EU:s direktiv om minimilöner antogs – Finland uppfyller redan i huvudsak kraven i direktivet

EU:s mål är att bekämpa fattigdomen bland förvärvsarbetande, bland annat genom att förbättra arbetsmarknadsorganisationernas roll i lönebildningen och deras förutsättningar att förhandla fram och komma överens om löner genom kollektivavtal. EU:s direktiv om minimilöner antogs av EU-rådet den 4 oktober 2022 och Europaparlamentet den 14 september 2022.

Syftet med direktivet är att trygga möjligheten till en tillräcklig minimilön överallt i EU. Minimilönen kan antingen vara lagstadgad eller basera sig på kollektivavtal. Utgångspunkten för direktivet är respekt för nationella strukturer för lönebildning och för arbetsmarknadsparternas självständighet. 

”Direktivet är ett viktigt steg för att bekämpa fattigdom bland förvärvsarbetande och jämna ut inkomstskillnaderna inom EU och för att stödja kollektivavtalsverksamhet i alla medlemsstater”, säger arbetsminister Tuula Haatainen.

Finland och övriga medlemsstater där lönerna bestäms uteslutande enligt kollektivavtal är inte skyldiga att införa lagstadgad minimilön. Dessa medlemsstater omfattas inte heller av direktivets särskilda bestämmelser om lagstadgad minimilön.  

Finland ska i fortsättningen regelbundet rapportera till EU-kommissionen om de lägsta lönerna och antalet personer som omfattas av dem. 

Direktivet främjar kollektivavtalsförhandlingar 

Alla medlemsstater ska i enlighet med direktivet främja kollektivavtalsförhandlingar och sträva efter att öka kollektivavtalens omfattning. Om färre än 80 procent av arbetstagarna omfattas av kollektivavtalen, ska medlemsstaten i samarbete med arbetsmarknadsparterna utarbeta en handlingsplan för att öka avtalens omfattning.

Direktivet förutsätter att medlemsländerna stärker och utvecklar arbetsmarknadsparternas beredskap att delta i löneförhandlingarna. För att löneförhandlingarna ska kunna vara konstruktiva och kunskapsbaserade måste viktig information tas fram till arbetsmarknadsorganisationernas förfogande. Representanter för arbetstagare och fackorganisationer samt arbetsmarknadsorganisationer ska också skyddas mot trakasserier och diskriminering.

Den finska lagstiftningen uppfyller i stor utsträckning den nivå som direktivet förutsätter. Bestämmelser om facklig föreningsfrihet och skydd av kollektiv förhandlingsrätt finns bl.a. i föreningslagen, arbetsavtalslagen, diskrimineringslagen och strafflagen.

Förutsättningar för offentlig upphandling och påföljder

Enligt direktivet ska offentliga upphandlingar säkerställa att de ekonomiska aktörerna och deras underleverantörer fullgör sina skyldigheter när det gäller löner, organisationsrätt och lönebildning. Syftet med bestämmelserna är inte att ändra innehållet i EU:s upphandlingsdirektiv utan att effektivisera genomförandet av dem. I Finland regleras frågan i lagen om offentlig upphandling och koncession.

Medlemsstaterna ska också föreskriva om påföljder för brott mot direktivet, den nationella lagstiftningen och kollektivavtalen.

Direktivet ska genomföras inom två år efter det att det har trätt i kraft. En närmare bedömning av Finlands lagstiftnings och praxis förhållande i fråga om skyldigheterna enligt direktivet görs separat vid arbets- och näringsministeriet, som bereder genomförandet av direktivet.

Ytterligare information:

Piritta Jokelainen, arbetsministerns specialmedarbetare, tfn 029 504 7353
Liisa Heinonen, regeringsråd, arbets- och näringsministeriet, tfn 029 506 4131