Villa Bjälbo

Villa Bjälbo byggdes år 1873 i Mejlans långt utanför dåvarande Helsingfors stad. Huset blev sommarvilla för arkitekten Frans Ludvig Calonius, som ritat villan.

Staten köpte år 1904 Villa Bjälbo som sommarresidens åt de ryska generalguvernörerna. De senaste åren har Villa Bjälbo blivit känd som statsministrarnas tjänstebostad.

 

 

Generalguvernörernas villa

Ursprungligen var Villa Bjälbo en träbyggnad i två våningar med kvadratisk grundplan. Sedan kassören vid Finlands Bank, Carl Robert Ignatius, övertagit villan år 1887 planerade byggmästare Elia Heikel bl.a. ett tjugo meter högt utsiktstorn på byggnaden och en veranda ut mot havet.

Finlands generalguvernör var vid den tiden Nikolaj Bobrikov, vars strama förryskningspolitik väckte ett utbrett motstånd hos folket. Senatens ekonomiedepartement, som föregick statsrådet, behandlade köpet av villan under sekretess, och ingen anteckning om köpet gjordes i senatens protokoll.

Arkitekten Johan Jacob Ahrenberg fick i uppdrag att sörja för ombyggnaden av Villa Bjälbo samt dess inredning. De viktigaste tillbyggnaderna var i detta skede köksflygeln och glasverandan ut mot havet.

Bobrikov hann knappt bo en enda dag i villan före sin död, men av generalguvernörerna använde åtminstone Obolenskij, Gerard, Boeckmann och Seyn villan som bostad.

Efter medborgarkriget bodde befälhavaren över de tyska trupperna, greve von der Goltz, och general Carl Gustaf Emil Mannerheim i huset.

Tjänstebostad för Finlands statsministrar

Under självständighetstiden har Villa Bjälbo fungerat som tjänstebostad för Finlands statsministrar samt som möteslokal för aftonskolan. Namnet aftonskola härrör från 1930-talet, då statsminister A. K. Cajander började kalla ministrarna till Bjälbo för att diskutera frågor som skulle tas upp vid statsrådets allmänna sammanträde på torsdagen.

Villa Bjälbo renoverades i större utsträckning på 1950-talet och byggdes om åren 1981–1983. Området fick en stadsplan, där de gamla byggnaderna skyddades. Till det yttre återfick huvudbyggnaden det utseende den haft i början av seklet. Detta förutsatte bl.a. att utsiktstornet och verandan som rivits tidigare återuppfördes.

Under renoveringsarbetet åren 2003–2004 sattes interiören i skick och moderniserades fastigheten så att den bättre lämpar sig för representation, som bostad, för möten och för presskonferenser. De forna gästrummen i andra våningen byggdes om så att de lämpar sig som privatbostad. Samtidigt reparerades byggnaden, som slitits på grund av flitig användning och havsnära läge.

På tomten finns också en strandbastu som byggdes på 1950–talet och en ekonomibyggnad, en vaktstuga, ett lusthus, en brygga och en tennisplan.