Hoppa till innehåll

Kreativ förstörelse eller en typisk recession?

arbets- och näringsministeriet
Utgivningsdatum 22.10.2024 8.04
Kolumn
Understatssekreterare Elina Pylkkänen
Elina Pylkkänen

Den finländska ekonomins svårigheter och uppsägningsnyheterna väcker frågan: är det bara fråga om en tillfällig recession eller en djupare strukturell förändring? Den tekniska utvecklingen och en kraftig förändring av näringsstrukturen medför både utmaningar och möjligheter. För att Finland ska lyckas kan det inte förbli en utomstående betraktare – det lönar sig att främja och inte bromsa strukturomvandlingen.  

Man väntar fortfarande på att ekonomin och sysselsättningsläget ska vända till det bättre. Och tiden för den som väntar är lång. Även om det inte är fråga om någon djup recession, tycks det inte vara lätt att komma uppåt ens från en svagt sluttande grop. Antalet arbetslösa arbetssökande har ökat ytterligare jämfört med siffrorna för förra månaden, även om ljuset redan lyser i slutet av tunneln.  

Många ikoner inom kemi-, verkstads- och skogsindustrin som återspeglar den finländska ekonomins styrka har varslat om omfattande uppsägningar. Även i många företag inom handeln och servicebranscherna är arbetskraftsflödet borta. Till och med inom den allt större tele- och kommunikationsbranschen ser man att antalet anställda minskar.

Pågår det något mer i ekonomin än bara en tillbakagång till följd av konjunkturnedgången? Bakom detta ligger säkert också den förändring och utveckling som sker i näringsstrukturen och produktionsprocesserna och som rensar bort gamla arbetsplatser och uppgifter. Den ekonomiska återhämtningen efter en recession har alltid förnyat produktions- och yrkesstrukturen i den ekonomiska historien. I synnerhet den tekniska utvecklingen i form av allt mer sofistikerade modeller för artificiell intelligens kommer att förändra många arbetsuppgifter internt i företag och andra organisationer. Å andra sidan förändras näringsstrukturen av sådana förändringar i konsumtionsefterfrågan som inte direkt hänför sig till den tekniska utvecklingen.    

På väg mot kreativ förstörelse

Trenderna i de ekonomiska strukturerna och på arbetsmarknaden bestäms i allt högre grad av globala megatrender. Megatrenderna är stora fenomen som framskrider långsamt och som är långvariga och kopplade till varandra, såsom klimatförändringen, de allt knappare naturresurserna, befolkningens tillväxt och åldrande samt den tekniska utvecklingens imperativ. Att reagera på förändringar med hjälp av politiken innebär närmast hur man bara anpassar sig till dessa oundvikliga utvecklingstrender. Man bör dock inte förhålla sig fatalistiskt till framtiden, eftersom Finland som utomstående betraktare inte kan klara sig. Den ekonomiska strukturomvandlingen bör inte hindras utan främjas.  

De utvecklade ekonomierna blir mer serviceorienterade. Av de nya arbetsplatser som uppstått har en betydligt större andel varit arbetsplatser inom servicesektorn än de jobb som förstörts. Kreativ förstörelse innebär idealiskt att gamla företag, produkter och yrken försvinner och ger utrymme för nya, bättre och mer produktiva. På detta sätt frigörs arbetstagarna, råvarorna och finansieringen för nyttigare användning, varvid ekonomins produktivitet och samhällets levnadsstandard stiger. 

Polarisering av arbetsmarknaden

Strukturförändringen på arbetsmarknaden har under de senaste årtiondena präglats av polarisering. Andelen hög- och lågavlönade arbetsplatser har ökat samtidigt som andelen medelavlönade har minskat. Polariseringen av arbetsmarknaden började redan på 1970-talet i de utvecklade västländerna. Den tekniska utveckling som främjat kompetensen har också i Finland lett till att arbetsmarknaden polariseras, vilket påskyndades i den ekonomiska tillväxten efter recessionen på 1990-talet. Först på 2000-talet kan man dock se en tydligare polariseringsutveckling som har lett till förlorade arbetstillfällen inom medelavlönade branscher. 

Bakom polariseringstrenden ligger både den tekniska utvecklingen och strukturförändringen i efterfrågan. Medan de tekniska framstegen har ökat andelen högavlönat informationsarbete, har konsumenternas ökade efterfrågan på tjänster i sin tur ökat sysselsättningen inom lågavlönade servicebranscher. 

Omvälvningen i produktionsstrukturen har dock lyckligtvis gett upphov till fler nya uppgifter än vad som har försvunnit. Antalet sysselsatta har alltså hela tiden kunnat öka. För närvarande finns det fortfarande 2,6 miljoner sysselsatta, även om deras antal har sjunkit med 50 000 från året innan. Den snabba sysselsättningsutvecklingen under de senaste åren förklaras till stor del av den kraftiga ökningen av antalet deltidsanställda och deras andel. 

I många länder har polariseringen på arbetsmarknaden också lett till att lönerna polariserats. Med detta avses att löneökningarna är kraftigare för låg- och högavlönade än för medelavlönade arbetstagare. Branscher som behöver arbetskraft konkurrerar om arbetstagarna. I Finland märks däremot ingen motsvarande polarisering, även om löneskillnaderna har ökat. Lönefördelningen har vidgats till följd av den relativt sett snabbaste ökningen av de högsta lönerna.   

Artificiell intelligens sår hopp och rädsla

Den logiska kontinuiteten i den tekniska utvecklingen är att nya, allt mer kompetenta AI-applikationer tillägnas för allt mer krävande sakkunniguppgifter. En befogad fråga är också hur yrkesstrukturerna kommer att förändras i framtiden. Kommer de högutbildade att gå nedåt i yrkesfördelningen och knuffa personer med utbildning på mellannivå nedåt till serviceyrken som kräver låg utbildning och helt låta de lågutbildade falla bort från arbetsmarknaden? Fenomenet kallas deskilling-processen. 

Enligt scenarier som förebådar framtiden ersätter den tekniska utvecklingen vissa yrken helt och hållet och kommer att förändra arbetsbeskrivningen för nästan alla yrken. Artificiell intelligens blir ett verktyg som underlättar rutinerna för många. På framtidens arbetsmarknad blir också arbetsformerna mångsidigare.  

AI-tillämpningar minskar vissa typer av arbete, men det betyder inte att till exempel ett sakkunnigjobb försvinner, utan att den sakkunniga får hjälp av allt effektivare programvaror som kan hjälpa honom eller henne att vara mer produktiv i sitt arbete. Då hinner den sakkunniga göra mer av de saker som inte har överförts till den artificiella intelligensen. AI-tillämpningar är alltså nya arbetspartner i vilket som helst yrke. Med andra ord förändras arbetsuppgifternas innehåll, och det kan vara så att behovet av mänsklig arbetskraft delvis minskar. Det är dock säkert att den tekniska utvecklingen inte heller kommer att stanna vid detta. Vi behöver fler sektorsövergripande utvecklare av AI-applikationer och experter på tillämpningen av AI-applikationer. 

Ingen påklistrad artificiell intelligens, utan processförändringar 

Organisationerna förlorar sin relativa konkurrensfördel, om man inte tillägnar sig element som förbättrar produktiviteten i arbetsprocesserna. Men organisationens produktivitet kan inte öka om verksamhetens strukturer inte samtidigt ändras. Nyttan av teknisk utveckling uppnås endast genom att arbetsprocesserna ändras i samband med tillämpningen av ny teknik. I övrigt förbättras endast individens eller det enskilda arbetsmomentets effektivitet, men inte hela organisationens eller produktionsprocessens effektivitet. Man behöver inte vara Einstein för att säga att om man upprepar samma sak om och om igen på samma sätt, kan man inte förvänta sig ett annat resultat. 

Elina Pylkkänen, understatssekreterare