Förord

I slutet av augusti 2023 lämnade statsrådet ett meddelande till riksdagen om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering i det finländska samhället. Detta handlingsprogram är en del av meddelandet och dess syfte är att genomföra riktlinjerna i meddelandet. I programmet betonas aktiva och konkreta åtgärder för att främja likabehandling och bekämpa rasism.

Det finns inget utrymme för rasism i Finland. Alla som bidrar till att bygga framtiden behövs. För mig har i synnerhet diskussionerna med unga med utländsk bakgrund varit viktiga. De vill känna Finland som sitt hem och vara en del av samhället. Det måste de också ha lika möjligheter till.

Invandringen till Finland har ökat under 2000-talet. Största delen av invandrarna är personer som flyttar till Finland för arbete och studier samt deras familjemedlemmar. År 2022 var andelen invånare med utländsk bakgrund cirka nio procent av befolkningen. Att samhället består av människor av olika åldrar och med olika bakgrund har konsekvenser för samhällets verksamhet och tjänster.

En av regeringens centrala principer är att arbete är en del av en effektiv integration. Vårt mål är att vi genom att utveckla arbetsmarknaden och avveckla bidragsfällor kan höja sysselsättningsgraden i alla befolkningsgrupper. Samtidigt måste vi förändra de attityder och strukturer som utgör hinder för likabehandling på arbetsmarknaden och i arbetslivet.

Attityderna och strukturerna behöver förändras också på andra håll i samhället för att var och en ska känna sig accepterad och bli en fullvärdig del av det finländska samhället och uppbyggnaden av det: som skolkamrat, i samband med hobbyer, som arbetskamrat, som granne. Förtroendet för andra människor och samhället samt upplevelsen av likabehandling är en central grund för stabiliteten. Ett jämlikt och inkluderande samhälle ökar också tryggheten och kriståligheten.

Många av skrivningarna i meddelandet har redan framskridit eller håller på att framskrida. I mars höll jag i egenskap av statsminister ett första rundabordssamtal om främjande av likabehandling. Det omfattande material som hittills samlats in från intressentgrupperna var underlag för såväl rundabordssamtalet som valet av prioriteringar och riktlinjer i detta handlingsprogram.

Handlingsprogrammet sätter fart på likabehandlingsarbetet. Regeringen utvärderar situationen och behovet av fortsatta åtgärder i mitten av regeringsperioden. Ingen förändring kan dock åstadkommas enbart genom regeringens åtgärder. Främjandet av likabehandling och bekämpningen av rasism kräver att hela samhället engagerar sig i detta arbete. De bästa resultaten får vi när vi samarbetar.

Statsminister Petteri Orpo

1Inledning

Statsrådets handlingsprogram för främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering i det finländska samhället baserar sig på det meddelande som statsminister Petteri Orpos regering lämnade till riksdagen den 31 augusti 2023.

I arbetet med att ta fram handlingsprogrammet har beaktats materialet från de samråd som har hållits i samband med beredningen av meddelandet, rapporten om utvärderingen av handlingsprogrammet Ett jämlikt Finland och de kommentarer som de berörda aktörerna har lämnat om programmet.

På samma sätt som meddelandet behandlar handlingsprogrammet likabehandling och icke-diskriminering. Programmet fokuserar på aktiva och konkreta åtgärder för att bekämpa rasism. Andra diskrimineringsgrunder, såsom ålder, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller jämställdhet mellan könen, behandlas genomgående i samband med åtgärderna som bygger på att fullgöra planeringsskyldigheterna enligt jämställdhetslagen och diskrimineringslagen.

Syftet med handlingsprogrammet är att sätta fart på statsrådets arbete mot rasism så att det ska finnas en genuin möjlighet för alla som bor i detta land att bli behandlade på lika villkor. Programmet är ett övergripande verktyg som gör det möjligt att på ett samordnat sätt bidra till åtgärder som genomförs på olika nivåer och olika livsområden.

1.1Lägesbild och verksamhetsmiljö

Finlands EU-medlemskap har påverkat vår likabehandlingspolitik väldigt starkt. Utvecklingen av vår lagstiftning om likabehandling har skett snabbt i och med EU-lagstiftningen och är nu en av de starkaste i EU. Enligt lagändringen 2015 får ingen diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning eller sexuell läggning. Myndigheternas, utbildningsanordnarnas och arbetsgivarnas skyldigheter att främja likabehandling utvidgar lagbestämmelserna till att gälla bekämpning av strukturell diskriminering.

Dessa skyldigheter har oftast fullgjorts formellt, men det har inte satsats tillräckligt mycket på ambitionsnivån eller genomslagskraften.

Den andel av hela Finlands befolkning som har utländsk bakgrund har ökat betydligt under 2000-talet. År 2000 var personer med utländsk bakgrund en liten minoritet, men i framtiden utgör de en betydande andel av befolkningen. Enligt Statistikcentralens prognos kan antalet personer med utländsk bakgrund öka till en miljon före 2040. Det är en betydligt större utmaning för förvaltningen än i dag. Likabehandling i myndighetsarbetet förbättrar delaktigheten i samhället och olika befolkningsgruppers erfarenhet av att höra till det finländska samhället.

Många unga med utländsk bakgrund som är födda i Finland har utsatts för rasism och diskriminering i sin vardagsmiljö. Detta får de unga att känna sig otrygga och lämnade utanför. Det antirasistiska arbetet och åtgärderna som leder till att alla behandlas på lika villkor också i verkligheten är förebyggande arbete som också förbättrar den samhälleliga sammanhållningen i vidare bemärkelse. Även civilsamhällesorganisationers och religiösa samfunds arbete är viktigt eftersom de har en närmare kontakt med etniska och religiösa minoriteter med olika bakgrund än myndigheterna. Det är viktigt att öka etniska sammanslutningarnas och religiösa samfunds medvetenhet om diskrimineringslagen och de rättsmedel den ger, så att de kan sprida information om detta i större utsträckning bland olika befolkningsgrupper.

1.2Handlingsprogrammets mål och riktlinjer

Syftet med detta program är att implementera de riktlinjer som ingår i meddelandet. Åtgärderna är också en fortsättning på det arbete som Finland under de senaste årtiondena redan har gjort för att motarbeta alla former av rasism och främja likabehandling. De valda åtgärderna bygger på bedömningen av det arbete som utförts under den föregående regeringsperioden, rekommendationerna från de organ som övervakar Finlands människorättskonventioner, de tillgängliga forskningsresultaten och på den information som fås genom strategisk framsyn. Det omfattande materialet från berörda parter kompletterar lägesbilden. Programmets prioriteringar och övergripande riktlinjer baserar sig på detta material.

De fyra mål som ligger till grund för meddelandet utgör också grunden för detta handlingsprogram:

1. avveckla ojämlika samhällsstrukturer på arbetsmarknaden och annanstans i samhället,
2. stärka goda relationer mellan befolkningsgrupperna,
3. främja tillträdet till arbetsmarknaden,
4. förbättra kunskapsbasen om rasism.

Vid beredningen av programmet har de olika berörda parterna dessutom lyft fram behovet av nya initiativ för det antirasistiska arbetet och efterlyst större uppmärksamhet för att främja likabehandling av unga personer. Dessa frågor har valts ut som övergripande riktlinjer för handlingsprogrammet.

1.3Handlingsprogrammets åtgärdshelheter

Handlingsprogrammet innehåller nya initiativ till hur man kan förbättra samhällsklimatet och relationerna mellan olika befolkningsgrupper, öka medvetenheten om utmaningar och olika lösningar och bekämpa rasism och diskriminering särskilt i arbetslivet och utbildningen. Det reserveras också mera resurser för att främja och sprida de åtgärder som redan fungerar bra. Det som är särskilt viktigt för sammanhållningen och demokratin i samhället i framtiden är att man fäster vikt vid barns, ungas och familjers likabehandling och delaktighet.

Ett av handlingsprogrammets mål är att utveckla åtgärder inom den offentliga förvaltningen och arbeta mer effektivt för att främjandeskyldigheterna enligt jämställdhetslagen och likabehandlingslagen ska fullgöras. Det räcker dock inte med åtgärder inom den offentliga förvaltningen, utan också de lokala aktörerna, det vill säga kommunerna, välfärdsområdena och de övriga myndigheterna, behöver vara med i arbetet. Samarbete drivs på bred front med många olika aktörer i samhället, också med civilsamhällesorganisationer.

Åtgärdshelheterna är förenliga med åtgärdshelheterna i meddelandet.

1.3.1Samhällsklimatet och samhällsdebatten, ökad medvetenhet, goda relationer mellan befolkningsgrupperna

Under ledning av statsrådets kansli och statsministern förs en samhällelig diskussion om riktningen för arbetet för att bekämpa rasism och främja likabehandling i vidare bemärkelse. Alla samhällsaktörer bjuds in att delta i den omfattande antirasistiska kampanjen som pågår hela regeringsperioden. Som underlag för diskussionen tas det fram ny information om både hela befolkningens attityder och om de identifierade utmaningarna. Vi bidrar till diskussionen om svåra frågor på samhällets olika nivåer. Åtgärder för att främja goda relationer mellan befolkningsgrupper stöds särskilt på regional och lokal nivå.

1.3.2Systemet för fostran och utbildning samt kultur-, idrotts- och ungdomspolitiken

De yrkesutbildade personerna på olika nivåer i utbildningsystemet ges stöd för att planera och rikta likabehandlings- och jämställdhetsfrämjande åtgärder. I fråga om kultur-, idrotts- och ungdomspolitiken ska likabehandling beaktas på ett bättre sätt i den verksamhet som ministeriet finansierar och i sektorernas informationsstyrning.

1.3.3Likabehandling och icke-diskriminering i arbetslivet

Med hjälp av de åtgärder som ingår i handlingsprogrammet förbättrar man arbetsgivarnas medvetenhet och kompetens om metoderna för att främja likabehandling och om mångfaldsledning genom att erbjuda utbildning och framställa material. Statsministerns rundabordssamtal har också gett nya åtgärdsrekommendationer för att främja likabehandling i arbetslivet.

1.3.4Bekämpning av rasistiska trakasserier och våld

Åtgärderna mot antisemitism finns som ett eget avsnitt i handlingsprogrammet. Genom programåtgärderna tas fram information om religiösa minoriteters erfarenheter av likabehandling, ordnas utbildning för olika målgrupper för att de bättre ska kunna identifiera rasistiska trakasserier och våld i sitt arbete och stödja offren.

1.3.5Statsrådets och förvaltningens egna åtgärder

Processerna för styrning av likabehandlingsarbetet inom statsförvaltningen, särskilt inom resultatstyrningen, kommer att effektiviseras genom programåtgärderna. Målet är att vidta åtgärder som åstadkommer verkliga förändringar i ämbetsverkens verksamhetskultur och personalstruktur. Till stöd för detta ordnas utbildningar, byggs upp kunskapsunderlag och andra praktiska verktyg.

1.4Genomförande och uppföljning av handlingsprogrammet

Handlingsprogrammet genomförs under statsrådets kanslis ledning i samarbete med övriga ministerier och myndigheter. Arbetet följs upp av en förvaltningsövergripande projektgrupp som tillsätts av statsrådet. Arbetets framsteg och åtgärdernas genomslag bedöms i samband med regeringens halvtidsöverläggning 2025, då man vid behov kan införa nya åtgärder under regeringsperiodens andra hälft. Då ska det tas fram en halvtidsrapport med information om genomförandet av programmet fram till dess, och om eventuella utvecklingsbehov.

Att noggrant följa upp och utvärdera programmet ger en möjlighet till ett långsiktigt och kunskapsbaserat arbete för att främja likabehandling i det finländska samhället. I arbetet med att följa upp och utvärdera programmet deltar en bred grupp olika aktörer, till exempel samfund som möter rasism och diskriminering, civilsamhällesorganisationer, representativa organisationer inom området, centrala myndigheter och arbetslivsaktörer.

2Handlingsprogrammets bakgrund och fokus

Med detta handlingsprogram preciseras statsrådets meddelande om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering i det finländska samhället.

I meddelandet konstateras följande om handlingsprogrammet:

”Regeringen bereder en fortsättning på handlingsprogrammet Ett jämlikt Finland utifrån regeringsprogrammet.¹ Utarbetandet av programmet, samordningen av åtgärderna och uppföljningen sker under ledning av statsministern och statsrådets kansli. Regeringen riktar vid budgetmanglingen tillräckliga resurser för åtgärderna, inom utgiftsramarna. Programmet utarbetas med beaktande av EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025. Regeringen bedömer situationen och behovet av fortsatta åtgärder vid sin halvtidsöversyn 2025. Det fortsatta arbetet utförs med brett deltagande och med utnyttjande av det som framkom när olika aktörer hördes vid beredningen av detta meddelande.”²

Detta handlingsprogram grundar sig på målen och åtgärderna i meddelandet om likabehandling, som godkändes som en del av statsrådets principbeslut. Handlingsprogrammet har beretts av en projektgrupp som tillsatts för att genomföra åtgärderna enligt meddelandet. Alla ministerier är representerade i projektgruppen. Beredningen har samordnats av ett sekretariat vid statsrådets kansli.

I arbetet med att ta fram handlingsprogrammet har beaktats materialet från de samråd som har hållits i samband med beredningen av meddelandet, rapporten om utvärderingen av handlingsprogrammet Ett jämlikt Finland och de kommentarer som de berörda aktörerna har lämnat om programmet. Dessutom har man under beredningen fått synpunkter från intressentgrupper i många olika sammanhang, såsom statsministerns rundabordssamtal och de workshoppar som föregick samtalet.

Under perioden 14.5–10.6.2024 ordnades en remissbehandling av handlingsprogrammet, under vilken inkom 104 utlåtanden. Remissinstanserna representerade samhället på bred front: städer och andra myndigheter, invandrarorganisationer, intressebevakningsorganisationer, organisationer som arbetar mot rasism och främjar likabehandling, aktörer som arbetar med religiösa frågor samt aktörer som arbetar för barnets rättigheter, för sexuella minoriteters och könsminoriteters rättigheter, rättigheter för de äldre och personer med funktionsnedsättning samt mänskliga rättigheter i allmänhet.

I utlåtandena behandlades på begäran genomförandet, i synnerhet formerna av samarbete med intressentgrupper samt beaktandet av multipel diskriminering i genomförandet. I utlåtandena ombads man dessutom lyfta fram observationer om ämnen och åtgärder som enligt remissinstansen borde främjas som en del av handlingsprogrammet. Observationerna i utlåtandena behandlade i stor utsträckning olika ämnen, men i en stor del av utlåtandena framfördes önskemål om att rasism och diskriminering mot muslimer och romer lyfts fram tydligare samt om strängare åtgärder för att bekämpa hatretorik. Dessutom önskades att handlingsprogrammets fokus tydligare skulle inriktas på bekämpning av rasism, i stället för att främja likabehandling på bred front. Programutkastet kompletterades utifrån utlåtandena. En sammanfattning av utlåtandena sammanställdes och finns i statsrådets projektinformationstjänst Hankeikkuna på projektsidan för meddelandet om likabehandling.

Handlingsprogrammet behandlar precis som meddelandet särskilt aktiva och konkreta åtgärder för att bekämpa rasism.

I meddelandet definieras rasism på följande sätt:

Rasism bygger på att individer eller grupper av människor beskrivs som mindre värda till exempel på grundval av etnicitet, hudfärg, nationalitet, kultur, modersmål eller religion. Rasism kan ta sig uttryck i diskriminerande normer eller praxis i samhället, exempelvis i arbetslivet. Rasism kan komma till synes som diskriminerande beteende mellan individer och grupper. Fördomar mellan individer och grupper och rädsla för det främmande kan utgöra grogrund för rasism. Rasism skapar ojämlikhet och skadar inte bara dem som utsätts för den, utan skadar hela samhället.

Andra diskrimineringsgrunder såsom ålder, funktionsnedsättning och sexuell läggning samt jämställdhet behandlas i de åtgärder som direkt anknyter till genomförandet av skyldigheterna att främja jämställdhetslagen och diskrimineringslagen, såsom utvecklingsprogrammet för utbildningssystemet och resultatstyrningen av statsförvaltningen.

Handlingsprogrammet identifierar att många personer med utländsk bakgrund också är utsatta för multipel och intersektionell diskriminering. Utöver egenskaperna med anknytning till rasism är också kön, ålder och funktionsförmåga särskilt centrala faktorer. I handlingsprogrammet har man svarat på detta exempelvis genom att välja likabehandling av unga som en genomgående prioritering samt genom att rikta åtgärder till främjandet av jämställdhet och likabehandling av invandrarkvinnor. Man strävar efter att genomgående beakta multipel och intersektionell diskriminering i genomförandet av åtgärderna.

I statsrådet finns det flera strategier och handlingsprogram som har ett nära samband med innehållet i detta handlingsprogram, exempelvis:

Strategin för civilsamhällesorganisationer

Det nationella demokratiprogrammet 2025

Den nationella barnstrategin

Nationell handlingsplan för grundläggande och mänskliga rättigheter

Finlands program för romsk politik 2023–2030

Regeringens jämställdhetsprogram

Det riksomfattande programmet för ungdomsarbete och ungdomspolitik 2024–2027

Statens integrationsprogram

Nationellt åtgärdsprogram för förebyggande av våldsam radikalisering och extremism

Under genomförandet försöker man hitta synergier mellan och samarbeta inom ramen för dessa program.

3Målmedvetet mot ett socialt hållbart Finland med lika möjligheter

3.1Lagstiftningen om likabehandling utgör en stabil grund för arbetet mot rasism

Likabehandling är en av de viktigaste grundläggande fri- och rättigheterna i det finländska samhället. Enligt Finlands grundlag är alla lika inför lagen. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person.

Finlands lagstiftning om likabehandling har på 2000-talet i och med EU-lagstiftningen utvecklats snabbt till en av de starkaste inom Europeiska unionen. Den första diskrimineringslagen godkändes 2004 och dess syfte var att främja och trygga tillhandahållandet av jämlik service för medborgarna samt att effektivisera rättsskyddet för den som utsatts för diskriminering. I och med lagändringen som trädde i kraft 2015 omfattar förbudet mot diskriminering numera även diskriminering på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller av någon annan orsak som gäller personen på alla livsområden. Delreformen 2023 stärkte lagen ytterligare.

Myndigheternas, undervisnings- och utbildningsanordnarnas samt arbetsgivarnas skyldigheter enligt lagen ger lagstiftningen verktyg för att identifiera och bekämpa strukturell diskriminering.

Undersökningar har visat att det dock fortfarande finns utrymme för förbättring av kunskapen om diskrimineringslagen och rättsmedlen i anslutning till den. Likaså uppfylls de lagstadgade skyldigheterna för myndigheter, anordnare av småbarnspedagogik, undervisning och utbildning samt arbetsgivare att främja likabehandling oftast formellt, men man satsar inte tillräckligt på målinriktning och effektivitet.

Diskrimineringsombudsmannen har till uppgift att övervaka diskrimineringslagen och främja likabehandling. Förutom diskrimineringsombudsmannen är även barnombudsmannen och äldreombudsmannen viktiga myndigheter med tanke på främjandet och uppföljningen av likabehandling. Jämställdhetsombudsmannen övervakar jämställdhetslagen och främjar jämställdheten mellan könen.

Finlands likabehandlingspolitik har formats mycket starkt av Finlands medlemskap i Europeiska unionen och i det större internationella samfundet. Den globala utvecklingen påverkar å sin sida också Finland som medlem i det globala samfundet.

Under tiden efter andra världskriget ingick FN och andra internationella organisationer människorättskonventioner som är viktiga för arbetet mot rasism och diskriminering. Tillsammans med den nationella lagstiftningen utgör dessa konventioner en stark rättslig grund för att bygga ett jämlikt och socialt hållbart samhälle. Under de senaste decennierna har arbetet i stor utsträckning fokuserat på att övervaka genomförandet av konventionerna. Diskrimineringsfrågor har lyfts fram mycket starkt i de rekommendationer som Finlands internationella övervakningsorgan för människorättskonventioner gett. Även under de senaste åren har betydande lagstiftningsinitiativ getts på EU-nivå, även om en del av dem, såsom det så kallade likabehandlingsdirektivet³, har stött på motstånd från vissa medlemsländer. EU-kommissionens politiska program för jämställdhet och likabehandling samt åtgärder enligt dessa, såsom anvisningar, arbetsgrupper mellan medlemsländerna och evenemang, utgör en viktig referensram även för åtgärder på nationell nivå.

3.2Från löfte om likabehandling till förverkligande av likabehandling

Diskussionen om diskriminering och rasism förs ofta som minoritetsfrågor, vilket leder till en missuppfattning om problemets samhälleliga betydelse. I slutet av 2022 fanns det 508 173 personer med enbart utländsk bakgrund i Finland. Dessutom kan många andra befolkningsgrupper, såsom romer, samer, tatarer, muslimer och judar, utsättas för rasism och diskriminering i sin vardag.

Rasism kan ta sig uttryck på olika sätt för olika etniska och religiösa minoriteter, och därför har rasismens former specificerats noggrannare i arbetet mot rasism under de senaste åren. Även om rasism som riktar sig till olika befolkningsgrupper bygger på olika fördomar och stereotyper, har de ändå gemensamt att de har bildats under historiens gång och är utbredda. Afrofobi riktad mot personer med afrikansk bakgrund har att göra med attityder från kolonialtiden, medan antisemitism och antiziganism har sina egna historiska rötter. Det internationella begreppet antiziganism har tagits i bruk i allt större utsträckning även i Finland. I stället för islamofobi används på internationell nivå allt oftare begreppet hat mot muslimer (anti-Muslim hatred) om trakasserier och diskriminering av muslimer, eftersom negativa attityder oftast riktas mot muslimer och inte nödvändigtvis mot islam som religion. Hat mot muslimer är en särskild form av rasism, som omfattar våldshandlingar, diskriminering och rasistisk hatretorik mot muslimer eller personer, grupper eller samfund som antas vara muslimer. Samerna utsätts också för diskriminering och trakasserier i det finländska samhället. Undersökningar visar att i synnerhet de samer som synligt försvarar samernas rättigheter upplever diskriminering och trakasserier.⁴

Dessutom kan personer med funktionsnedsättning samt personer som tillhör sexuella minoriteter uppleva diskriminering i olika livsskeden och på olika livsområden. Vem som helst kan också utsättas för diskriminering på grund av sin ålder eller sitt kön. Framför allt personer som samtidigt hör till två eller flera olika minoriteter löper stor risk att utsättas för multipel diskriminering. Dessa personer befinner sig oftare i situationer där diskriminering kan förekomma och upplever diskriminering oftare än andra. En person som hör till en minoritet i en minoritet kan ha svårt att hitta en plats eller en grupp där hen inte utsätts för diskriminering.⁵

Finlands befolkning har alltid varit brokig och i och med den ökade invandringen fortsätter befolkningen att bli allt mer heterogen. Antalet personer med utländsk bakgrund som är födda i Finland och personer som vuxit upp i familjer med två kulturer ökar ständigt, och deras tro på jämlika möjligheter i det finländska samhället prövas på grund av upplevelserna av diskriminering.⁶ Vid planeringen av politiska åtgärder för att främja likabehandling ska även regionala skillnader i befolkningsunderlaget beaktas. När det gäller personer med utländsk bakgrund betonas befolkningskoncentrationen i städerna och i synnerhet i huvudstadsregionen, där det finns grupper med samma språkbakgrund och service på det egna språket.

I dagens Finland förs en aktiv samhällsdebatt om likabehandlingsfrågor. Den senaste tidens befolkningsenkäter visar att finländarna också anser att myndigheternas åtgärder för att främja likabehandling är viktiga. I dag utförs likabehandlingsarbetet av otaliga aktörer. Myndigheternas arbete sporras av viljan såväl att uppfylla de lagstadgade skyldigheterna som att förbättra den verkliga tillgängligheten i verksamheten.

Många undersökningar och utredningar har under de senaste åren visat att det trots politiska åtgärder förekommer rasism och diskriminering i olika tjänster och på olika nivåer i det finländska samhället. Detta visar att det behövs nya utspel och nya satsningar i likabehandlingsarbetet för att leda till önskad förändring. Både den offentliga debatten som föregick meddelandet och de samråd som ordnades under beredningen förmedlade budskapet att man förväntar sig konkreta satsningar av myndigheterna för att infria löftet om likabehandling.

För att ett genuint jämlikt samhälle ska kunna förverkligas krävs långsiktigt arbete på olika nivåer och olika livsområden. Rekommendationen om att länderna ska bereda nationella handlingsprogram mot rasism bygger på FN:s världskonferens mot rasism (WCAR) som hölls i Durban år 2001. Handlingsprogrammen har konstaterats vara ett effektivt och heltäckande verktyg för politiskt arbete som gör det möjligt att konkret ingripa i rasism på olika nivåer.

3.3Handlingsprogrammets riktlinjer för att bekämpa rasism och främja likabehandling

Syftet med statsrådets meddelande om likabehandling var att fortsätta och påskynda det arbete som redan har gjorts i Finland under de senaste årtiondena för att bekämpa rasism och främja likabehandling. Detta handlingsprogram preciserar riktlinjerna i meddelandet med konkreta åtgärder. De valda åtgärderna bygger på bedömningen av det arbete som utförts under den föregående regeringsperioden, rekommendationerna från de organ som övervakar Finlands människorättskonventioner, de tillgängliga forskningsresultaten och på den information som fås genom strategisk framsyn. Det omfattande materialet från berörda parter kompletterar lägesbilden. Programmets prioriteringar och övergripande riktlinjer baserar sig på detta material.

I beredningen av statsrådets meddelande hördes över hundra olika aktörer och de ombads ge synpunkter på nödvändiga åtgärder som en fortsättning på handlingsprogrammet Ett jämlikt Finland. Med beaktande av dessa ligger följande fyra mål till grund för meddelandet:

• avveckla ojämlika samhällsstrukturer på arbetsmarknaden och annanstans i samhället,
• stärka goda relationer mellan befolkningsgrupperna,
• främja tillträdet till arbetsmarknaden,
• förbättra kunskapsbasen om rasism.

Vid beredningen av programmet har de olika berörda parterna dessutom lyft fram behovet av nya initiativ för det antirasistiska arbetet och efterlyst större uppmärksamhet för att främja likabehandling av unga personer.

Följande frågor har dessutom valts ut som övergripande riktlinjer för handlingsprogrammet:

Nya utspel som sätter fart på förverkligandet av likabehandling

Redan nu deltar ett stort antal aktörer från hela landet i arbetet mot rasism och främjandet av likabehandling såväl i det civila samhället som på myndighetsnivå och inom den privata sektorn. Statsrådet spelar dock en viktig roll när det gäller att uppmuntra till likabehandlingsarbete samt att leda och dra upp riktlinjer för arbetet. I utvärderingen av handlingsprogrammet Ett jämlikt Finland konstaterades att finansieringen av handlingsprogrammet inte får vara beroende enbart av projektfinansiering, utan den politiska ledningen bör reservera tillräckliga resurser för programarbetet. Petteri Orpos regering har anvisat ett anslag på 6 miljoner euro för genomförandet av åtgärderna enligt meddelandet. Detta gör det möjligt att med hjälp av handlingsprogrammet göra nya utspel i frågor som kräver uppmärksamhet och rikta tilläggsresurser till viktiga åtgärder som fortfarande pågår.

Ytterligare satsningar på likabehandling och delaktighet bland unga

Undersökningar både i hemlandet och på EU-nivå har visat att unga med utländsk bakgrund som är födda i Finland är väl medvetna om diskriminering och rasism riktad mot dem själva, och dessa upplevelser försämrar de ungas välbefinnande samt förtroendet för samhället och de egna möjligheterna. I Finland ökar antalet personer med utländsk bakgrund som är födda i vårt land, vilket har lett till att stärkandet av känslan av social samhörighet har blivit en fråga som påverkar hela samhället. De samhällsstrukturer som omger den unga ska stödja likabehandlingen. I likabehandlingsarbetet ska man utöver konkreta åtgärder även beakta minoritetsungdomarnas egen delaktighet i planeringen, genomförandet och uppföljningen av åtgärderna. På så sätt kan man främja de ungas upplevelse av att likabehandlingen faktiskt förverkligas.

4Samhällsklimatet och samhällsdebatten, ökad medvetenhet, goda relationer mellan befolkningsgrupperna

I Finland förs numera en aktiv samhällsdebatt om likabehandlingsfrågor. Majoriteten av finländarna anser att det är mycket viktigt att myndigheterna främjar de mänskliga rättigheterna. Enligt barometern för de grundläggande rättigheterna⁷ anser 95 procent av finländarna att de mänskliga rättigheterna är viktiga när ett rättvisare samhälle skapas i Finland. Å andra sidan ansåg 69 procent av de finländare som deltog i Eurobarometern som publicerades i december 2023⁸ att åtgärderna mot diskriminering i det egna landet är effektiva, medan 84 procent tänkte så inom EU i genomsnitt.

Under de senaste åren har olika forskningsinstitut, t.ex. Näringslivets delegation (EVA), producerat information om finländarnas attityder och värderingar. Utifrån informationen kan man se stora skillnader i värderingar och attityder exempelvis mellan personer i olika åldrar och med olika utbildningsbakgrund. YLE:s projekt Bra sagt har producerat utredningar av finländarnas synpunkter på diskussionskulturens tillstånd. Ett konkret resultat av utredningarna är att finländarna önskar fler möjligheter till en sansad diskussion även om svåra ämnen. Den mycket populära dialogmetoden som utvecklats av stiftelsen Dialogpaus anses även av myndigheterna vara ett mycket bra verktyg för att främja dialogen mellan förvaltningen och allmänheten. Samtidigt producerar dialogerna också information för myndigheterna om upplevelser i vardagen som grund för planeringen av politiska åtgärder.

De internationella övervakningsorganen för människorättskonventioner har i sina rekommendationer upprepade gånger uppmuntrat Finland att stärka arbetet mot rasism. I den regelbundna översynen mellan medlemsstaterna (UPR) 2022 fick Finland tiotals rekommendationer från andra konventionsstater om hur man kan effektivisera ingripandet i rasism och diskriminering, exempelvis uppmuntran att avdela tillräckliga resurser för åtgärderna att och genomföra dem systematiskt. Övervakningsorganen har lyft fram statens roll i skapandet av det allmänna attitydklimatet och uppmuntrar myndigheterna att genomföra kommunikationskampanjer för att främja likabehandling, uppmuntra offentliga personer och framför allt politiker att inte bara fördöma alla former av rasistiskt tal, utan också sträva efter att stärka de värden som hotas av denna typ av tal.⁹ Finland har också uppmanats att främja dialogen mellan myndigheter och etniska minoriteter, exempelvis genom att stärka delegationerna för etniska relationer (den riksomfattande delegationen och de regionala delegationerna)¹⁰. Finland har uppmuntrats att stärka ett inkluderande förhållningssätt i genomförandet av arbetet mot rasism och diskriminering och att öka synligheten för personer som hör till etniska minoriteter i samhället för att Finland ska kunna främja respekten för kulturell mångfald¹¹.

4.1Genomgående åtgärder inom temat

4.2Samarbete och aktörskap för att främja likabehandling

Centrala aktörer med tanke på främjandet av likabehandling är de som har en lagstadgad skyldighet att bekämpa diskriminering samt att systematiskt och kunskapsbaserat främja likabehandling. Andra viktiga aktörer som påverkar förverkligandet av likabehandling är det civila samhället, politiska beslutsfattare, medier och företag. Viktiga samarbetsstrukturer med tanke på arbetet mot rasism är exempelvis representativa organ på nationell och lokal nivå: invandrarråd, arbetsgrupper för romska ärenden, delegationer för etniska relationer, delegationer för romska ärenden, råd för personer med funktionsnedsättning, ungdomsfullmäktige, äldreråd osv. Aktörer som stöder dialogen mellan olika religioner är också viktiga samarbetsparter med tanke på handlingsprogrammet.

Det behövs forskningsdata om hur dessa strukturer beaktar olika befolkningsgrupper och hur de samarbetar sinsemellan. Riktgivande för detta är en enkät som Finlands Ungdomsfullmäktiges Förbund genomförde bland ungdomsfullmäktige 2022. I enkäten granskades deltagandet i ungdomsfullmäktiges verksamhet bland unga med olika minoritetsbakgrund samt beaktandet av likabehandlingsfrågor i fullmäktiges verksamhet. Av utredningens resultat framgick att ungdomar som hör till sexuella minoriteter är bäst representerade bland de unga med minoritetsbakgrund. Svaren visade att både handledarna för ungdomsfullmäktige och ledamöterna själva är mycket medvetna om likabehandlingsfrågor och att teman kring likabehandling väcker diskussion. Främjandet av likabehandling är dock fortfarande bristfälligt och det behövs mer konkreta metoder.¹²

Inom ramen för meddelandet är målet att öka samarbetet och informationsutbytet mellan olika aktörer samt öka delaktigheten i uppföljningen och utvärderingen av handlingsprogrammet för civilsamhällesorganisationer och grupper som möter rasism. Detta motsvarar också utvärderingen av handlingsprogrammet Ett jämlikt Finland, där man rekommenderade att analysen av funktionernas effekt borde utvidgas från en intern analys gjord av de aktörer som genomför projektet till att omfatta bedömningar som erhållits från målgrupperna.

Handlingsprogrammet och dess mål skapar en tematisk referensram för samarbetet mellan olika aktörer och identifierar de centrala samarbetsparterna med tanke på uppnåendet av målen. Inom ramen för genomförandet av meddelandet är det särskilt naturligt att skapa möjligheter till samarbete och informationsutbyte mellan olika aktörer i form av seminarier, workshoppar och dialoger, och att på så sätt förbättra samordningen och synergin mellan aktörerna som arbetar mot rasism.

Dessutom strävar man i genomförandet av meddelandet målmedvetet efter att stärka strukturerna och resurserna för arbetet mot rasism i det civila samhället, så att de utsattas rätt att delta i arbetet för att främja likabehandling och bekämpa rasism kan tillgodoses.

Även det civila samhället i allmänhet skapar en offentlig debatt och växelverkan i vardagen. Syftet med meddelandet är också att göra det möjligt att öka vanliga medborgares medvetenhet om likabehandling och delta i främjandet av likabehandling i sin egen miljö.

Åtgärder i handlingsprogrammet:

• Ett organisationsforum ordnas årligen om de teman som ingår i meddelandet och om utvärderingen av handlingsprogrammet. (SRK, 2024–2027)
• Tematiska evenemang för intressentgrupper ordnas under hela regeringsperioden tillsammans med olika aktörer. Samarbetsinstanser är t.ex. kommuner, församlingar, statsförvaltningen, civilsamhällesorganisationer, delegationer för etniska relationer, delegationer för romska ärenden. (SRK, 2024–2027)
• Verksamhetsförutsättningarna för organisationer som främjar likabehandling stöds genom åtgärder i strategin för civilsamhällesorganisationer. (JM, 2024–2027)
• En utlysning av statsunderstöd genomförs i syfte att främja delaktigheten i arbetet mot rasism för civilsamhällesorganisationer som representerar etniska minoriteter. (UKM, SRK, övriga ministerier, 2025–2026)
• Ett likabehandlingsevenemang ordnas som samlar exempelvis aktörer från arbets- och kulturlivet och det civila samhället samt myndigheter. Evenemanget ordnas av justitieministeriets EU-projekt Välplanerat. Målet med evenemanget är att öka medvetenheten genom nätverkande och dialog. (JM, SRK, UKM, 2024)

4.3Kunskapsbas för förverkligandet av likabehandling

I Finland har man utvecklat uppföljningen av diskriminering på statsrådsnivå sedan 1990-talet. I stadrådet koordineras det nationella uppföljningssystemet för diskriminering, som sammanställer information som producerats av andra till en helhetsbild av hur likabehandlingen förverkligas. Expertgruppen av det uppföljningssystemet, som sammanför forskningsinstituten, myndigheterna och civilsamhällesorganisationerna tillsammans, strävar efter att identifiera kunskapsluckor och utveckla den nationella uppföljningen av diskriminering. Under de senaste åren har man strävat efter att utveckla gemensam datainsamling om likabehandling på EU-nivå under ledning av EU-kommissionen och EU:s byrå för grundläggande rättigheter FRA.

I Finland har man under de senaste åren producerat rikligt med information om olika delområden av likabehandling. Exempel på forskning är ministeriernas separata utredningar, forskningsinstitutens befolkningsundersökningar, olika barometrar, statistiköversikter och forskningssammanställningar. Justitieministeriet har publicerat forskningsöversikten Diskriminering i Finland 2020–2023, som är en översikt över de forskningsdata som publicerats under observationsperioden.

Under observationsperioden fördes en livlig diskussion om metoder för att utveckla datainsamlingen och lösa utmaningarna. En central utmaning vid mätningen av likabehandling är myndighetsregistrens bakgrundsuppgifter, som bestämmer enligt vilka variabler uppgifterna kan specificeras. Betydelsen av forskningsdata lyftes också fram under sommarens samrådsrunda. Utöver den statistiska datainsamlingen upplever man ett behov av att öka den akademiska forskningen för att bättre kunna identifiera mekanismer och praxis som leder till rasism.

Finland har också fått rekommendationer om ämnet från övervakningsorganen för människorättskonventionerna – exempelvis rekommendationen från kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 2021 beskriver utmaningen och lösningsmodellerna: "Konventionsstaten att förbättra sitt system för insamling av data för att ta fram tillförlitliga uppgifter, specificerade enligt förbjudna diskrimineringsgrunder, och för att identifiera de grupper som har en svagare ställning i utövandet av sina ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. I detta avseende rekommenderar kommittén ytterligare konventionsstaten att a) tillämpa en inkluderande strategi och lämpliga metoder för att samla in uppgifter om svårräknade, marginaliserade befolkningsgrupper och om personer som kan hamna utanför traditionella undersökningar som riktar sig till hushållen, och b) tillämpa proxyvariabler utifrån hur människorna själva vill identifiera sig för att kringgå det lagstadgade förbudet mot insamling av uppgifter på etnisk grund."

I utvärderingen av handlingsprogrammet Ett jämlikt Finland rekommenderades dessutom att identifieringen av gruppspecifika särskilda frågor bör stärkas genom att öka forskningen om olika gruppers upplevelser av rasism och att så många branscher som möjligt ska utveckla insamlingen av data om rasism och hur den framträder inom det aktuella livsområdet.

Inom ramen för handlingsprogrammet produceras information för att möjliggöra kunskapsbaserade politiska åtgärder. Exempelvis strävar man med utredningen av upplevelser bland medlemmar i olika trossamfund efter en kunskapsbas utifrån vilken man kan stärka samhällsdebatten om religionens betydelse för likabehandling och delaktighet samt inleda konkreta åtgärder för att främja likabehandling. I arbetet med att definiera utredningen samt analysera och sprida resultaten samarbetar man med representanter för olika trossamfund.

Åtgärder i handlingsprogrammet:

• Statsrådet tillsätter en expertgrupp för uppföljning av diskriminering för att analysera forskningsdata om diskriminering som stöd för målen i meddelandet. (SRK, andra ministerier, 2024–2027)
• Information produceras som stöd för meddelandet om likabehandling i enlighet med de behov som identifierats i expertgruppen för uppföljning av diskriminering. (SRK, 2024–2027)
  • År 2024 görs en undersökning för myndighetsbruk om upplevelser av säkerhet och delaktighet bland personer med utländsk bakgrund.
  • År 2025 utreds upplevelserna av likabehandling i Finland bland personer som är medlemmar i olika trossamfund.
  • Åren 2026–2027 genomförs en undersökning om åtgärder för att främja likabehandling och deras samhälleliga genomslagskraft.
• Statsrådets webbplats www.perusoikeusseuranta.fi som stöder uppföljningen av indikatorerna för de grundläggande och mänskliga rättigheterna upprätthållas och utifrån webbplatsens innehåll produceras analysrapporter för att stödja målen i meddelandet. (SRK, JM, 2024–2027)

4.4Relationer mellan olika befolkningsgrupper på nationell, regional och lokal nivå

Med tanke på befolkningsrelationerna kan man granska relationerna mellan majoritetsbefolkningen och minoriteter samt relationerna mellan olika befolkningsgrupper. Befolkningsrelationerna anses fungera om olika grupper och människor som tillhör olika grupper förhåller sig respektfullt till varandra och kan växelverka, och om samhället och det egna deltagandet upplevs som tryggt och jämlikt oberoende av bakgrund.

Statsrådet har sedan 2010 utvecklat en politik för goda befolkningsrelationer utifrån den brittiska modellen Good Relations Measurement Framework. Med politik för goda befolkningsrelationer avses en politik vars mål är att öka den positiva växelverkan och förtroendet mellan befolkningsgrupperna samt förebygga och lösa konflikter i anslutning till demografiska relationer. Politiken för goda befolkningsrelationer fäster också uppmärksamhet vid gruppernas samhälleliga ställning och eventuella ojämlika konfigurationer¹³.

Handlingsprogrammet Ett jämlikt Finland innehöll målet att utveckla politiken för goda befolkningsrelationer. Inom ramen för detta inleddes ett pilotprojekt som erbjöd finansiering för verksamhet på regional och lokal nivå för att främja goda befolkningsrelationer. I praktiken genomförde pilotprojektets åtgärder i större utsträckning handlingsprogrammets mål på regional och lokal nivå och förde samman olika aktörer för att begrunda regionala utmaningar och åtgärder för att lösa dem.

I rekommendationerna i utvärderingen av handlingsplanen konstaterades att funktionerna i pilotprojektet för goda befolkningsrelationer var mycket viktiga med tanke på genomförandet av handlingsplanen på regional och lokal nivå och att sådan verksamhet borde inkluderas även i kommande handlingsplaner mot rasism för att trygga deras regionala och lokala genomslagskraft.

Åtgärder i handlingsprogrammet:

• De samiska och teckenspråkiga sannings- och försoningskommissionernas arbete stöds bl.a. genom att stödja förankringen av resultaten (kommunikation och evenemang). (SRK, JM, 2024–2027)
• En utvärdering görs för att utveckla delegationen för etniska relationer, dess verksamhet och struktur (nuläget, framtiden), verksamhetsmiljö, syfte, uppgifter, organisering och resurser. (JM, riksomfattande delegationen och regionala delegationer för etniska relationer 2024)
• Genomförandet av regionala verksamhetsplaner som utarbetats inom ramen för projektet för goda befolkningsrelationer vid NTM-centralen i Nyland stöds. (SRK, JM/ETNO, 2024–2025)
• Samhällsorienterat arbete inom museibranschen som stärker befolkningsrelationerna utvecklas. Ett utvecklingsprojekt bereds tillsammans med JM och Nationalmuseet. (SRK, JM, 2025–2027)

4.5Övriga åtgärder

• Yrkesutbildning ordnas och medvetenheten om förebyggande av hedersrelaterat våld ökas. Identifieringen av fenomenet och ingripandet förbättras. Samarbetet med samfunden utökas och delegationen för etniska relationer får en mer framträdande roll i arbetet med att öka medvetenheten. Dessutom eftersträvas en starkare kunskapsbas om fenomenet. (ANM, JM, SHM, IM, ETNO, 2024–2027)
• Behovet av att kriminalisera tvingande kontroll i enlighet med regeringsprogrammet utreds (JM, 2025).
• Genom det brottsofferpolitiska programmet som är under beredning främjas stödåtgärder för offer för systematiska trakasserier. (JM, statens arbetsgivarämbetsverk, 2024–2026)
• Kompetensen hos aktörerna inom Ankarverksamheten utvecklas genom riksomfattande fortbildning. (IM/POLAMK, 2025)
• Justitieministeriet har berett regeringens proposition om ändringar i sametingslagen utifrån kanslichef Timonens kommittés samarbete med Sametinget. Regeringen lämnade propositionen med förslag till ändringar i sametingslagen till riksdagen 14.12.2023. (OM, 2024)

5Systemet för fostran och utbildning samt kultur-, idrotts- och ungdomspolitiken

Jämställdhet och likabehandling styr hela utbildningspolitiken med början från småbarnspedagogiken. De nationella grunderna för planerna för småbarnspedagogik och läroplanerna innehåller en värdegrund som omfattar jämställdhet, likabehandling, respekt för de mänskliga rättigheterna och hållbar utveckling. Skolornas och andra läroanstalters roll i jämställdhets- och likabehandlingsarbetet framhävdes också under samråden om meddelandet. I utlåtandena framkom att man borde undervisa i och tala om likabehandlingsteman under hela skoltiden från och med grundskolan. Betydelsen av arbetet med befolkningsrelationer i skolorna framhävdes i en rapport om dialogmöten mellan unga av den riksomfattande Delegationen för etniska relationer Etno, där man bland annat rekommenderade att skolorna aktivt borde skapa möjligheter till interaktion mellan unga med olika bakgrund.¹⁴

I jämställdhetslagen och diskrimineringslagen föreskrivs om skyldigheten att främja jämställdhet och likabehandling, förebygga trakasserier och göra upp jämställdhets- och likabehandlingsplaner från småbarnspedagogiken till högskoleutbildningen.

Undervisnings- och kulturministeriets riksomfattande Lärarutbildningsforum har främjat genomförandet av utvecklingsprogrammet för lärarutbildningen som publicerades 2022. Utvecklingsprogrammets mål är att svara på lärarutbildningens nya behov i 2020-talets verksamhetsmiljö och i programmet har man beaktat bland annat utmaningar i anslutning till likabehandling och jämställdhet. Lärarutbildningsforumet fortsätter sin verksamhet 2024–2027.

Under 2022 har undervisnings- och kulturministeriet instruerat högskolorna att utarbeta sina egna tillgänglighetsplaner utifrån de gemensamma riktlinjerna i tillgänglighetsplanen för högskoleutbildningen (För en tillgängligare högskoleutbildning och högskola). I fortsättningen följer man upp hur målen i högskolornas tillgänglighetsplaner uppnås inom ramen för styrningsprocessen mellan högskolorna och undervisnings- och kulturministeriet.

Många undersökningar har under de senaste åren gett tecken på att det trots lagstiftningen om och anvisningarna för likabehandling ställvis förekommer diskriminering och rasism i strukturerna för fostran och utbildning, vilket återspeglas även på det övriga livet via utbildningsstigen och yrkesvalet. Exempel på ojämlikhet är att skillnaden mellan invandrarnas och majoritetsbefolkningens PISA-resultat är störst i Finland bland alla OECD-länderna enligt den internationella PISA-jämförelsen som publicerades 2019¹⁵. Resultaten är oroväckande med tanke på förverkligandet av jämlika möjligheter. Under de senaste åren har det diskuterats mycket om att invandrarelever har hänvisats till undervisning i Finland som andra språk oavsett om eleverna är födda i Finland eller om de har lärt sig finska redan i tidig barndom. Utbildningsstyrelsen har vidtagit många åtgärder för att ingripa i detta, bland annat har man utrett problemets omfattning och ordnat fortbildning i ämnet.

Finländare med afrikansk bakgrund som deltog i diskrimineringsombudsmannens utredning berättade att diskriminering förekommer på alla utbildningsstadier, från småbarnspedagogiken till andra stadiet och ända till högskoleutbildningen. Nästan en tredjedel av respondenterna som uppgav sig ha upplevt diskriminering inom utbildningen hade upplevt diskriminering redan före skolåldern inom småbarnspedagogiken¹⁶.

Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter rekommenderade 2021 att Finland borde inkludera främjandet av likabehandling i skolornas läroplaner. Dessutom borde undervisningspersonalen utbildas i likabehandling och jämställdhet, åtgärdsprogrammet för förebyggande av mobbning, våld och trakasserier inom småbarnspedagogiken, skolorna och läroanstalterna genomföras samt alla barns rätt till inkluderande undervisning tryggas. Av de finländare som deltog i den färska Eurobarometern¹⁷ ansåg 94 procent att det är viktigt att skolornas lektioner och läromedel innehåller information om rasism.

I utvärderingen av handlingsprogrammet Ett jämlikt Finland konstaterades att identifieringen av konkreta mål och åtgärder kan förutsätta att man fördjupar sig i ett mer begränsat antal livsområden. Därmed kan kanalerna och åtgärderna för påverkan planeras som helheter som genomskär alla nivåer inom förvaltningen och det civila samhället. För att förverkliga denna rekommendation genomförs inom ramen för handlingsprogrammet ett sådant övergripande utvecklingsprogram inom utbildning och undervisning.

5.1Genomgående åtgärder inom temat

5.2Tillgodoseende av likabehandling, icke-diskriminering och jämställdhet samt mänskliga rättigheter inom motion, idrott och ungdomsarbete

Av organisationer som främjar motion och idrott har man i ansökan om statsunderstöd förutsatt uppdaterade jämställdhets- och likabehandlingsplaner och uppföljning av deras genomförande. Sedan 2021 har ansvarshelheten utvidgats och dess betydelse för prövningen av understödens belopp har ökat. Under 2024 preciserar UKM samhällsansvarskriterierna för statsunderstöd till organisationer som främjar motion och idrott (en av kriterierna är jämställdhet och likabehandling), bedömer organisationernas ansvarsåtgärder och fortsätter att beakta bedömningen vid prövningen av statsunderstödens belopp. Undervisnings- och kulturministeriet stöder också likabehandlingsprojekt inom idrotten, inklusive antirasism och forskning inom sektorn.

Även ungdomslagen förutsätter att organisationer som får statsunderstöd systematiskt främjar jämställdhet och likabehandling. En rapport om ungdomsorganisationernas likabehandlings- och jämställdhetsplanering publicerades 2022. Enligt den har de flesta organisationer utarbetat en plan och den har påverkat verksamheten. Kraven och skyldigheterna att främja likabehandling upplevs dock som oklara. Aktörerna är också osäkra på var man kan få stöd för arbetet.

Åtgärder i handlingsprogrammet:

• Samhällsansvarskriterierna för statsunderstöd till organisationer som främjar motion och idrott (en av kriterierna är jämställdhet och likabehandling) preciseras, organisationernas ansvarsåtgärder bedöms och bedömningen beaktas fortsättningsvis vid prövningen av statsunderstödens belopp (15 %). (UKM, 2024 utvärdering, 2024–2027 prövning av belopp)
• Verksamheten i projektet Du är inte ensam etableras och utvidgas (enligt regeringsprogrammet och statsrådets meddelande 2/2023). (UKM, 2024–2027)
• Främjandet av likabehandling inom ungdomssektorn fortsätter i enlighet med målen i ungdomslagen. (UKM, 2024–2027)

5.3Likabehandling och mångfald i konst- och kultursektorns verksamhet samt fritidsverksamheten

I enlighet med undervisnings- och kulturministeriets strategi för kulturpolitiken 2025 har arbetsgruppen för kulturpolitik, invandrare och främjande av kulturell mångfald berett riktlinjer och åtgärdsförslag för att öka mångfalden, den systematiska likabehandlingen och delaktigheten inom konst- och kultursektorn. I undervisnings- och kulturministeriets handlingsprogram som publicerades 2023 har man samlat sex åtgärdshelheter som främjar kulturell mångfald, likabehandling och jämställdhet inom kulturpolitiken, vid förvaltningsområdets ämbetsverk, vid nationella konstinstitutioner samt i samarbete med kultursamfund. Vid ansökan om statsunderstöd förutsätter undervisnings- och kulturministeriet att konst- och kultursamfunden följer jämställdhetslagen och diskrimineringslagen. Från och med 2025 förutsätts de sökande ha en plan för samhällsansvar som också ska innehålla åtgärder som främjar jämställdhet och likabehandling inom samfundens verksamhetsområde.

Åtgärderna för att främja kulturell mångfald och likabehandlingsarbete stöds starkt av de senaste utredningarna, enligt vilka aktörer inom konst och kultur som hör till minoritetsgrupper har upplevt osakligt bemötande, rasism och diskriminering i sitt arbete. (Ulkomaalaistaustaiset taiteilijat Suomessa, Moninaisuusraportti, Cupore, 2023, Skådespelarförbundets utredning av rasism och diskriminering, 2022, Avaus: Ulkomaalaissyntyisten taide- ja kulttuurialan ammattilaisten asema Suomessa, Cupore, 2020)

Åtgärder i handlingsprogrammet:

• Genomförandet och utvecklingen av de etiska anvisningarna inom konst- och kulturområdet fortsätter. (UKM, organisationer, 2024–2027)
• Prioriteringarna för kulturell mångfald och likabehandling, de praktiska åtgärderna och uppföljningen av dem under resultatavtalsperioden 2024–2027 fastställs. (UKM, ämbetsverken)
• Kriterier som stöder samhällsansvar i verksamheten utvecklas för att främja och följa upp genomförandet av god förvaltning, jämställdhet, likabehandling och kulturell mångfald samt hållbar utveckling i samfundens verksamhet som en del av statsunderstödsverksamheten. (UKM, organisationer, 2024–2027)
• En bedömning görs av effekterna av statsunderstöden på den kulturella mångfalden och verksamheten mot rasism. (UKM, Centret för konstfrämjande, 2024–2025)
• De möjligheter som verktyget med dialogkort som främjar kulturell mångfald och hållbar utveckling erbjuder utnyttjas för att främja likabehandling i samband med utbildning och i utvecklingen av det praktiska arbetslivet. (UKM, Centret för konstfrämjande, organisationer, 2024–2027)
• Åtgärder enligt den nationella strategin för friluftsliv, som gör det möjligt för alla att röra sig jämlikt och tillgängligt i närnaturen, genomförs. (MM, SHM, UKM, Forststyrelsen, 2023–2030)

6Likabehandling och icke-diskriminering i arbetslivet

Tillgången till arbetslivet spelar en mycket central roll i hur individens samhälleliga ställning och delaktighet är uppbyggd. Skillnaden i sysselsättningsgraden för personer med utländsk bakgrund jämfört med befolkningen med finländsk bakgrund har minskat, men 2022 var skillnaden i sysselsättningsgraden för personer födda i Finland fortfarande 9,3 procentenheter för män och 21,6 procentenheter för kvinnor¹⁸. I utlåtandena efter samråden efterlystes satsningar särskilt på att förbättra utbildningsmöjligheterna för kvinnor med utländsk bakgrund samt på att utveckla språkkunskaperna och deltagandet i samhället.

Man har också kunnat urskilja en segregering av arbetsmarknaden så att personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade i låglönebranscherna. Detta återspeglas också på resultatet av E2-undersökningen, enligt vilket 53 procent av de arabiskspråkiga och 45 procent av de ryskspråkiga ansåg sig vara överutbildade för sitt arbete¹⁹. Utländska arbetstagares ställning är mer sårbar än personer med finländsk bakgrund, eftersom de enligt Statistikcentralens uppgifter oftare arbetar i atypiska anställningsförhållanden²⁰.

Även övervakningsorganen för människorättskonventionerna har uppmuntrat Finland att ingripa i diskrimineringen i arbetslivet. Exempelvis rekommenderade ECRI 2019 att myndigheterna vidtar kraftfulla åtgärder i nära samarbete med berörda sammanslutningar för att ingripa i och bekämpa diskrimineringsproblemet bland personer med afrikansk bakgrund på både bostads- och arbetsmarknaden. Kommittén för kvinnors rättigheter CEDAW rekommenderade 2022 att Finland förbättrar invandrarkvinnornas deltagande i det politiska och offentliga livet samt deras tillgång till välbetalda arbeten.

Totalreformen av integrationslagen träder i kraft i början av 2025. Målet med reformen är att stärka invandrarnas sysselsättning, språkkunskaper och delaktighet, förtydliga olika aktörers ansvar, beakta överföringen av myndighetsuppgifter, stärka det sektorsövergripande samarbetet samt stärka integrationen av invandrare som står utanför arbetskraften.

I meddelandet drog man upp riktlinjer för att under statsministerns ledning inleda årliga rundabordssamtal om likabehandling och icke-diskriminering. Temat för statsminister Orpos första rundabordssamtal (18.3.2024) var att ingripa i rasism och diskriminering i arbetslivet. I diskussionen deltog 40 centrala arbetsmarknadsaktörer, utbildningsaktörer och aktörer i det civila samhället. Rundabordssamtalet föregicks av tre workshoppar som producerade åtgärdsförslag för diskussionerna. Utifrån den diskussion som fördes under ledning av statsministern vidarebearbetades och utreddes följande åtgärder för att främja ett gott och jämlikt arbetsliv:

1. Det utvecklas incitament för arbetsgivare att rekrytera personer med olika bakgrund.
2. Rådgivningen för invandrarföretagare förbättras, bland annat möjligheterna att sköta förvaltningen.
3. Nätverkande mellan studerande, i synnerhet högskolestuderande, och till exempel arbetspraktik främjas bland annat genom incitament för studieorganisationer.
4. En strategi utarbetas för att Finland ska kunna behålla arbetskraft, för att stödja att utbildade experter stannar i vårt land.
5. Likabehandlingsplaneringen underlättas: inga ytterligare skyldigheter utan i stället ges handräckning, exempelvis genom att erbjuda avgiftsfritt material som olika parter redan har.

6.1Genomgående åtgärder inom temat

6.2Övriga åtgärder som främjar mångfald och likabehandling i arbetslivet

• Arbetslivets icke-diskriminering, mångfald och lika möjligheter främjas i en arbetsgrupp som tillsatts av ANM för att sysselsätta personer med en svår ställning på arbetsmarknaden och öka deras delaktighet i arbetslivet. Arbetsgruppens uppgift är att bereda ett handlingsprogram för att öka deltagandet i arbetslivet för grupper med en svår ställning på arbetsmarknaden och följa upp genomförandet av programmet. (ANM, 2024–2027)
• IMAGO-träningen (IMAGO – TE-tjänster) fortsätter för små och medelstora företag med verksamhet i Finland. Tjänsten hjälper företag att förbättra sin affärsverksamhet genom att utveckla mångsidig rekrytering, introduktion av mångsidig personal, en arbetsgivarbild som intresserar arbetssökande och en företagskultur där varje arbetstagare kan trivas och lyckas i sitt arbete. (ANM, 2024–2025)

7Bekämpning av rasistiska trakasserier och rasistiskt våld

I Finland har man på statsrådsnivå under de senaste åren strävat efter att utveckla nya och effektivare sätt att ingripa i trakasserier, diskriminerande och våldsam retorik och rasistiskt våld. Arbetet har koordinerats av justitieministeriet, som har ansökt om tilläggsresurser för utvecklingsarbetet från EU-kommissionens finansieringsprogram. Inom ramen för arbetet har man förbättrat samordningen, samarbetet och informationsspridningen mellan olika aktörer, producerat separata utredningar och ordnat utbildningar. Arbetet grundar sig på de verksamhetsrekommendationer som utarbetats och publicerats inom ramen för projektet Against Hate. I rekommendationerna har olika aktörers roller och tidigare vidtagna åtgärder beaktats²¹. Detta arbete fortsätter inom ramen för genomförandet av meddelandet.

Finland har av flera organ som övervakar människorättskonventionerna fått rekommendationer om ingripande i hatbrott och hatretorik. Rekommendationerna gäller särskilt datainsamling och uppföljning, utbildning av laglighetsövervakare, utveckling av stödtjänster för offer samt förändring av det allmänna attitydklimatet för att den offentliga debatten inte ska underblåsa hat mot minoritetsgrupper.

I sin landrapport 2019 rekommenderade ECRI att finländska myndigheter stärker sina reaktioner mot hatretorik genom att tillsätta en arbetsgrupp med företrädare för olika myndigheter med uppgift att utarbeta en övergripande strategi för att effektivt ingripa i problemet med rasistisk och homo-/transfobisk hatretorik. I gruppen bör ingå behöriga myndigheter samt jämställdhetsorgan, civilsamhällesorganisationer och i den utsträckning det är möjligt representanter för massmedierna. Även i regeringsprogrammet ingår ett mål att stärka en samhällskultur där god diskussion och utbyte av åsikter finns med.

7.1Genomgående åtgärder inom temat

7.2Åtgärder för att bekämpa antisemitism i Finland

Enligt Människorättscentrets och justitieministeriets forskningsrapporten Erfarenheter av och uppfattningar om antisemitism i Finland – Utredning om diskriminering och hatbrott mot judar, som publicerades våren 2024, upplever största delen av dem som identifierar sig som judar att antisemitismen, det vill säga judehatet, har ökat i Finland under de senaste åren. Enligt utredningen upplevs de största problemen vara antisemitism på internet och i sociala medier samt i medier och i det politiska livet²². Konflikten mellan Israel och terrororganisationen Hamas har förvärrat atmosfären även utanför Mellanöstern. Som en del av denna acceleration har man också observerat en ökning av anti-semitismen, även i Finland. Inom ramen för meddelandet strävar man efter att främja goda relationer mellan olika grupper, inklusive minoritetsgrupper och olika religiösa grupper, genom politik om goda befolkningsrelationer och integrationspolitik.

Finland har godkänt IHRA:s (International Holocaust Remembrance Alliance) definition av antisemitism, enligt vilken:

Antisemitism är en bestämd uppfattning om judar som kan uttryckas som hat mot judar. Språkliga och fysiska uttryck för antisemitism riktas mot judiska eller icke-judiska personer och/eller deras egendom samt mot judiska institutioner och religiösa samlingsplatser²³.

EU-kommissionen rekommenderar att medlemsstaterna utarbetar ett separat handlingsprogram mot antisemitism. I Finland har statsrådets åtgärder för att bekämpa antisemitism inkluderats i detta handlingsprogram. Statsrådets antisemitistiska arbete koordineras av justitieministeriet. Ett viktigt verktyg för att främja arbetet är statsrådets nätverk mot antisemitism, vars syfte är att främja samarbetet och informationsutbytet i anslutning till ämnet. Även i utvärderingen av handlingsprogrammet Ett jämlikt Finland rekommenderades att åtgärder som avvecklar antisemitismen i fortsättningen i högre grad ska inkluderas i handlingsprogrammen mot rasism.

Åtgärder i handlingsprogrammet:

• Det finska namnet på minnesdagen för Förintelsens offer har i enlighet med internationell praxis ändrats till ”holokaustin uhrien muistopäivä”. (SRK:s beslut 25.1.2024)
• Kriminaliseringen av förnekande av förintelsen förtydligas i strafflagen. (JM, 2024–2026)
• En rättslig utredning av kriminaliseringen av användning av nazismens och kommunismens symboler genomförs. (JM, 2024–2025)
• Statsunderstöd beviljas för att främja säkerheten i de judiska församlingarna i Finland (400 000 euro/år). (SRK, 2024–2027)
• Antisemitiska attityder bekämpas med hjälp av metoder inom olika politikområden, såsom utbildning, integration, säkerhet osv. (alla ministerier, 2025–2027)
• I samarbete med Finlands IHRA-delegation söker man metoder för att öka de centrala myndigheternas medvetenhet om IHRA:s definition av antisemitism. (JM, UM, SRK, 2024–2025)

7.3Åtgärder mot rasistiska trakasserier och rasistiskt våld mot muslimer, romer och andra etniska och religiösa minoriteter

Flera undersökningar tyder på att minoriteter som skiljer sig från den infödda befolkningen till exempel på grund av sin hudfärg eller sin kulturella eller religiösa klädsel är särskilt utsatta för rasistiska trakasserier och exponeras för våld²⁴. Även i utlåtandena om programutkastet lyfte man särskilt fram muslimer och romer som grupper som stöter på många negativa attityder, rasistiska trakasserier och våld, och man önskade att detta beaktas starkare i handlingsprogrammet.

EU-kommissionens Eurobarometer producerar regelbundet information om olika ämnen. I fråga om diskriminering görs enkäten med cirka fyra års mellanrum. De negativa attityderna mot romer och muslimer toppar många av svaren från de senaste barometrarna. Av de finländska respondenterna i Eurobarometern som publicerades 2023 ansåg 72 procent att diskriminering av romer är vanligast i Finland, därefter ansågs etnisk bakgrund (57 %) och hudfärg (53 %) vara de vanligaste diskrimineringsgrunderna. När man frågade efter åsikter om en person med minoritetsbakgrund som arbetskamrat ansågs romer och muslimer oftast vara oönskade alternativ bland representanter för etniska och religiösa grupper.

Diskrimineringsombudsmannen gjorde en utredning av hur personer med afrikansk bakgrund upplevde att likabehandlingen förverkligades. Största delen av respondenterna upplever diskriminering varje månad, varje vecka eller till och med dagligen. Enligt utredningen förekommer rasistisk diskriminering och trakasserier särskilt i offentliga stadsrum, i arbetslivet eller när man söker inträde i arbetslivet samt inom utbildningen. De förekommer också inom offentliga tjänster, såsom social- och hälsovårdstjänster. Cirka en femtedel har upplevt etnisk profilering av polisen eller väktare. I svaren uppger respondenterna att de upplevt diskriminering redan före skolåldern inom småbarnspedagogiken eller i grundskolans första klasser. Av enkätsvaren framgår också att respondenterna upplevt multipel diskriminering. Utöver den afrofobiska behandlingen på grund av hudfärg har hela 65 procent av respondenterna upplevt diskriminering även på grund av någon annan omständighet som gäller dem som person. Respondenterna upplevde att utländsk härkomst, språk och religion eller övertygelse är de vanligaste diskrimineringsgrunderna²⁵.

År 2021 publicerade justitieministeriet med hjälp av artificiell intelligens en utredning av förekomsten av näthatretorik²⁶. Det vanligaste enskilda ordet i det material som samlats in i utredningen är muslim. Ordet förekom i 26 procent av alla texter som av artificiell intelligens identifierades som hatretorik. Även bland de hatbrott med anknytning till religion som kommit till polisens kännedom är de flesta fallen förknippade med islam. Exempelvis i statistiken för 2022 anknöt 60 brottsanmälningar till islam, 24 till kristendomen och 10 till judendomen. Största delen (43 fall) av de fall som gällde islam var verbala kränkningar, hot och trakasserier.

Det finns färsk information om rasism och diskriminering av romer, särskilt när det gäller barn och unga. Barnombudsmannens utredning som publicerades 2023²⁷ som en del av den nationella barnstrategin kartlade 11–17-åriga barns erfarenheter av att vara romer på olika håll i Finland. Enkäten behandlade romska barns och ungas välbefinnande i allmänhet, med diskriminering som ett tema. Trots att rapporten gav en positiv bild av romska barns och ungas allmänna situation och resurser, framgår det av utredningsmaterialet att rasism och diskriminering hör till vardagen. Av de romska barn som deltog i enkäten hade 57 procent åtminstone då och då råkat ut för diskriminering. Av de romer som deltog i justitieministeriets utredning av hatretorik och trakasserier hade över hälften upplevt hatretorik eller trakasserier minst en gång i månaden. Upplevelserna fördelades jämnt från en gång till en daglig upplevelse²⁸.

I remissutlåtandena om programutkastet lyfte man också fram behovet av att bättre informera offer för rasistiska trakasserier och våld om befintliga stödtjänster samt att utveckla nya stödformer med låg tröskel. Ett exempel på detta är tjänsten Du är inte ensam, som utvecklats inom motion och idrott och vars vidareutveckling stöds inom ramen för detta program (s. 36).

Åtgärder i handlingsprogrammet:

• Ett nätverk för religionsfrågor mellan ministerierna inrättas i syfte att utbyta information och samordna verksamheten i anslutning till religiös jämlikhet och religionsfrihet. (UKM, SRK, övriga ministerier, 2024–2027)
• Aktivt samarbete bedrivs med det ESF+ -finansierade projektet Aktivt aktörskap, som samordnas av Institutet för Hälsa och välfärd och vars syfte är att främja likabehandling och delaktighet bland romerbefolkningen. Samarbetet syftar särskilt till att sprida resultaten av projektet.

Ett utvecklingsprogram på kommunal nivå genomförs för att bekämpa rasism mot etniska och religiösa minoriteter och främja likabehandling

• Ett pilotprojekt genomförs för att utveckla rådgivningstjänsterna mot rasism på lokal nivå i samarbete med kommunerna och medborgarorganisationerna. (SRK, ministerierna, 2024–2027)
• De sex största städernas nätverkande och kompetens i likabehandlingsfrågor stöds samt lärdomar som identifierats i nätverkssamarbetet sprids till det större kommunfältet (nationellt seminarium, kommunikation). (Kommunförbundet, FM, 2025–2026)
• Den religiösa jämlikheten, religionsfriheten och dialogen mellan religionerna stöds på lokal nivå. (SRK, UKM, 2026)

8Statsrådets och förvaltningens egna åtgärder

Diskrimineringslagen ålägger alla myndigheter en stark skyldighet att främja likabehandling i både sin verksamhet och sin personalpolitik. Främjandet ska grunda sig på en bedömning av likabehandlingssituationen och åtgärderna ska sammanställas till en plan som följs upp och uppdateras.

Diskrimineringsombudsmannen övervakar att de skyldigheter att främja likabehandling som fastställs i diskrimineringslagen iakttas. Enligt ombudsmannens uppföljning finns det fortfarande betydande brister i likabehandlingsplaneringen inom statsförvaltningen. Av myndigheterna hade 65 procent utarbetat en operativ likabehandlingsplan. Av de myndigheter som meddelade att de utarbetat en operativ likabehandlingsplan uppgav 68 procent att planen grundade sig på en konsekvensbedömning av verksamheten. Myndigheterna hade sällan inkluderat olika diskrimineringsgrunder på ett heltäckande sätt i bedömningen av utgångsläget. Den centrala kvalitativa bristen gällde också de metoder som användes i konsekvensbedömningen och som mycket sällan omfattade användning av observationer eller rekommendationer i människorättsrapporter (7 %) eller hörande av sådana grupper av personer som riskerar att utsättas för diskriminering och som myndighetens verksamhet är inriktad på (9 %). Endast 30 procent av ämbetsverken utbildade regelbundet sin personal i likabehandlingsfrågor. Av ämbetsverken hade 38 procent inte alls utbildat sin personal i likabehandlingsfrågor. Vid ämbetsverken var det ännu mer sällsynt att utbilda personer i ledande uppgifter om likabehandling²⁹.

Liknande utmaningar har konstaterats även i andra aktörers jämställdhets- och likabehandlingsplanering. Många åtgärder har genomförts på såväl nationell som regional och lokal nivå som stöd för en högre kvalitet på genomförandet av skyldigheterna att främja likabehandling. Det finns dock inga forskningsrön om effekterna av dessa åtgärder.

8.1Genomgående åtgärder inom temat

8.2Ministeriernas resultatstyrning som en kanal som främjar jämställdhets- och likabehandlingsarbetet inom förvaltningsområdena

Finansministeriet har det allmänna utvecklingsansvaret för resultatstyrningen inom statsförvaltningen. I det nätverk för resultatstyrning och ämbetsverksstruktur som koordineras av finansministeriet kommer ministerierna sinsemellan överens om gemensamma tvärsektoriella mål. Likabehandling har identifierats som ett tvärgående tema i utvecklingen av resultatstyrningen vid statens ämbetsverk och justitieministeriet producerade 2023 stödmaterial i anslutning till detta.

Diskrimineringsombudsmannen har tagit fram ett verktyg som hjälper ministerierna att få information om genomförandet av likabehandlingsplaneringen och stödbehovet vid ämbetsverken inom sitt förvaltningsområde. Under processen för utveckling av verktyget tillfrågades ministerierna hurdant stöd de behöver i sin resultatstyrningsroll. På basis av svaren finns det bland annat behov av information om god praxis för datainsamling och stöd för identifiering av frågor som gäller likabehandling samt för bedömning av konsekvenserna för likabehandling.

Åtgärder i handlingsprogrammet:

• Ministerierna beaktar regeringens meddelande om likabehandling och innehållet om likabehandling i statens personalstrategi 2030 i resultatförhandlingarna under 2024 samt i andra kontakter med sina ämbetsverk inom ramen för resultatstyrningsprocessen. (FM, SRK, 2024)
• Främjandet av likabehandling i ministeriernas resultatstyrning stöds och harmoniseras genom att presentera det stödmaterial som justitieministeriet utarbetade 2023 samt förvaltningsområdenas styrningspraxis i ministeriernas resultatstyrningsnätverk. Åtgärdernas effektivitet följs upp samband med utvecklingen av resultatstyrningen. (FM, SRK, 2024–2025)
• Utnyttjandet av befintliga webbutbildningar om likabehandling och jämställdhet inom ministerierna och deras förvaltningsområden effektiviseras som en del av resultatstyrningen. (SRK, övriga ministerier, 2024–2027)

8.3Lika möjligheter och mångfald i statsrådets rekryteringar och platsannonser

Ett av målen i statens gemensamma personalstrategi 2030 är att förnya verksamhetskulturen med beaktande av samhällsansvar, gemenskap, jämlikhet, mångfald och delaktighet.

I sina anvisningar för tjänstetillsättning rekommenderar finansministeriet att man i platsannonsen för en tjänst söker personer i olika åldrar och av olika kön samt personer som tillhör språkliga, kulturella eller andra minoriteter (en s.k. mångfaldsklausul).

Statsrådets kansli har producerat en rapport om diskriminering inom jobbsökningen. I rapporten granskas olika metoder som allmänt har använts för att ingripa i rekryteringsdiskriminering, såsom ökad anonym rekrytering, mångfaldsklausuler, strukturerade arbetsintervjuer, presentation av platsannonsens text i neutral form, utveckling av mångfaldsledning och likabehandlingsplaner. Det finns mest forskningsdata om anonym rekrytering, även om resultaten inte alltid har varit positiva³⁰. Försök med anonym rekrytering kan dock hjälpa HR-experter och chefer att granska rekryteringsprocesserna och identifiera eventuella egna förutfattade meningar.

I statens nya rekryteringssystem har ämbetsverken möjlighet att genomföra rekryteringen anonymt så att behandlingen av ansökningarna sker helt utan personens identifikationsuppgifter.

Tillsammans med mångfaldsarbetsgruppen vid forumet för statens personalledning har finansministeriet producerat stödmaterial för mångfalden som stöd för ämbetsverkens och inrättningarnas mångfaldsarbete.

Åtgärder i handlingsprogrammet:

• Arbetet i mångfaldsarbetsgruppen vid forumet för statens personalledning inleds på nytt för att stödja mångfaldsarbetet och genomförandet av statens personalstrategi vid ämbetsverken. (FM, 2024)
• Ibruktagandet av anonym rekrytering följs upp i statens gemensamma rekryteringssystem. Alla ministerier uppmuntras att testa anonym rekrytering. (FM, SRK, 2024–2025)

9Uppföljning och utvärdering av handlingsprogrammet

Handlingsprogrammet genomförs under statsrådets kanslis ledning i samarbete med övriga ministerier och myndigheter. Arbetet följs upp av en förvaltningsövergripande projektgrupp som tillsätts av statsrådet. Arbetets framskridande och åtgärdernas effektivitet utvärderas vid regeringens halvtidsöversyn 2025, då man vid behov kan ta i bruk nya åtgärder. En interimsrapport görs upp över halvtidsöversynen. I rapporten samlas information om genomförandet fram till den aktuella tidpunkten samt eventuella utvecklingsbehov som framkommit.

En särskild prioritering i uppföljningen och utvärderingen av programmet är handlingsprogrammets genomslagskraft, som beaktas i intressentgruppsenkäter och andra åtgärder i anslutning till utvärderingen. Både kvalitativ och kvantitativ information om genomförandet av åtgärderna samlas in för utvärderingen.

Intressentgruppernas synpunkter på hur handlingsprogrammet framskrider och åtgärdernas framgång och effektivitet samlas in genom att inbjuda experter till projektgruppens möten, besöka olika nätverk och arbetsgrupper som är centrala med tanke på ämnet för att berätta om hur arbetet framskrider samt ordna separata evenemang för intressentgrupper. I synnerhet det årliga organisationsforumet som nämns i avsnitt 4.2. tjänar utvärderingen av handlingsprogrammet och ger organisationer som främjar likabehandling möjlighet att ge respons och påverka genomförandets riktning.