Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Undersökning: För att förebygga ungdomsbrottslighet krävs stöd, rehabilitering och eftervård

Stödet och tjänsterna för unga som begår upprepade brott är utspridda och effekterna av dem följs inte upp. I en undersökning som offentliggörs den 25. april konstateras det att mer uppmärksamhet bör ägnas åt att stödja, rehabilitera och ge eftervård till unga som begår brott.

Praxis för ingripande och stödåtgärderna kan variera beroende på kommunen där den unga bor. Flera yrkesmänniskor och förvaltningsområden delar på ansvaret för åtgärderna för att förebygga och ingripa i brott. Många kommuner har verksamhetsmodeller för ingripande i lindriga brott. Vid justitieministeriet utvecklas för närvarande verksamhetsmodeller för ingripande då unga begår upprepade och allvarliga brott och för stöd till unga för ett liv utan brott. Utvecklingen av verksamhetsmodellen ingår i strategin för den inre säkerheten, vars mål är att hindra marginalisering.

I undersökningen utreddes servicesystemet i kommunerna och hur kommunerna ingriper då unga begår brott, och fem verksamhetsmodeller granskades mer ingående. I undersökningen presenterades internationella forskningsresultat och utreddes möjligheterna till att genomföra effektanalyser. Dessutom kartlades det hur unga vuxna som har begått brott ser på den egna livssituationen och på de tjänster de fått. I den undersökning som gjorts av Ungdomsforskningsnätverket, framhåller man att det är viktigt att få trovärdiga bevis på effekterna av metoderna för förebyggande av brott och att utveckla modeller för ingripande med hjälp av systematisk försöksverksamhet.

Litteraturöversikten visar att brottsspiralen hos unga stoppas effektivast genom stöd istället för genom hot om straff. Den effektivaste metoden för att förebygga återfall i brott är stöd till familjer samt terapeutiska metoder.

I kommunöversikten kom det fram att man i Finland i första hand försöker ingripa i lindriga brott som unga begår genom samtal, diskussioner och medling och så att man försöker undvika att stämpla någon enskild part. I var tredje av de kartlagda kommunerna används verksamhetsmodellen Ankkuri, som således är den vanligaste verksamhetsmodellen. Stödåtgärder är en integrerad del av det grundläggande arbetet när det gäller tjänster till unga. Ofta riktas tjänsterna från fall till fall och de syftar till att hänvisa den unga till nästa tjänst. I sista hand ligger ansvaret för stödet till den unga på barnskyddet, men barnskyddet ansågs i undersökningen vara överbelastat och långt ifrån den ungas vardag.

Hos unga som begår upprepade brott finns som bakomliggande faktorer ackumulerad utsatthet men också problem med relationer till jämnåriga samt erfarenheter av våld. Både de unga och de som arbetar med unga framhöll att familje-och kamratförhållanden och skolgång behöver uppmärksammas när man beslutar om stödåtgärder. Dessutom betonade de behovet av långsiktigt arbete och övergripande stöd i den ungas vardag. Inom stödtjänsterna önskade sig de unga handledare som bryr sig och som förstår sig på de ungas upplevelsevärld.

I undersökningen efterlyses utöver tidigt ingripande också bättre samordning av olika åtgärder samt mer robusta stödåtgärder än tidigare för sådana unga som återfaller i brott. I undersökningen föreslår man att socialt arbete bland unga utvecklas som en del av basservicen och att terapeutiska metoder ska användas inom specialservicen.

I undersökningen presenteras också en färdplan för framtiden med riktlinjer för hur man samlar in information systematiskt och hur man får trovärdiga bevis på effekterna av åtgärderna för förebyggande av brott.

Ungdomsforskningsnätverkets publikation har utarbetats inom ramen för genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2018.

Ytterligare information: forskningschef (tf) Lotta Haikkola, Ungdomsforskningssällskapet, 044 4165 300, lotta.haikkola(at)nuorisotutkimus.fi och Noora Hästbacka, forskare, Ungdomsforskningssällskapet, 044 4165 395, noora.hastbacka(at)nuorisotutkimus.fi