dag har vi överlämnat de jordiska kvarlevorna efter 38 personer till gravens vila i det egna hemlandet. Sex av dem kommer från Ladoga-Karelen och 32 från Karelska näset. Vi bör förstå att det bakom siffrorna och denna högtidlighet finns människor som har upplevt starka känslor av osäkerhet, kanske också av hopp och hopplöshet, och som har gjort ett väldigt långt och djupt sorgearbete.

På statsrådets vägnar vill jag tacka Minnesföreningen för krigsdöda. Som efterträdare till och med fullmakt av undervisningsministeriet har föreningen sedan 1998 haft ansvaret för att leta efter stupade på avträdda områden. På den senaste tiden har ett avtal med försvarsministeriet stött samarbetet. Jag vill framföra ett särskilt tack till alla er frivilliga som genom konkreta åtgärder har velat stödja tanken ”Kamraten lämnas ej”.  Ni har trott på att hemlandet har en betydelse.

Letandet efter stupade samt det statliga och vardagliga samarbetet i anslutning till det beskriver på ett viktigt sätt relationerna mellan Finland och Ryssland i dag. Sedan 1992, då ett fördrag mellan Finland och Ryssland möjliggjorde letandet efter dem som blev kvar på fältet, har kvarlevorna efter 1 200 finländska soldater hämtats tillbaka till hemlandet. Av dem har 344 kunnat identifieras på ett tillförlitligt sätt.

Jag tror att var och en av oss en dag som denna funderar på det höga pris vi har fått betala för vårt fosterlands självständighet och frihet. Det gjordes enorma uppoffringar så att vi skulle få bevara vår statliga självständighet, frihet och demokratiska samhällsordning. Det som veteranerna samt männen och kvinnorna på hemmafronten gjorde var ett stordåd. Ett ödmjukt tack på hela statsrådets vägnar.

Meningen ”Kamraten lämnas ej” har varit en bärande kraft efter krigen – också när det finländska samhället återuppbyggdes. Antalet veteraner blir färre och färre dag för dag. Numera finns det cirka 20 000 veteraner och även de yngsta av dem är över 90 år gamla. Samtidigt håller det för första gången på att växa en generation som i många fall inte känner någon som upplevt krig. Att kriget och återuppbyggnaden efter kriget blir något som vi bara känner till genom hörsägen, läroböcker och historia förpliktar oss i allt högre grad.

I år firar vi hundraårsjubileet av Finlands statliga självständighet. Veteranerna önskar ofta att Finland aldrig mer ska hamna i krig. I sådana här tider är det en viktig sak att värna om. Jag hoppas att såväl detta som de tankar vi fått i arv, ”Kamraten lämnas ej” och ”Hemlandet, hemmet, har en betydelse”, är starkt synliga också i det ord som symboliserar Finlands jubileumsår, ”Tillsammans”.

Bästa åhörare,

På denna begravningsplats, inför kistor som sänkts i hjältegraven, kan vi höra ett starkt budskap som förpliktar oss än i dag. Var och en av oss har en skyldighet att göra sitt bästa för vårt fosterlands framgång och vårt hemlands frihet.